Sören Krarup, folketingsmedlem för Dansk Folkeparti, skriver under rubriken "Kulturkrocken":

"JAG FRÅGAR: Finns det någon tecknare som efter dessa dagars händelser vågar rita Muhammed? Och vidare: Finns det hädanefter någon tidning som vågar trycka teckningen?

Om vi måste svara nekande - och vem vågar säga att så inte kommer att vara fallet - måste vi helt enkelt konstatera att vi har blivit berövade en del av vår kultur och vår rätt här i landet. Islam har lyckats erövra en bit av Danmark. Vi danskar har av denna aktion blivit ett folk i bojor i vårt eget land.

Sådan är verkligheten, och sanningen är att denna verklighet är olösligt sammanbunden med historiska fakta:

632 dör Muhammed. Ett halvt århundrade senare har de arabiska arméerna erövrat de gamla kristna kärnländerna Mindre Asien och Nordafrika.

De arabiska arméerna sätter därefter över Gibraltar sund, erövrar Spanien och tränger djupt in i Frankrike, och endast för att frankerrikets härskare Karl Martell besegrar araberna i slaget vid Poitiers 732, undslipper Europa att bli islamiserat.

Araberna trängs tillbaka, men därefter fortsätter islam sitt stormanlopp mot Europa med osmanerna som sätter in stöten mot Europas mjuka underliv. Balkan erövras, och 1529 belägrar osmanerna Wien för att därifrån kunna tränga in i Mellaneuropa.

I sista ögonblicket räddas Wien av europeiska hjälptrupper, men det muslimska stormanloppet har inte stoppats för det, för 1683 belägrar osmanerna åter Wien och endast en hjälpaktion i yttersta stund, särskilt från den polska kungen, räddar Wien och Europa.

Saken är att det existerar ett beständigt religionskrig eller en kulturkrock mellan kristenheten och islam. Den totalitära religionen eller ideologin islam kan och vill inte acceptera att dess heliga herradöme inte är världsomspännande, för islam kan och vill inte acceptera 'otrogna'. Dessa ska erövras och omvändas eller reduceras till andra rangens medborgare, så kallade dhimmier, som böjer knä för islam. Bit för bit, från den ena punkten till den andra ska kristenheten trängas tillbaka och övervinnas, och varje erövring leder endast till nya krav på nya erövringar.

Vi befinner oss i ett religionskrig eller i en kulturkrock. Det är evigt och oundvikligt. Och alla föreställningar om att en dialog kan avvärja sammanstötningen och skapa fred och fördragsamhet är bara ett annat ord för blindhet eller kapitulation.
.
Därför finns det ingen politisk lösning. Den danska statsministern har inga medel att blidka de arga muslimerna, för deras vrede hänger i sista hand ihop med att vi inte är och inte vill vara muslimer. Vi är kristna. Vi skiljer mellan Guds och kejsarens rike och accepterar därför inte att heliga lagar ska upphäva våra frihetsrättigheter.

Och det enda nya i den nuvarande situationen består i en europeisk naivitet eller blindhet som inte fattar situationen. Saken är att upplysningstidens humanism har inhöljt oss i en övertro på neutralitetens möjlighet som betyder att vi ser det religiösa som ett överståndet stadium. Därför talar vi förväntansfullt om ett euro-islam. Därför anser vi att dialogen kan rädda oss.

Men denna dialog är ett annat ord för att sticka huvudet i sanden och förneka den eviga och oundvikliga verkligheten. Kulturkrocken har pågått i 1 400 år, och den enda förändringen är européernas vekhet och svaghet i förhållande till sin egen kultur.

Stå fast eller dö - det är valet. Stå fast vid förutsättningen för hela vår identitet och verklighet eller gå in på dialogens stegvisa kapitulation som resulterar i den totala underkastelsen. Så är valet.

Nu ser vi att vår karaktärsfulla statsminister står under massiv press från en Svend Auken och co samt från en servil medievärld som varken har insikt eller karaktär att våga stå fast vid det för oss omistliga."

Vi vinner ingenting genom att kapitulera - vi har inget annat val än motståndets och kampens, avslutar Krarup.