Sverige är sig inte likt. Man skulle kunna tro att den gigantiska statsskulden. massarbetslösheten, sjukvårdskrisen, den ständigt tilltagande narkotikabrottsligheten, inflödet av organiserad brottslighet från öststaterna och en mängd andra problem skulle vara tillräckligt omfattande för att prioriteras av regering, riksdag och myndigheter. Så är det inte.
I Sverige prioriteras integration av invandrare från jordens alla hörn och framför allt jakten på rasister. Som bekant definieras rasister numera som infödda svenskar som ogillar massinvandring och positiv särbehandling av nyanlända s k flyktingar och anhöriginvandrare. Politikerna har bestämt sig för att gradvis eliminera all opposition. Utan minsta tvekan åsidosätter man grundlagsfästa fri- och rättigheter för att kväsa de upproriska.
I stället för att kraftsamla i kampen mot narkotika, våldsbrott och ekonomisk brottslighet, finslipar nu den svenska polisen sina metoder för att kartlägga rasister. Polisen som inte har tid att ens ta emot anmälningar om inbrott och stölder jagar CD-utgåvor och övervakar konserter. Man struntar i statistiken över ouppklarade brott - 92 procent av inbrotten och 33 procent av morden förblir olösta. I stället ägnar man all kraft åt att gripa påstådda rasister. Åklagarna står beredda, rasistbrotten har förtur och valsas igenom tingsrätt och hovrätt i en takt som förvånar alla bestulna och misshandlade som fått vänta i månader och år på att en ovanligt nog gripen brottsling skall dömas.
Genom beslag av grammofonskivor och symboler skall kampen vinnas och de mot invandringen oppositionella bringas till tystnad.
Den 12 december dömdes en 18-åring av Uppsala Tingsrätt för att ha burit dekaler föreställande en dödskalle respektive ett keltiskt kors på sin jacka.
Och det är bara början. Den 6 december meddelade Dagens Nyheter att polisen skaffat sig en ny strategi för att ta krafttag mot rasistisk verksamhet. Artikeln hade den något ovanliga rubriken "Svårt bekämpa hårig skinnskalle". Den följande intervjun med polisintendent Greger Wahlgren vid Rikspolisstyrelsen förklarar innebörden. "Allt fler skinnskallar låter håret växa, klär sig i vanliga kläder med förre symboler och uppträder nyktert och städat", berättar polisintendenten. Därför blir de svårare att bekämpa.
Vid ett seminarium på Polishögskolan presenterade intendent Wahlgren och hans kollega polisintendent Ann-Mari Orler ett förslag till "kunskapsbok" om nazismens historia, ideologi, symboler, dagens grupper, musikband och tidningar. Boken befinner sig f n på remiss ute i polisdistrikten och skall finnas i slutgiltig form i slutet av januari 1997.
Till de prioriterade uppgifterna inom polisen hör också aktiv rekrytering av invandrare till polisutbildning. Polisen skall bli förebild och föregångare i det multikulturella samhället (se också sid 24).
Visst riskerar man bli beskylld för nazistiska sympatier, när man hävdar att polisen i första hand skall bekämpa den grova brottsligheten och inte dödskallar och grammofonskivor. Den risken får man ta, när man vill återuppliva rättsstaten, där lagstiftare, polis och domstolar bekymrar sig mer om mördare och grova narkotikabrottslingar än om dekaler och rockmusikkonserter.
Och vem kartlägger rasismen hos invandrarna?
