Ur "The American Thinker", den 4/2 -06, en artikel av Martin Ostergaard (boende i Danmark):

"Ett unikt politiskt klimat har odlats fram i Danmark, baserat runt både demokrati och yttrandefrihet, grundat i övertygelsen av att alla folk ska vara så jämställda som möjligt, också ekonomiskt. Detta har skapat en enastående blandning mellan klassiska liberala och socialistiska värden, och som gjort Danmark gott under större delen av det förra århundradet.

Med behovet av mer arbetskraft under 1970-talet erbjöd Danmark immigrerande arbetskraft att komma till landet. Detta fungerade bra och de, huvudsakligen turkiska, arbetarna som kom integrerades i det danska samhället. Till följd av dessa för båda sidor positiva erfarenheterna kom sedan många immigranter och flyktingar hit under de påföljande tre decennierna, huvudsakkligen från länder runt Medelhavet. Idag består en stor del av det danska samhället av dessa människor och deras efterkommande, och en mättnadsgräns har nåtts.

Med nationella spänningar under uppsegling, som en följd av den ständigt tilltagande kulturella söndringen mellan ursprungliga danskar och mer nykomna invånare med muslimsk bakgrund, har extrema politiska uttryck blivit svårare att ignorera.

Flera i sig isolerade händelser har provocerat fram en mindre tolerant allmän attityd gentemot det muslimska samhället. Tydligast mot en serie av gängvåldtäkter utförda av unga muslimer mot unga kvinnor av både danskt och mellanöstern-ursprung, men också mot oroligheterna i Århus, Danmarks näst största stad, som inträffade ungefär samtidigt med de nyliga upproren i Frankrike.

Våldet i Århus resulterade i att flera lokala affärer vandaliserades, och att den lokala polisen blev tillrådd att hålla sig borta från de unga männens hemmaplan.

Utan tvivel känner många danskar att någon form av konflikt är oundviklig, och att den ökande frekvensen av problematiska händelser stöder denna uppfattning. Detta visar sig tydligast i att den yngsta invandrarpopulationen, i statistik från Köpenhamnspolisen, 82 procent av de ungdomar under 18 år som ställs inför domstol, är från invandrarfamiljer.

I september 2005 publicerade Jyllands Posten 12 karikatyrer på den muslimske profeten Muhammed, som ett svar på kritik för en avbildning av profeten i en bok om hans liv. Flera av tecknarna som medverkade i boken ville inte ha sina namn publicerade i samband med detta, eftersom de fruktade repressalier. Tanken bakom JyllandsPostens dristiga gärning var att visa stöd för tecknarna och att åberopa rätten till yttrandefrihet.

Efter det har en mindre delegation av i Danmark bosatta muslimska religiösa ledare besökt olika muslimska stater för att få uppmärksamhet för detta fall.

Felaktig information fabricerades för att karaktisera danskarna och den danska regeringen som häftigt anti-muslimska. Flera nya teckningar lades till, sådana som liknade Muhammed vid en gris, liksom uttalanden om att danskarna menade att profeten var en våldsam pedofil.

Plötsligt blev ett fall om yttrandefrihet en fråga om hädelse, som naturligtvis upprörde hela den muslimska världen. Under hela detta skeende hade flera av de religiösa ledarna ansvariga för den falska informationen, talat med söta ord till danska pressen, samtidigt som de med den andra handen spred mer desinformation till den arabiska pressen.

Detta har upprört danskarna, och med dem det mesta av Europa, och det fick många tidningar att trycka karikatyrerna eller delar av dem som protest. Också muslimer i Danmark kände sig som måltavlor för orättvis uppmärksamhet för det som en handfull personer hade gjort. "

"...Abu Laban, som är en av imamerna i delegationen som spred den avskyvärda desinformationen, talade i fredagsbönen till hundratals muslimer och pressfolk om att lugna ner känslorna och att gemensamt arbeta för att nå en för alla lycklig lösning. Ett uttalande som måste bemötas med skeptisism med tanke på hans tidigare handlande. Endast tiden kommer att visa om denna omvändelse är så allvarligt menad som orden indikerar. Till dess kommer den danska regeringen att försöka med deportation och/eller nekande av återinresa för en del av imamerna i delegationen. Också större restriktioner av invandringen kan bli möjliga i den nära framtiden.

Slutligen, rykten om att nya terroristattacker planeras når nyhetssändningarna, och i ljuset av nyligen skedda händelser har många danskar en mer än övergående fruktan för att sådana kommer att drabba oss. Paradoxalt är vi samtidigt sällsynt distanserade från det, eftersom sådana hot aldrig kunnat föresväva oss."