"Att låta religionen bestämma vad som sägs och skrivs i våra medier är att svika tiotusentals politiska flyktingar i Sverige och Danmark som flytt intoleranta samhällen."
Så skriver Salam Karam i Göteborgs-Posten den 3/2 -06
Karam kritiserar muslimers offermentalitet och den svenska undfallenheten inför denna:
"Det är alltid synd om muslimerna. De är alltid offer. Vi får inte kritisera vad de gör och säger för att de är i en utsatt position, lyder resonemanget. Även när danskar hotas för att ha uttryckt sina åsikter. Det är just denna offermentalitet som hindrar debatten att utvecklas till en givande diskussion om islamisk fundamentalism..."
"Det är också därför muslimerna fortfarande behandlas som en klump och inte som individer med lika rättigheter och skyldigheter som alla andra medborgare. Samtidigt präglas debatten av dolt hot där kritiska muslimer inte vågar säga vad de tycker och känner. Och många politiker ser genom fingrarna och låter dessa kränkningar fortsätta av rädsla för att konfrontera sig med en minoritetsgrupp."
"År 1990 flydde min familj till Sverige. Varför? För att leva i frihet. För att slippa kränkningar av mänskliga rättigheter och för att kunna säga vad man tycker och känner utan att för den sakens skull bli förföljda."
"Demokrati förutsätter att vi är öppna för diskussion, öppna för att ifrågasätta alla aspekter i samhället och själva bli ifrågasatta. Vi ska kunna kritisera islam om vi vill. Vi ska kunna rita karikatyrer utan att hotas till livet. Detta borde vara en självklarhet."
Nu är Salam Karam rädd:
"Jag, med muslimskt ursprung, har personligen aldrig varit rädd för att kritisera muslimska extremister och bryr mig inte om att jag utsätts för hot. Men i dag är jag rädd. Inte för hot. Utan rädd för att jag inte ska få säga vad jag vill längre. Rädd för att yttrandefriheten ska offras. "
Han konstaterar avslutningsvis:
"Demokratins tro på tolerans och skydd av utsatta grupper får aldrig tolkas så att vi tolererar intolerans."
|
|
