Så här säger Margareta Wadstein, DO, i Sydsvenskan den 21/10 -99:

"Diskriminering finns även inskriven i lagen. Det krävs till exempel svenskt medborgarskap för att bli polis."

Ett uppsendeväckande uttalande!

Måste inte själva lagen utgöra ramen för Wadsteins uppdrag som diskrimineringsombudsman? Om hon går utöver vad som är olagligt i sitt arbete med diskriminering, om hon börjar ge sig in på personliga tyckanden - var slutar det?

Margareta Wadstein nöjer sig alltså inte med rollen som ämbetsman och lagtolkare, hon vill dessutom vara en ideologisk missionär och politisk agitator, en spjutspets och murbräka för att radikal samhällsomvandling.

Hennes uttalande aktualiserar innebörden av ordet "diskriminering", om man nu inte inskränker sig till vad lagen anger. Det kan föra långt!

I NÅGON BEMÄRKELSE ägnar vi väl oss alla, varje dag, åt diskriminering. Från morgon till kväll. Livet skulle inte fungera om vi inte lärt oss skilja på det ena och det andra, och agerade därefter.

I trafiken skiljer vi inte bara på rött och grönt ljus, eller på bilister som kör veligt och bilister som kör bestämt. Vi skiljer också på rörelsehindrade och hyperaktiva fotgängare. Vi behandlar ständigt människor olika.

En trafikdiskriminering förekommer också i den bemärkelsen att det krävs körkort för att få köra bil och att alla människor inte får körkort.

Likaså förekommer en diskriminering i butiker och varuhus - bara den som kan och vill betala får med sig varor därifrån. Hos försäkringsinrättningar får man inte ut några ersättningar om man inte tidigare betalt in premier. Inom föreningar kallas man inte till möten, släpps inte in på evenemang, om man inte är medlem.

På motsvarande sätt förhåller det sig med den reglerade invandringen. Alla får inte bo i Sverige. Vi förbehåller oss rätten att avgöra vilka människor som ska få uppehålla sig i landet. Vissa beviljas PUT, andra inte.

Ytterligare ett exempel utgör det svenska medborgarskapet. Ska envar som beviljats PUT med automatik få också medborgarskap? Ska därtill de rättigheter som ligger i medborgarskapet tillkomma envar?

Det är ingen tvekan om att det svenska medborgarskapet nu befinner sig under attack, på flera sätt:

Dels genom kravlöshet. Det är lättare att bli medborgare i Sverige än i våra grannländer. Utlänningar kan bli "svenskar" utan att ens behöva kunna tala och förstå svenska! Vidare finns exempel på dokumenterat kriminella som fått medborgarskap i Sverige: formellt sett ska vandeln kontrolleras, i praktiken fungerar detta dåligt.

Dessutom kan utlänningar bli svenska medborgare utan att avsäga sig sitt tidigare medborgarskap. Med integrationsministerns argumentation blir flerdubbla medborgarskap något fullt acceptabelt. Överhuvudtaget ska det bli lättare än hittills att få svenskt medborgarskap. Även den, vars identitet är oklar, ska kunna bli medborgare.

Intresset bland nyanlända för att naturaliseras har också visat sig stort. Så fort det blir möjligt ansöker man. Antalet nybe-viljade medborgarskap har således blivit stort.

Dels genom urvattning. Det ska betyda allt mindre att vara med-borgare. Kommunal rösträtt tillkommer redan icke-medborgare. Från framsläppta debattörer har länge funnits ett tryck att detta ska gälla även riksdagsval och folkomröstningar. Medborgarskapskrav för valbarhet som nämndeman, för innehav av ministerposter eller andra funktioner i staten, är också under avveckling eller åtminstone under attack.

I linje med detta ligger obenägenheten att utvisa grova brottslingar, även när dessa saknar svenskt medborgarskap. Det förekommer till och med resonemang om att "ska brottsliga utlänningar utvisas, då ska även brottsliga svenskar utvisas".

Hit hör också utvidgandet av den svenska sjukvårdens ansvarsområde till personer som befinner sig i Sverige illegalt. Först gällde det bara akutsjukvård för barn, nu gäller det sjukvård i allmänhet för unga.

Till detta kommer åtgärder, eller krav på sådana, som försämrar gränskontrollen och därmed i praktiken devalverar medborgarskapet. Margareta Wadstein är inne också på detta:

"Det är förbjudet att stoppa människor i passkontrollen på grund av deras utseende. Men det uppfattas av många, även högt uppsatta tjänstemän, som självklart att det görs."

Samma sak har Cafer Uzunel på DO tidigare hävdat: "Enligt mitt sätt att se det är det ett klart fall av laga diskriminering om en person stoppas vid gränsen enbart på grund av sitt utseende."

En motsvarande problematik gäller tullkontrollen. Smuggling är väsentligt vanligare bland invandrare än bland infödda svenskar, det handlar om en enorm överrepresentation!

Detta gäller i allmänhet. Rimligen varierar det sedan mellan olika invandrargrupper, vilket gör att det blir särskilt vanligt bland vissa etniska grupper. Detta har tullen förmodligen en viss bild av, genom erfarenhet.

Ett faktum är också att tullens resurser skurits ned. Som skattebetalare och medborgare önskar vi rimligen att tullen då använder sina knappa resurser så effektivt som möjligt, dvs koncentrerar sina tillslag där sannolikheten är högst att de kan ge resultat.

Med Wadsteins synsätt är detta dock "Stort aja-baja". Det blir diskriminering av individer. och den aspekten ska vara överordnad intresset av effektiv tullkontroll.

På frågan om passkontroll får DO ändå mothugg. Så här skriver Bror Björck, polis vid utlännings-sektionen i Malmö, i Sydsvenskan den 2/11 -99:

"...påstår Margareta Wadstein att passpoliser/passkontrollanter begår olagligheter då dessa i sitt arbete att hindra illegal invand-ring stoppar en inresande på grund av dennes utseende.

Det är tvärtom så att Rikspolisens föreskrifter och anvisningar för polisväsendet anger:

'Denna kontroll skall riktas mot andra utlänningar än medborgare i Danmark, Finland, Island och Norge. Därav följer att bl.a. en persons utseende, klädsel, språk eller liknande utgör kriterier för passkontrollantens urval.'

Justitieombudsmannen (JO) har prövat ett antal tjänstefelsanmälningar angående urvalet men ej funnit fel."

Ett annat exempel på undermineringen av gränskontrollen är alla dessa falska pass, som är på drift. Det finns exempel på nysvenskar som "förlorat" sitt svenska pass mer än 10 gånger under ett år och varje gång - utan dröjesmål - fått ut ett nytt.

Vidare undermineras naturligtvis gränskontrollen genom personalnedskärningarna. Ibland finns överhuvudtaget ingen kontroll.

FRÅGAN ÄR SOM SAGT var det tar stopp om personer som Margareta Wadstein och Cafer Uzunel får som de vill.

Under täckmantel av religion och djupa personliga övertygelser ställs krav på att slöja ska vara tillåten inte bara i privatlivet utan också i yrkeslivet. I princip skulle vi kunna få se både sjuksköterskor och tandläkare, bussförare och poliser, som bär slöja. Wadstein och DO har inte några invändningar mot detta, tvärtom.

Oklart är om man skulle ha invändningar mot den talibanska slöjmodellen, den som skyler hela ansiktet. Vad säger att sådana slöjor inte ska tillåtas också vid gränspassager? Kan passpolisen ställa krav på att ansiktet ska visas?

Eller skulle DO se detta som en kränkning av personlig integritet och utslag av diskriminering?