Vad säger barnombudsmannen?

När olika diktaturstater indoktrinerat barn och mobiliserat dem för sina syften har vi tidigare från svensk horisont funnit detta motbjudande. Särskilt tydlig framstod vedervärdigheten i detta när tyska barn under nazitiden kunde förmås att t.o.m. ange sina egna föräldrar.

Men hur är det egentligen i vårt eget svenska samhälle idag? Vad gör staten med våra barn?

ETT EXEMPEL gavs genom ett nyhetsprogram i TV i början av februari. Skolbarn hade fått spela rollspel, för att erfara hur det kändes att vara "flykting" och få nej på begäran om uppehållstillstånd i Sverige.

Här fanns uppenbarligen en föreställning hos arrangörerna att lidandet i världen kan minska bara människor lär sig mer empati. Logiken blir att invandringen egentligen kan vara fri - den enda begränsningen är vår otillräckliga inlevelseförmåga. Kan den bara ökas, då ökas kapaciteten för invandring.

(I själva verket kan det vara precis tvärtom: ifall ökad empati resulterar i ökad kravlöshet och eskalerad självutplåning, då kan en given mängd invandring leda till större sociala problem än vad som annars skulle vara fallet).

ETT ANNAT EXEMPEL utgör skolprojektet "Hur är läget?". Det har initierats av Europaåret mot rasism, i samarbete med "Tidningen i Skolan Stockholm", och bakom projektet står Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Skolledarna, Hem & Skola och Elevorganisationen.

Så här skriver Mona Sahlin, Tjia Torpe och Johan Rådmark i sin presentation:

"1997 är Europaåret mot rasism. Främlingsfientlighet, rasism och antisemitism är frågor som angår oss alla och som ständigt är aktuella, inte bara under ett kampanjår. Därför har den nationella samordningskommittén för Europaåret mot rasism initierat en rad projekt som förhoppningsvis kommer att fortsätta långt efter det att kommittén upphört. Ett av projekten är "Hur är läget?", som riktar sig till Sveriges samtliga skolor."

Lärarhandledningen, "Att leva i samexistens" har ett förord, där honnörsorden staplas på varandra:

"Samhällets problem är påtagligt närvarande i skolans vardag. Det kräver att vi ägnar tid och kraft åt att bearbeta det vi inte kan acceptera.

Mobbning, våld och främlingsfientlighet är sådant som vi alla måste motarbeta kontinuerligt på alla nivåer i skolan. ... Viktiga värden som demokrati, förståelse och tolerans måste få erövras av varje individ i ett längre perspektiv. För att nå en förändring som leder till tolerans, empati och respekt, är det viktigt att var och en får börja med sig själv - även de vuxna."

"Att vårt samhälle är mångkulturellt leder i sig inte till konflikter och våld. Men det är frågor som till stor del handlar om våra värderingar och våra attityder till varandra."

"Ett arbetssätt som visat sig vara bra i attityddiskussioner, är att låta alla skriva loggbok under den tid som klassen behandlar ämnet. Det ger möjlighet till insikter och eftertanke... det är viktigt att göra något, och att ta eleverna på allvar."

Ur Lärarhandledningen i övrigt:

"Alla har vi fördomar om människor, företeelser, platser etc.... De flesta av oss går och bär på olika myter och föreställningar om vad som är 'typiskt' för olika folk och nationaliteter... I en del sammanhang kan sådana här föreställningar bli farliga, särskilt när bilden av den egna nationaliteten/kulturen idealiseras och andra nedvärderas och bespottas."

Över till "Frågor att diskutera". En första fråga lyder:

"På tv och i skolan pratar man om rasism och om människor som tycker illa om invandrare. När jag hör talas om personer som inte gillar invandrare tänker jag:

A. Att dom har fel, därför att man inte kan tycka illa om människor man aldrig träffat.

B. Att dom har rätt, för jag tycker inte heller om invandrare.

C. Att jag inte vet vad jag skall tycka."

Om ambitionen var att motverka stereotypa uppfattningar, borde inte ett svarsalternativ varit i stil med "Invandrare är ingen enhetlig grupp - det är skillnad på invandrare och invandrare!"?

Frågorna utgår från att det är svenska barn som ska svara, invandrarelever är i sammanhanget objekt, inte subjekt. Ingen fråga finns om människor som tycker illa om svenskar. Existerar inte det problemet?

En utgångspunkt för frågan är att många svenskar tycker illa om invandrare, och här kan anas att vad egentligen syftar på är att många svenskar tycker illa om den förda invandringspolitiken. Detta blir explicit i en annan fråga:

"Din lärare pratar om förintelsen av judar i nazityskland. Sedan gör han liknelsen mellan det faktum att nazisterna felaktigt skyllde Tysklands problem på judarna, och det faktum att många svenskar idag skyller Sveriges ekonomiska problem på invandrarna. Hur reagerar du på liknelsen?"

Här har man konstruerat en propagandisk "tvåstegsraket":

1. Kritik av invandringspolitiken är att likställa med fientlighet mot invandrare.

2. Fientlighet mot invandrare i Sverige på 90-talet kan kopplas ihop med förintelsen av judar i 40-talets nazityskland.

Frågan ges i och för sig tre svarsalternativ, varav de tredje lyder "Eget alternativ". Samtidigt har dock en instruktion till läraren klargjort:

"Du bör tänka igenom hur du skall hantera eventuellt extrema resultat... eller elever som markerat extrema åsikter."

Vad som ska betraktas som "extrema" åsikter anges inte direkt, men frågorna och inramningen lär ge läraren nödvändig vägledning. I det här sammanhanget består 60% av svenska folket av extremister - så många vill ju minska invandringen.

Kan ett hyckleri manifesteras tydligare? Här talas om "förståelse" och "tolerans", om "respekt" och "demokrati", men den verksamhet man bedriver går i rakt motsatt riktning! Det kan inte vara rimligt, att utsätta barn för detta.

Vad säger barnombudsmannen?