Hägg om Sahlin
I "Praktisk retorik" skriver
Göran Hägg om fenomenet Mona Sahlin:
"Imagen behöver
inte gå så djupt, bara den är passande och populär...."
"Det mest suveräna
i den vägen vi sett på senare år är Mona Sahlin. Född
in i socialdemokratins maktcirklar, uppvuxen i ombudsmannamiljö, med
partiverksamhet som i stort sett enda erfarenhet av livet och med en post
i statsministerns innersta cirkel som plattform när hon började
synas i offentligheten inför en bredare allmänhet, lyckades hon
ändå bli 'våran Mona' med hela rörelsen och en god del
av det övriga folket.
Hon klädde sig och
klippte sig som ett Konsumbiträde och pratade en med åren och ökad
mediaexponering alltmer utrerad stockholmska, en Söderdialekt som knappast
funnits på hennes hemort Nacka då hon växte upp, om den någonsin
existerat utom i gamla pilsnerfilmer som Anderssonskans Kalle eller Söderkåkar.
Med retorisk skicklighet
som ingen annan längre besatt i partitoppen upprepade hon dagens budskap
från de innersta cirklarna på ett sätt som lät som om
det kom direkt från hennes eget hjärta. 'Det är häftigt
att betala skatt!' tillhör faktiskt de få mer lyckade formuleringarna
från vänster i de senaste decenniernas svenska politiska debatt.
Denna image höll även,
ja den blev ytterligare värdefull, när partiet, och hon med det,
bytte fot i politiken och gick kraftigt åt höger. 'Våran
Mona' blev på något sätt en garanti för att det ändå
var samma socialdemokrati. Hon blev trodd där en figur som Erik Åsbrink
möttes med misstro. För att inte tala om Göran Persson. Och
samtidigt blev hon oerhört populär hos de borgerliga väljarna
och medierna. En socialdemokrat som verkligen lät som underklass ska
låta och samtidigt tyckte precis vad överklassen ville att underklassen
skulle tycka!"
"Samtidigt visar Sahlins
undergång på problemen med image och etos. Att framföra högeråsikter
klädd som vänsterradikal är inget problem. Det är mycket
effektivt. .. Men image, vilken det än må vara, måste odlas
konsekvent. Det är en skör materia. En roll som inte är djupt
rotad i personligheten, i vår verkliga etos, riskerar hela tiden att
spricka. "
"Den skickligt spelade
folkligheten kom som sagt i konflikt med den ekonomiska sorglösheten.
Ingen 'enkel', hårt arbetande människa har som sagt råd att
ha så dålig koll på sin ekonomi, ens om det gäller
blöjor och Toblerone. Alla andra än de mycket privilegierade vet
vad som händer om man lånar aldrig så litet ur kassan. "
