Så här rapporterar AFA Stockholm på sin hemsida:
"Måndag den 17 aug tillät ännu en gång snuten och politikerna fascisterna i SD att hålla torgmöte i Jönköping.
Ett femtiotal maskerade aktivister tågade genom staden bakom frontbanderollen med texten "Militant kamp mot rasism, fascism och nationalism". När demonstrationståget närmade sig fascisterna dök deras försvar (snuten) upp. Vårt mål var att stoppa SD, alltså var snuten hur många de än var "bara" ett hinder på vägen. Tyvärr lyckades vi inte bryta igenom deras kedja, utan överöstes av batongslag, några snutar fick i alla fall mer färgglada uniformer.
Vi återsamlade dock och gjorde en rusch där 15-talet lyckades ta sig ända fram till kravallstaketet framför talarna, allt till folkets jubel. Väl framme vid kravallstaketet störde vi deras möte i väl en timma.
Varje gång flaskor och stenar träffade fascisterna jublades och applåderades det. Detta visar att det är rätt att vara maskerad och militant. Vi har stöd från allmänheten i detta.
Snuten försvarade återigen fascisterna och slog på oss. Men slå ni era jävlar, vi ska slå tillbaka och det dubbelt upp.
Tack alla hjältar som var där, ni vet vilka vi är. Nu är det jävlar nog, stoppa fascisterna NU!!!
/Nazifritt Jönköping"
Som bekant har riksdagspartierna beslutat att maskeringar ska vara tillåtna vid demonstrationer. Rånarluvornas funktion framgår av ovanstående AFA-rapport.
Etablissemanget behöver dessa SA-figurer för att förhindra opposition mot dess politik att bryta fram. Om denna sin roll som demokraturens vakthundar är de unga våldsentusiasterna naturligtvis lyckligt omedvetna.
Men nog borde de ta sig en funderare på vad de egentligen sysslar med.
En ung skådespelerska med afrikanska rötter, Rebecca Facey, har engagerat sig i en kampanj mot våldtäkter. På en punkt har hon tydligen nu vunnit gehör hos politikerna: unga kvinnor ska ges träning i självförsvar.
I vissa lägen kan väl sådana färdigheter hjälpa, men knappast vid gruppvåldtäkter, när kvinnan mot sig har flera män, dessutom kanske beväpnade. I sådana situationer kan våld från hennes sida resultera i en upptrappning, med ökad risk för att hon dräps.
Grundproblemet kring våldtäkter är trots allt mentaliteten hos vissa män, främst yngre män och män med utländsk bakgrund. Ser man till gruppvåldtäkter så begås dessa nästan uteslutande av unga män med utländsk bakgrund.
Bästa sättet att på sikt minska antalet våldtäkter är att minska invandringen.
I samband med en artikel i Aftonbladet den 29/8, om en osedvanligt rå våldtäkt i västra Stockholm, förövad av tre män, framförs ett annat recept (av Stina Jeffner, doktor i sociologi vid Uppsala universitet):
Utegångsförbud för män efter klockan 22!
Nu är det väl så, att de män som ligger "i riskzonen" för att bli förövare av utomhusvåldtäkter, kan ringas in både vad gäller ålder och etnisk tillhörighet. Det finns liten anledning att förbjuda män, fyllda 50 år, att vistas utomhus kvällstid.
Även om exempelvis nordafrikanska män i åldersintervallet 15-30 år skulle utgöra en högriskgrupp (en Brårapport talar för det) skulle argumenten vara starka mot att låta alla män med den bakgrunden drabbas av att ett fåtal är grova våldsbrottslingar.
Närmare tillhands vore att införa utegångsförbud kvälls- och nattetid för de män, för de individer, som faktiskt en gång förövat en våldtäkt. Man skulle rentav kunna utsträcka utegångsförbudet till dem som överhuvudtaget begått någon typ av våldsbrott.
Tekniken för övervakning finns väl.
"Vilket parti ska man rösta på, om man anser att kunskaper i svenska ska vara ett krav för att få svenskt medborgarskap?"
Denna fråga har vi låtit gå till samtliga sju riksdagspartier. Det visar sig, att inget av partierna kan ge något råd om detta.
Intressant är dock något som sägs i svaret från Miljöpartiet (genom Robert Rönström):
"Miljöpartiet ... anser inte att ett medborgarskap ska vara villkorat av att en person behärskar svenska. De som kommer hit flyr ju inte sällan förtryck och förföljelse och det skulle inte vara rimligt att skicka tillbaka dem enbart på grund av att de inte lärt sig svenska."
Skulle en invandrare, som redan har PUT, bli utvisad utan svenskt medborgarskap? Det förutsätter ju att vederbörande begått något grovt brott!
Ska det vara själva syftet med det lättvindiga beviljandet av svenska medborgarskap, att kriminella utlänningar ska kunna hålla sig kvar i Sverige? Är detta Miljöpartiets utgångspunkt?
På Torget, Internet, finns publicerat svar från de sju riksdagspartierna på ett antal olika frågor. En av frågorna löd: "Skall invandrare som begår brott utvisas?" Svaret från Miljöpartiet blev:
" Invandrare som har permanent uppehållstillstånd skall behandlas som övriga medborgare."
Dubbelgarderat, alltså. Även om en invandrare inte fått svenskt medborgarskap, ska han/hon ha samma skydd som medborgarskapet ger.
Och ska brottsliga utlänningar utvisas, då ska detsamma ske med brottsliga svenskar. Detta sades inte i Mp-svaret ovan, men det är en åsikt som tidigare framförts av Mp:s flyktingpolitiske talesman, Bernt Ekeroth.
Har svenskarna inte större rätt till Sverige än vad amerikanarna har till Månen, efter Neil Armstrongs besök där?
Detta är uppenbarligen den nya centerledningens linje, på detta går man till val för att få svenskarnas röster. Det handlar om texten i en tidningsannons.
Som en extra krydda använder Centern - f.d. "Bondeförbundet" - begreppet "gå och harva" i nedsättande betydelse, om tidigare generationer av svenskar.
Den nye partiledaren, Lennart Daléus kommer själv inte ur jordbrukarled. Det märks.
Det Nya Partiet har för övrigt givit ut ett mycket läsvärt kulturpolitiskt program. Där sägs bland annat:
"Det nya partiet (d) anser, om utvecklingen av det 'mångkulturella samhället'
* att svensk kultur skall prioriteras på alla plan och att mer resurser sätts in på alla kulturella områden. Det betyder inte att vår kultur är bättre än andras utan att Sverige är den enda platsen på jorden där svenskar har en absolut rätt att utveckla sin kultur och identitet.
* att Sverige skall stimulera frivilliga möten med andra kulturer. Vi betonar särskilt friheten att välja, vilket även innefattar rätten att avstå, i motsats till de tvång som satsningen på det nya, 'mångkulturella samhället' i Sverige innebär. Berikande kulturmöten kan aldrig ske med tvång.
* att utvecklingen av ett mångkulturellt samhälle med världskulturambitioner skall stoppas. Ett sådant samhälle är inte förenligt med svenska folkets intressen. Vi lever redan i en mångkulturell värld av lokala kulturer, varav Sveriges är en. Men nu lånar staten pengar för att genomföra ett mångkulturellt samhälle i det lilla Sverige.
* att flyktingpolitiken förvandlats till en nybyggarpolitik med avsikt att skapa ett mångetniskt samhälle i Sverige. Detta tvingar svenska folket att i generationer framöver bekosta andra nationaliteters numerära expansion, uppehälle samt religiösa och kulturella utveckling inom Sveriges gränser. Detta är i praktiken första gången i världshistorien som en demokratiskt vald regering tvingar sitt eget folk att bekosta sin egen kolonisering!
* att transfereringar via skattemedel inte skall användas för att ge bidrag till att utländska kulturer utvecklas i vårt land. Om invandrare vill bedriva sina religioner och kulturer i Sverige har de full frihet att göra det på egen bekostnad så länge deras aktiviteter inte strider mot gängse svensk lagstiftning, moral och etik.
* att det planerade 'mångkulturella samhället' skall bli föremål för en offentlig, ingående utredning och debatt, följt av en folkomröstning. Folket måste få veta vad sådana mångkulturella koloniala samhällen innebär och har inneburit för alla urbefolkningar. Om detta må vi verkligen berätta!
Vi anser inte att en generation politiker har fått mandat att låta andra folkslag bilda egna nationer på svenskt territorium.
* att kulturpolitik inte får blandas ihop med flykting- och invandringspolitik såsom nu sker.
I Aftonbladet den 3/9 -98 hade Mima Tadciz ett kultursidesinlägg, under rubriken "Hurra! Jag är svensk". Det handlar om hur hon just fått sitt svenska medborgarskap, och hon går an på känt Pascalidou-manér:
"Aldrig mer kommer jag att vara den som orsakar köbildningar på flygplatsen... Nu kan jag också bara vifta med mitt pass och stolt passera igenom kontrollen... Det är så skönt att kunna åka... vart man vill, när man vill utan att behöva förklara för andra varför, hur, när, med vem, till vem, hur länge och så vidare... Nu kommer även jag att få höra 'Välkommen!' när jag passerar gränsen till andra länder."
"Så, mina damer och herrar, från och med idag är jag en av ER. Nu kommer jag att bli behandlad som en människa när jag åker utomlands..."
I sak har har denna Mima Tadciz naturligtvis rätt. Visst har Sverige haft ett högt anseende internationellt. Och visst har vi svenskar kunna märka detta, när vi rest i världen.
Men vad beror detta höga anseende på? Det sammanhänger med Sveriges roll som jämlikt välfärdsland samt att Sverige stått för rättvisa, solidaritet och fred. Det sammanhänger också med svenskars mentalitet och uppträdande, att vi är lågmälda och resonabla. Det handlar till stor del om kulturella faktorer och vi svenskar kan själva ta åt oss en stor del av äran för vårt höga anseende.
TV2-programmet "Reportarna" handlade den 2/9 om "Hedersmord" i Jordanien. Där framgick att bröder mördar sina systrar, om "drar skam över familjen", för att "rädda familjens heder". Skam över familjen drar kvinnorna, enligt jordanskt synssätt, om de exempelvis blir våldtagna.
Morden begås visserligen i religionens namn, men det handlar egentligen inte om islam. Det handlar om kultur.
Av programmet framgick tydligt att den broder som mördar sin syster inte själv är upphovet till problemet - han lever bara upp till förväntningar från omgivningen. Grannar och bekanta, folk i allmänhet, kräver att han mördar sin syster.
Invandringen till Sverige från länder med jordanska hedersuppfattningar har ökat lavinartat under de senaste 10-20 åren. Många av dessa "jordanier" ser till att skaffa sig svenska medborgarskap så fort möjligt.
Får denna utveckling fortsätta når vi snart en punkt där den bild som Mima Tadciz ger inte längre stämmer. Även svenska pass kommer då att granskas litet extra noggrant.
I söndags framträdde Agneta Stark, ekonom, i ett TV-samtal. Hon kritiserade därvid skarpt de sittande riksdagspartierna, för att hålla viktiga frågor bort från valrörelsen. Hon nämnde EMU och pensionsfrågan.
I ett val måste det finnas klara regeringsalternativ, argumentade Stark. Partierna måste representera skilda linjer och de måste göra dessa skillnader tydliga. Annars kan ju väljaren inte, genom sitt röstande, påverka vilken politik som kommer att föras.
I nuvarande situation är det inte, menade Agneta Stark, konstigt om många väljare känner låg motivation att rösta.
Vad Agneta Stark dock inte nämnde, som exempel på en fråga vilken riksdagspartierna sopat under matten, var invandringspolitiken.
Och det var ingen tillfällighet. Stark kan själv inte kan se några rationellt godtagbara och anständiga skäl att kräva en restriktiv invandringspolitik.
Detta framgick av vad hon senare anförde om Österrike, som avskräckande exempel vad gäller samregerande och ständigt skiftande partikonstellationer. Följden av detta hade, menade hon, blivit stora framgångar för ett "invandrarfientligt" parti.
En närmare liggande förklaring till österrikarnas inställning i denna fråga är väl att Österrike, genom sin geografiska närhet till f.d. Jugoslavien, faktiskt fått ta emot ett mycket stort antal asylsökande.
För Stark tillhör inte invandringen de frågor, där det går att ha mer än en åsikt.
Blågula Frågor har uppmärksammats på hemsidan för "Levande zon" i Haninge, under rubriken "Den fascistiska och rasistiska scenen i Haninge". BgF och Jan Milld kritiseras - av en anonym skribent - för att ofta "hamna på personangrepp på enstaka invandrare".
Då kan man fråga sig: vad innebär det? Vad syftar man på?
Syftar man på vår kritik mot Juan Fonseca, DN:s mest publicerade invandringsdebattör? Blir det till "personangrepp" redan att bemöta åsikter, när dessa åsikter förts fram av en invandrare?
Som bekant har Sverigedemokrater i Haninge blivit nedslagna med järnrör, bilar har satts i brand, hotelser har sprayats på väggar, osv. Förövarna har arbetat i skydd av mörket och/eller varit maskerade, men mycket talar för att det är ur kretsen "Levande zon" som polisen har att söka de fanatiker som är ansvariga för denna terroristverksamhet.
Den svart-vita världsbild som de anonyma LZ-figurerna avslöjar genom sina skriverier kan för dem själva rättfärdiga extrema metoder, rättfärdiga ett uppträdande som åsiktsförmyndare åt andra.
Innebörden av etiketterandet och det politiska våldet är att man påtar sig rätten att avgöra vilka personer som ska omfattas av demokratiska fri- och rättigheter och vilka som inte ska få yttra sig.
Det är övermaga för någon, vemsomhelst, att på detta sätt upphöja sig till någon slags politisk överdomare. Extra absurdt blir det, när de som på detta sätt upphöjer sig i ovanligt hög grad själva saknar politiskt omdöme. Kan man inte skilja på saklig kritik och på personangrepp, då är man verkligen under isen!
Att har Levande-zon-figurer som demokratiska vägledare, det blir som att göra en blind man till MC-polis. Han skulle ha svårt nog att framföra sitt eget fordon - än mindre skulle han vara i stånd att rätta andras körsätt!
"Levande zon" har uppenbarligen problem att hålla isär vad som är "höger" och vad som är "vänster" inom politiken.
Först buntar man ihop Blågula Frågor med diverse andra grupperingar och förklarar att samtliga är "högerextrema". Sedan, i sin särskilda kommentar om BgF, finner man att vi har en vänsterinriktning. Är det inte nödvändigt att bestämma sig?
Det är inte att stå till "höger", om man försöker värna vanliga svenskars, arbetande människors, intressen. Att stå till höger är att stå på de rikas, på överklassens, sida. Svenskar i allmänhet utgör ingen överklass.
Det är inte "fascism" att värna svenskars rätt till ett eget land. I så fall vore FNL i Sydvietnam "fascister". Men vid tiden för det vietnamiska folkets befrielsekamp var nog våra entusiaster i Haninge ännu inte födda.
Men det faktum att dessa anonyma LZ-figurer är så extrema hindrar inte att "Levande Zon" från Haninge kommun får generöst tilltagna verksamhetsbidrag. Som tidigare konstaterat ligger deras politiska terror väl i linje med viljeinriktningen hos åtminstone kommunalrådet Johan Glas (fp).
I en galen tid är allt möjligt
LZ:s politiska tänkande ligger också i linje med vad som är på gång på riksnivå. En ny lag träder nu i kraft, en lag som kan göra det straffbart att nämna personers namn på Internet.
Justitieminister Freivalds har försökt förklara saken i TV. Det handlar om personers integritet, säger hon, man ska inte behöva figurera i sammanhang, där man inte vill figurera.
Vinner då LZ:s reaktion genomslag, nämligen att uppfatta vanlig polemik mot någons ståndpunkter som ett personangrepp, då kan det bli många som slipper kritik. Och det kan väl vara skönt - för dem, vars ståndpunkter inte tål en närmare granskning.
Dessutom vidgas nu innebörden av begreppet "rasistiskt våld" - som framgår av officiella material (inrikesdepartementets Ds 1998:35 och Sahlinkommitténs SOU 1998:99 och 100).
Dvs dit räknas inte om en svensk blir misshandlad av en invandrare, men väl om en svensk till en invandrare säger något, som vederbörande kan ta illa upp.
Att som talare vid ett politiskt möte bli spottad i ansiktet - är det att betrakta som politiskt våld? Att få sin bil förstörd - är det alls något att reagera på?
Det hände Ian Wachtmeister vid ett torgmöte i Skåne i förra veckan. Dagarna efter hade Pierre Schori en artikel i Helsingborgs Dagblad, om politiskt våld. Tog han avstånd från dessa övergrepp? Nej, om det inträffade hade Schori inget att säga.
Överhuvudtaget tiger etablissemanget om politiska attentat, när dessa riktar sig mot etablissemangets kritiker. Visselkonserterna på SD:s valmöten, som omöjliggör för någon att där göra sig hörd, är snarare något som välkomnas. Schori har ju tidigare inför riksdagen uttryckt sin tillfredsställelse över att invandringskritiker inte kan komma ut med sitt budskap.
Ändå handlar det här om HÖGMÅLSBROTT. Så här lyder § 5 i Brottsbalken, kap.18:
"Den som övar olaga tvång eller olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten inom politisk organisation eller yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom sätter yttrande-, församlings- eller föreningsfriheten i fara, dömes för brott mot medborgerlig frihet till fängelse i högst sex år."
Vad invandringsministern istället skrev i Helsingborgs Dagblad den 9/9 - 98 var följande:
"Nyligen besökte jag Rosengården i Malmö bland annat för att tala om valet och om vikten av att alla använder sin demokratiska rätt att rösta - också de som är nya i landet. Tidigt samma morgon hade någon satt eld på en lokal i området, där en kosovoalbansk kvinnoförening bedrivit verksamhet för barn. I de förkolnade resterna efter branden låg halvt uppbrända barnböcker och leksaker. Det var en djupt upprörande syn.
Människor som sökt skydd i vårt land, barn som flytt med sina föräldrar från sönderbrända byar och förföljelse måste nu återigen uppleva lukten av brand och hat. Aldrig någonsin får vi upphöra att reagera när sådant sker.
Vi vet ännu inte vem eller vilka som låg bakom det avskyvärda dådet eller vad de hade för motiv. De skyldiga ska gripas. Det som bränts ned ska byggas upp. Och hatet ska grävas upp med rötterna.
Demagoger och rasister gör politik av fördomar, oro och osäkerhet."
Här kopplar Schori tvärtom ihop Wachtmeister med detta dåd. Ingen tvekan råder ju om att Schori betraktar Wachtmeister som en "demagog".
- - -
Inget av de fakta som framkommer i Schoris text motsäger att branden ifråga kan vara en ren olyckshändelse eller att den, om den var anlagd, hade anlagts av andra "flyktingar". Ändå framställer Schori det som att "rasister" var inblandade, och det gör han därför att det passar hans syften.
Pierre Schori och regeringen Persson behöver sina rasister.
