2 - Hetsjakten mot kyrkan
Nu blåses det till strid mot svenska
kyrkan. Det är integrationsminister Mona Sahlin som fattat trumpeten
och förkunnat att det är en allmän rättighet för
alla, även enkönade par, att få gifta sig i kyrkan. Om inte
kyrkans församlingar accepterar detta väntar tvingande lagstiftning.
Trots att skilsmässan mellan kyrka och stat förutsatte att den politiska
makten skulle respektera kyrkans förehavanden såsom varandes dess
interna angelägenheter, dröjde det alltså inte mer än
tre år innan makten åter hötte med sin spira.
Sahlin påstår sig vara ute för
att värna de homosexuellas rättigheter, men det är förstås
nonsens. Hon är ute efter en billig politisk skalp och en sådan
står alltid att finna hos en politiskt fredlös institution som
svenska kyrkan. Men det här äventyret kan bli mer dyrköpt än
vad hon har tänkt sig. För det kommer inte att dröja länge
förrän många undrar över varför just kyrkan skall
angripas med lagstiftning och inte andra samfund i landet. Varför inte
rikta lagstiftningshotet mot katolska kyrkan? Varför inte mot den judiska
kyrkan? Varför inte mot svenska muslimer?
Det uppenbara svaret är förstås
att det vore för politiskt obekvämt. Sahlin säger rakt ut att
religionsfriheten får ge vika i denna fråga. Men skulle hon säga
detsamma om andra samfund än svenska kyrkan skulle kritiken bli enorm
och få internationell uppmärksamhet. Hon uppehåller sig därför
bara vid den kyrka hon vet att få etablerade krafter försvarar.
Men skall hon och regeringen vara konsekvent, och det måste de till
slut tvingas vara när det väl kommer till lagstiftning, då
väntar inskränkningar i religionsfriheten i alla dessa nämnda
samfund. Vid det laget kanske hon ångrar den lättköpta rebellpose
hon nu intagit.
Att svenska kyrkan är ett politiskt byte
illustreras inte bara av detta senaste angrepp. Tidigare i augusti år
2002 attackerades kyrkan av diskrimineringsombudsmannen (DO). Denne hade ägnat
tid åt att gå igenom kristna församlingars platsannonser.
Man hade då funnit att det i anställningskraven förutsattes
att den sökande var medlem i svenska kyrkan. Denna skriande orättvisa
mot alla som inte var medlemmar föranledde DO att föreslå
Kyrkostyrelsen att denna skulle ta fram utbildningsmaterial där konflikten
mellan DO:s uppfattning och kyrkoordningens ordalydelse skulle beskrivas,
underförstått till DO:s fördel. Det var bara mot svenska kyrkan
klandret riktades. Man hade inte satt sig ned och gått igenom anställningskraven
hos judiska eller muslimska församlingar. Man hade inga synpunkter på
dessas "orättvisor".
Så är det i dag. Vad skall vänstern
göra i en miljö där Berlinmuren har fallit, socialismen är
död, marknadens princip har segrat och där borgerligheten ändå
är så svag och eländig att socialdemokratin likväl sitter
vid makten? Vänstern måste ju ha ett politiskt projekt att driva
för att legitimera den maktställning den gör anspråk
på. Jo, då formulerar man detta projekt i den politiska korrekthetens
termer. Det skall vara millimeterrättvisa mellan olika kategorier av
medborgarna. Och ju mer orättvisor som formuleras, desto tacksammare
är det för vänstern att motivera sina positioner. I den konfliktmodell
som konstruerats i Sverige intar den svenska kyrkan en särskilt utvald
plats. Trots att den numera genomsyras av politisk korrekthet och undergivenhet
har den utnämnts till "Det stora hotet mot ett rättfärdigt
och upplyst samhälle". Och det är förstås sådana
som Mona Sahlin och diskrimineringsombudsmannen som intar frälsarpositionen.
Med statsmaktens tvångsåtgärder i högsta hugg. Snacka
om falska profeter i fårakläder! [Corren 2002-11-11 02:00]
Ekumeniska grupperna för kristna
homo- och bisexuella - RIKS-EKHO
RIKS-EKHO är en inom kyrkan intern homolobbygrupp
som har kyrkan som främsta målgrupp. Organisation består
av ett antal lokalavdelningar och undergrupper, som verkar för att bryta
ner kyrkans motstånd mot homosexuellas "rätt att gifta"
sig inom svenska kyrkan. Vid kyrkomötet beslutade man för någon
tid sedan att utreda frågan ytterligare. Men frikyrkan; baptister, pingstvänner,
katoliker m fl står till förargelse emot homolobbyns attacker.