Från Världen idag, 27/9 -06:

"En efterlyst mördare, som under två år vistades ostört i Sverige, blev lantbrukare Rolf Nilssons baneman. Grannen Johan Engblom hittade honom kallblodigt mördad på toalettgolvet.”

"Polisens undersökning visade att två gärningsmän trängt in hos Roffe, bundit honom och under några timmar misshandlat och slutligen dödat honom med ett okänt föremål. Därefter hade de flytt med Roffes personbil för att senare under natten gripas av polis i Helsingborg.

Huvudmannen visade sig vara på rymmen från ett 20-årigt straff för anstiftan till mord på sin svärmor i hemlandet Serbien. Nya detaljer skulle göra historien än obehagligare.

- Mannen hette Branimir Simic och var känd här i bygden. Under en period hade han och hans dåvarande fru hyrt en liten stuga som Roffe ägde här borta i skogen. En kväll hade paret även bjudit ned Roffe och Eva till stugan på lite vin och mat, ..."

Gärningsmannen var på rymmen från ett 20-årigt straff för anstiftan till mord på sin svärmor i hemlandet Serbien.

"I april 2000 kom en efterlysning från Interpol som uppgav att mannen troligen fanns i småländska Vislanda (några mil från mordplatsen). Och uppgiften visade sig korrekt. Under en längre period arbetade Simic vid ett stort sågverk, betalade skatt och gifte sig med en kvinna i trakten. Vid ett tillfälle blev han också stoppad av polis för att ha framfört fordon på gågata. Men han blev aldrig gripen.”
 
”Vid ett tillfälle för några år sedan kom en man in på stationen i Värnamo och ville lämna en varning: 'En mördare går lös på Vislandas gator', löd budskapet.

Johansson tog varningen på allvar och kontaktade sina gamla kollegor vid Kronobergspolisen.

- När det ringer en kollega för att tipsa om att man har en livsfarlig person som är efterlyst av Interpol så bör man ta det på väldigt stort allvar, framhåller Stellan Johansson. Men så skedde inte, menar han kritiskt.”

"Polisens agerande har prövats i bland annat kammarrätten men friats.

- De menar att Kronobergs-polisen inte gjorde något som faller under allmänt åtal när de inte grep Simic, säger Johan Engblom med en fnysning.

I rättegången dömdes Branimir Simic till dråp, inte mord, bland annat för att man inte kunnat fastställa något mordvapen. Ett möjligt mordvapen upptäcktes dock när Rolf Nilssons sambo Eva vid ett tillfälle återvände till huset och upptäckte att det saknades kött i den frysbox som står i hallen. Bland annat en stor rådjursbog som, enligt Johan Engblom, mycket väl kan ha använts som tillhygge vid mordet. Men efter diverse turer avfärdades teorin av polisen.

Dråpdomen blev nio år och Kronobergspolisen tog åt sig äran för ett framgångsrikt utredningsarbete. Men bland byborna rasade missnöjet.

- Hur kan man vara stolt över att under två och ett halvt år, i sitt eget polisrevir, ha tillåtit en mördare och internationellt efterlyst person att förbli på fri fot, frågar sig Johan Engblom."

Detta är inte första gången - den småländska landsbygdsbefolkningen har flra gånger tidigare drabbas av liknande mord:
 
"Mordet i Esbjörnamålavar bara ett av flera illdåd mot landsbygdsbor i södra Småland under en kort period. Frustration och ilska över låg polisiär närvaro på landsbygden gav upphov till det så kallade 'Sjöbodaupproret'."