Telegram - månadsvis

Juni -98

Politiskt dilemma?

Ett DN-inlägg, av bl.a. TCO-ordföranden Inger Olsson, har väckt debatt. Hon argumenterar för skattesänkningar: arbetslösheten kostar stora belopp, och det behövs lägre skatt på arbete för att kunna bekämpa arbetslösheten.

S-regeringen svarar att skattesänkningar måste kunna finansieras. Annars blir resultatet mer av inflation, högre ränta och - ökad arbetslöshet.

Alltså: Alla vill bekämpa arbetslösheten, men man sitter uppenbarligen fast i en rävsax. Hur man än gör så blir det fel.

Vad ingen deltagare i debatten tagit upp, och vad ingen journalist frågat om, är möjligheten att hitta större utgifter som kan tas bort, eller kraftigt skäras ned. Därför att de är onödiga.

Under 90-talet har i praktiken skett en massimport av arbetslösa till Sverige. Drygt 350.000 permanenta uppehållstillstånd har beviljats, och en majoritet av dessa människor kommer aldrig in på arbetsmarknaden.

Samhällets kostnader för varje arbetslös har i andra sammanhang angivits till i snitt 300.000 kronor. Det handlar således om mycket pengar!

Visst är det möjligt att genomföra finansierade skattesänkningar.

Samvete? Nationalism?

TV-nyheterna den 7/6 rapporterade om svensk sjukvårdspersonal som for till Norge för att arbeta, trots att deras utbildning bekostats i Sverige och trots att Sverige behöver deras arbetsinsatser.

TV-journalisten pendlade mellan att å ena sidan fråga sjukvårdspersonal om man inte hade ett samvete som sade att man skulle arbeta i Sverige och å andra sidan att fråga sjukvårdspolitiker om lönesättningen.

Men det är naturligtvis så, att Sverige inte kan betala samma löner som Norge. Dels har Norge haft en bättre konjuktur med lägre arbetslöshet, dels har Norge tagit på sig mindre av utgifter i form av "flykting"-mottagning.

Vad återstår då? Att vädja till människors "samvete"? Vi skulle kalla det ansvar för Sverige, en nationalkänsla.

Men där har ju journalisternas linje varit tydlig, under flera år. Något fulare har inte funnits än just "nationalism".

Sälja ut?

På TV-nyheterna den 8/6 rapporterades om förslag som ligger, om att sälja ut statliga företag. "Staten behöver få in pengar", sades det.

Det kan ju inte vara klok ekonomisk politik. Inte rekommenderas den principen för privathushåll, att man ska få pengar till de dagliga matinköpen genom att sälja möblerna?

Det kan väl inte vara en långsiktigt hållbar handlingslinje. Vad göra när möblerna tagit slut? Det gäller naturligtvis att få en balans mellan löpande utgifter och löpande inkomster.

Särskilt märkligt blir resonemanget om utförsäljning av statlig egendom mot bakgrund av den "skördetid" som ställts i utsikt med s-kongressen, och den positiva bild av svensk ekonomi som alltsedan dess presenterats.

Vem trampar över?

"Ett övertramp för mycket". Så lyder rubriken på ett ledarstick i Aftonbladet den 11/6. Den som "trampat över" är enligt AB m-riksdagsmannen Sten Andersson - för sitt påstående om att romer (zigenare) är överrepresenterade i viss typ av brottslighet (rån mot åldringar).

Andra - exempelvis integrationsminister Lars Engkvist - har hakat på, och tvingat den moderata partiledningen till avståndstaganden.

Ingen av dem som fördömer Sten Andersson har klargjort på vilka grunder de gör det. Är hans påstående om romerna:

A. osant, och därför förkastligt (man ska inte tala osanning)?

B. sant, och just därför förkastligt (man får inte säga som det är)?

När de korrekta drar igång sina drev, då blir sanningen ovidkommande.

Jämför Brå

Det är egentligen ingenting nytt, att invandrare är överrepresenterade vad gäller viss typ av brottslighet. Dessutom finns stora skillnader mellan olika etniska grupper. Detta framgick av Brå-rapporten "Invandrares och invandrares barns brottslighet", släppt så sent som 1996.

Varken gruppen romer eller kategorin åldringsrån fanns där särskilt redovisad, men för brottskategorin "stölder" låg nordafrikaner i topp, för "rån" låg italienare i topp.

Hur skydda sig?

Antag att det faktiskt är så att romer/zigenerare skulle vara kraftigt överrepresenterade i åldringsrån.

Är det då inte ändamålsligt att åldringar får detta klart för sig, så att de kan iaktta särskild försiktighet, om de får kontakt med romer/zigenare?

Kamp mot fördomar och främlingsfientlighet i all ära, men har inte det svenska samhället också ett ansvar gentemot sina gamla?

Dålig nationalism

Sett ur snävt nationellt svenskt intresse är förmodligen export av JAS-plan till Chile något önskvärt. Frågan är dock om detta inte är exempel på en nationalism av det sämre slaget.

Svenska Freds nyvalda ordförande, Maria Ermanno, hade en kolumni i "Avisen" den 13/6, där hon kraftfullt argumenterar mot svensk JAS-export till Latinamerika.

Ermanno hänvisar till att t.o.m. USA har avhållt sig från export av avancerade vapensystem till Latinamerika och att om Sverige exporterar ökar det risken för att USA ändrar sig.

Hon påpekar också att om Chile rustar upp finns risken av även Argentina och Brasilien gör det.

Jimmy Carter har, skriver Ermanno, sökt stöd från den svenske statsministern Göran Persson, men förgäves:

"..den 29 aprill 1997 träffades ett stort antal statschefer och före detta statschefer på Carter center och diskuterade Latinamerikas framtid. I en gemensam resolution konstaterades att vissa gränskonflikter fortfarande utgjorde en konfliktkälla och kunde leda till kostsam upprustning. För att undvika detta föreslogs att samtliga stater i Latinamerika, som ett första steg, accepterade ett tvåårigt moratorium (stopp) för inköp av avancerade vapensystem.

- Vi uppmanar också USA och andra regeringar som säljer vapen att uttrycka sitt stöd för ett sådant moratorium..."

"En vecka efter det latinamerikanska toppmötet skrev Jimmy Carter ett personligt brev till Göran Persson. Han berättade om resolutionen, om statschefernas oro för en kapprustning, och han vädjade om hjälp från Sverige. Ville Sveriges statsminister uttala sitt principiella stöd till ett moratorium och, ännu viktigare, aktivt driva frågan?

Men Carter fick inget svar från den svenske statsministern. I stället fortsatte Saab att bearbeta Chile och i januari i år fick de extra draghjälp av Göran Persson själv, som reste till Chile för att marknadsföra Jas."

Göran Persson är uppenbarligen nationalist - av den sämre sorten.

Affischerings-duell

I Haninge kommun har under våren pågått en form av duell mellan å ena sidan sverigedemokrater, å andra sidan motståndare till sverigedemokrater (som gärna kallar sig antifascister).

Runtom kommunen klistras det om natten affischer på elskåp och liknande - ovanpå de affischer som den andra sidan tidigare satt upp. Budskapet har från motståndarna bestått i att sverigedemokraterna är "fascister", som vill ha "apartheid", är mot demokrati och yttrandefrihet. Från sverigedemokraterna har budskapet främst bestått i försäkringar om motsatsen.

En märklig form av politisk debatt, kan tyckas. Dels genom anonymiteten. För de som läser affischera framgår inte vem som är ansvarig för det som påstås. Dels genom bristen på sakinnehåll. Man strider om etiketter.

En segrare tycks nu kunna koras i denna duell. De affischer som sitter kvar tillhör mot "antifascisterna". "Punkt slut", lyder texten.

Seger som väcker frågor

Bakgrunden till denna seger - för den sida som anser sig vara de sannaste anhängarna av yttrandefrihet - framgår av lokaltidningen Mitt i Haninge den 9/6. Genom dels en insändare, dels en nyhetsartikel.

Under rubriken "RYCK UPP RASISMEN MED RÖTTERNA" förklarar insändarskribenten "Pelle Kilberg, humanist":

"Man brukar säga att det onda skall kvävas i sin linda. Och när det slagit rot, så måste man rycka upp det med rötterna. Med andra ord så måste våld till i så fall!

Nazism och rasism är ogräset i detta fall. Apropå M L Kings välkända ord, som gällde de svartas kamp i USA, så gäller följande i våra dagars tid och värld: 'Det är både onda människors brutalitet och goda människors tystnad som är tragedin.'

Att bekämpa nazism och rasism med humanism går inte! Har nazism blivit en medveten politik så måste man ta till hårda bandage. Kanske att i lag förbjuda sådana rörelser. Johan Glas med sin insändare manar till eftertanke! Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större."

Nyhetsartikeln hade rubriken "HÖGEREXTREMISTER FÖRFÖLJS", med underrubriken "Sverigedemokraterna råkar ut för misshandel och bilbränder. Polisen saknar misstänkta."

Ur texten: "Det pågår ett krig i Haninge. Affischer klistras upp, rivs ned, bilar bränns och människor misshandlas. De utsatta tillhör det högerextremistiska partiet Sverigedemokraterna. Förövarna består av en grupp unga och för polisen helt okända personer.

På kriminalinspektör Olle Anderssons bord på Haningepolisen ligger ett antal anmälningar om misshandel och skadegörelse. Samtliga som drabbats ingår i Sverigedemokraterna.

- - -

Våldsamheterna trappades upp i våras då Sverigedemokraterna inte längre fick sända radio från de Synskadades riksförbunds närradiostudio. Orsaken var att sändningarna resulterat i flera bombhot.

Kort därpå, den 8 april, vaknade ordförande i Sverigedemokraterna i Haninge av att hans bil stod i lågor. Bilen totalförstördes och efter polisens undersökning konstaterades att branden var anlagd.

En vecka senare möttes samma person av att någon sprayat ordet 'fascistjävel' på carporten.

- - -

Under våren har ytterligare incidenter rapporterats. Sverigedemokrater som varit ute och delat ut flygblad har vid minst två tillfällen attackerats av flera personer. Vid ett tillfälle, vid Kvarnbäcksskolan i Vendelsö, jagades ett par Sverigedemokrater bort av en grupp stenkastande ungdomar.

För några veckor sedan var det dags igen. Då misshandlades två Sverigedemokrater när de delade ut flygblad i bostadsområdet i Valla av fyra män med järnrör."

Då uppstår frågan: Hur ser insändarskribenten Pelle Kihlberg på det inträffade? Var det bränder och stenar han syftade på med uttrycket "rycka upp det onda med rötterna"?

Och vad säger Johan Glas - kommunalråd och insändarskribent - som ondgjort sig över flygblad från Sverigedemokraterna. Är det med järnrör som dessa flygblad ska bemötas?

Hur ser folkpartisten Glas på yttrandefrihet? Finns yttrandefrihet, om den inte finns för meningsmotståndare?

Vad säger övriga folkpartister? Ska yttrandefrihet reserveras för de sju partier som finns i riksdagen?

"One Nation", Australien

Pauline Hanson och hennes nationellt inriktade parti "One Nation" vann ju en stor seger i delstatsvalet i Queensland. Partiet fick mer än 20% av rösterna.

Ur tidningen "The Australian", den 14/6 -98:

"THE phenomenal swing to One Nation by Queensland electors has changed the political landscape of Australia and sends a potent message to politicians of all parties.

It indicates a growing disillusionment at the grassroots level with mainstream politicians and makes clear that One Nation has emerged as a force to be reckoned with in Australian politics.

Leaders of the major parties in the federal sphere and in other states would be foolish to dismiss the strong One Nation vote as a phenomenon peculiar to comic Banana State politics.

The incoming Queensland Government will have to take note of the One Nation presence and come to an accommodation with it.

But mainstream politicians throughout the country must respond to the fact that a party which did not even exist three years ago could command such support at its first election.

It could be some days before the result of the election is finally clear. On trends in last night's counting, Labor, which picked up seats in Brisbane, had a remote chance of falling over the line and forming a majority government. If so, it will have to recognise that Pauline Hanson's One Nation is here for the long haul.

Pundits and politicians have been puzzled by the swift rise of the One Nation party but the reason is obvious.

Many voters living in provincial cities or in the bush feel isolated and alienated from government at state and federal level. They are fed up with mainstream politics and the lies politicians tell them. They hear politicians make promises before an election, then renege on them afterwards.

They see politicians feathering their own nests once elected and ignoring the plight of ordinary people.

They observe governments concentrating on the Big Picture at the expense of bread-and-butter issues which affect their daily lives, such as jobs, health and education.

Pauline Hanson and her One Nation party have been able to tap into the groundswell of resentment and turn it into political action. The fact that the party is racist in outlook and simplistic in policy does not discount the fact that it is expressing legitimate concerns of many voters.

It's time that mainstream pollies left their ivory towers and listened to the people who put them in parliament."

Mot enfald

"Vår övertygelse är nämligen att en förutsättning för att det offentliga Sveriges ställningstagande för etnisk mångfald ska vara trovärdigt, är att det inte självt i så hög grad förblir etniskt enfaldigt."

Så skriver Mona Sahlin och Pontus Ringborg från Europaåret mot rasism på DN Debatt den 15/6.

Domare och jurister måste få bättre kunskap om andra kulturer, det riskerar annars påverka dömandet , menar de två DN-debattörerna. Allrabäst vore förmodligen - med deras sätt att se - om de som dömer hade samma etniska tillhörighet som de brottsmisstänkta.

Denna typ av diskussion har ju funnits inom arbetarrörelsen, redan när den var ung. Man talade - förmodligen inte utan anledning - om "klassjustis".

Än idag kan vi se vådorna av den klassklyfta som finns mellan höga jurister och vanligt folk. Domstolar har upprepade gånger dömt kommuner att betala långa utlandsresor för invandrade socialbidragstagare.

Vanliga svenskar - som själva inte har råd med sådana utlandsresor - upplever naturligtvis detta som djupt orättvist. Att domstolarna kan visa en sådan okänslighet för vad folket upplever som rimligt kan förmodligen förklaras med att juristerna själva lever ett liv där de tilldömda beloppen upplevs som småpengar.

Så visst finns de klyftor som behöver överbryggas! Ändå kan konsekvenserna av av Sahlin-Ringborgs resonemang bli tveksamma.

Mona-meny

Jämför Fadjima

Tag fallet Fadjima i Uppsala, aktuellt bara några dagar före publiceringen av DN Debatts debattartikel.

Det gäller en ung kurdisk kvinna, som - mot sin familjs uttryckliga vilja - valt att leva med en ung svensk. Hennes yngre bror har upprepade gånger hotat henne till livet - med sanktion från far och mor, som förkastat henne. Brodern stod nyligen åtalad, men uppträdde så aggressivt i domstolssalen, att han nu står åtalad även för domstolstrots.

Fadjimas svenske kille omkom nyligen. Oklart hur - av medias rapportering framgick inget om omständigheterna. Fadjima själv blev strax därpå överfallen och misshandlad av sin bror, på ett torg i Uppsala. Han åker nu i fängelse, men snart är han ju ute igen. Fadjima tror att han då kommer att döda henne.

Detta är alltså inte broderns "eget race" - han agerar på uppdrag av sin familj, vars "heder" han försvarar. Inte heller är denna kurdiska familj unik, den reagerar som många andra kurdfamiljer skulle ha gjort i motsvarande situation. Det accepteras inte att döttrarna gifter sig med icke-muslimer. Bland kurder i Sverige finns förmodligen en utbredd förståelse för familjens agerande.

ANTAG att svenska juristers bristande kunskaper om kurdisk kultur åtgärdas, och att de får en större förståelse för hur kurder tänker och känner. Hur skulle detta ha påverkat dömandet i detta helt konkreta fall?

Skulle brodern ha fått ett lindrigare straff, eller rentav frikänts?

Vad tror Mona Sahlin?

"Vardagsrasism"

Våra redaktörer kan styra vad som släpps fram i massmedia, så långt är det en lätt uppgift att undertrycka kritik mot invandringen. Men detta räcker inte, har de nu insett. Ute i bostadområdena finns ändå ett växande missnöje bland svenskar som drabbas av invandringens konsekvenser. Där finns en massa "vardagsrasister".

TV-programmet "Karin med flera", en sändning före midsommar, hade som uppenbar ambition att "ta itu med" denna vardagsrasism. Eftersom ämnet var så farligt hade man dubbelgarderat, med två paneler.

Den första panelen bestod till 100% av präktigt politiskt korrekta. Helgonglorian formligen svävade över huvudena på dem när de kappades om att vara mest goda (segrare: Peter Birro). Denna panel - fyra personer inklusive programledaren - fick först komma in.

Den andra panelen var nog också tänkt att ha en trygg majoritet av politiskt korrekta: programledaren själv , en etnolog, en lärare, en asylkommittant och en socionom. Och så Christina Nyström - "vardagsrasist" från Skärholmen.

Först fick Christina dra sin berättelse om sina erfarenheter och sin verklighet. Om hur nyinflyttade invandare gjort livet till ett helvete för henne och andra boende i området. Kriminella typer helt enkelt, menade Christina - de bör skickas ut.

Sedan kom etnologen, Karl-Olov Arnstberg, in. Redan där började det gå snett för programledaren. Visserligen slog Arnstberg fast att invandringen inte bör eller kan regleras (detta var väl hans inträdesbiljett till programmet). Men sedan kom det: man ska "inte försöka tukta svenska folket till att tycka på ett sätt som man inte tycker", man ska "inte klassa det som rasism om människor har synpunkter på sin boendemiljö", värst är alla "oborgare" som inte bryr sig, osv.

Också läraren frångick tydligen manus: de som försöker mästra vanliga svenskar har själva inga hälare i sina trappuppgångar. De bor själva på tryggt avstånd från de problem som de har så mycket synpunkter på. Detta är en mycket allvarlig brist i debatten!

Så ansåg läraren, efter att ha lyssnat på socionomen (från Umeå) och asylkommittanten (från Falun). Vilka tillsammans med programledare Karin gjorde släta figurer. Till sist kom den första panelen tillbaka, uppenbarligen för att recensera diskussionen i den andra, men också detta kom av sig.

Det är tydligt, att denna fråga är svår för media att hantera, när man inte väljer att tiga.

Se även "Vinden vänder?", Arnstberg.

Det farliga hatet

I s-tidskriften "Arena", nr 3/98, skriver Ola Larsmo och Lars Ilshammar om "nazismens utbredning på nätet", om "hatets cyberrymd".

Där finns omnämnda såväl Sverigedemokraterna som Blågula Frågor och Fri Information. Vem orkar längre bli förvånad?

Men det där med "hat" är intressant.

För många år sedan, när jag läste ekonomisk historia vid Stockholms Universitet, hade vi gruppdiskussioner utifrån en text i tidningen Socialdemokraten från 1917. Det gällde en artikel efter en arbetardemonstration som slagits ned mycket brutalt av polisen. Bakgrunden till själva demonstrationen var att människer helt enkelt inte hade mat att äta.

Så tonen i s-artikeln var klart upprörd. "Hatiskt", skulle man kanske kunna säga.

Detta var just vad en av deltagarna i gruppdiskussionen, en liberal, ansåg. Han höll en flammande appell om hur farligt det var att uttrycka sig så som skedde i tidningsartikeln.

Vad som uppenbarligen inte upprörde denne liberal var att människor a) svalt b) slogs blodiga av polis. Sådant var inte "farligt".

Här finns en direkt parallell:

I dagens läge slås sverigedemokrater ned med järnrör, deras bilar bränns upp och det kastas in gatstenar genom fönstren där de håller kongress.

Förmodligen blir många av dem upprörda över detta. Denna känsla kommer kanske också fram ibland, när de ska uttrycka sig i tal eller skrift. Med Larsmos och Ilshammars synsätt blir detta "farligt", då handlar det nämligen om "hat".

FÖR ÖVRIGT kan konstateras, att AFA:s hemsida på Passagen inte finns omnämnd i Arena. Den sida, där man stolt beskriver hur man misshandlat andra människor:

"Klockan ett avslutades mötet och mötesarrangörerna plus utrustning lämnade platsen i en blå-och-vit-målad offentlig taxi. En stund senare dök samma personer upp på Södermalm, Magnus Ladulåsgatan för att vara exakt. Inte helt oväntat. Vi spöade dem så gott vi kunde, enligt tidningarna var alla fyra tvungna att uppsöka sjukhus."

Hålla borta från samtal

I Arenaartikeln uttalar sig David Goldman, "director för Hatewatch", som övervakar internetsidor med "hate speech" (till vilket knappast räknas AFA-formuleringen ovan.)

Goldman säger: "- Vårt mål är... att ringa in och marginalisera extremister, hålla dem borta från det legitima politiska samtalet."

Detta föranleder ju två reflexioner:

1. I andra sammanhang bedyras att även vi invandringskritiker får komma fram i debatten, Hanna Sundin har närmast raljerat över våra påståenden om bristande yttrandefrihet.

Detta motsägs av vad Goldman nu säger i Arena.

2. Även om Goldman och "Hatewatch" nu har den ambition att "marginalisera" och tysta, som han anger - hur kan han ha makten att åstadkomma detta?

Hur fungerar det, praktiskt? Det vore intressant att få veta!

Ockuperat land?

DET ÄR ETT FAKTUM att gatuvåldet i våra större städer huvudsakligen utövas av invandrarungdomar.

DET ÄR NOG OCKSÅ ett faktum att dessa övergrepp främst drabbar svenskar (Blågula Frågor har efterlyst statistik från Brå, men sådan har inte gått att få).

Två insändare i Sydsvenskan den 21/6 -98 - far och son i en svensk Malmö-familj - vittnar om hur alla fyra barnen i familjen blivit rånade, vid olika tillfällen, av invandrargäng. En son blev nyligen rånad för andra gången och han skriver:

"Detta är bara ett av fallen i en lång rad trakasserier från invandrare. Invandrarna tror dessutom att de äger hela Malmö. T.ex. fanns det en invandrare som gick runt och frågade alla om de var svenskar, och var man svensk så skulle man ha stryk."

Detta känns igen från en artikel i Metro den 21/10 -96:

"...En av de knivskurna fick en lunga punkterad, de andra två har bukskador. Ytterligare två män skadades i bråket. Den ene slogs ned med en spikförsedd planka och den andre sparkades ner. Fyra latinamerikanska män ... greps senare på natten, misstänkta för olaga hot.

- Åtminstone tre av männen hade kniv. Vittnen har uppgett att männen sagt att de skulle 'göra upp med de vita', säger Peter Rooth på Norrmalmspolisen."

I DN "På stan" den 3/6 -98 finns ett reportage om våldsutövande invandrarflickor. "Maria" från Latinamerika förklarar att "våld är ungefär som att knarka. Man vet att det är dåligt men ändå kan man inte låta bli. För det känns skönt."

"Alexandra" från Östeuropa klargör att om någon "tittar snett", så smäller det.

"Stephanie" berättar dock för DN att "det hon slagits för aldrig varit respekt. Han vet att många säger att det är respekt de vill ha, men sanningen är att de vill se rädsla."

Lägg till detta de "säkerhetstips" (med anledning av att gatuvåldet blivit en "ny folksjukdom") som nyligen gavs av en chefsjukskötare på Södersjukhuset i Stockholm: "Iaktta medresenärerna, lär dig känna igen aggressivt beteende... svara inte obstinat på provocerande tilltal".

Polisen i Malmö går steget längre: "Håll barnen inomhus, så de ej blir skadade."

Utegångsförbud för svenskar - är det lösningen?