Vad som pågår är ju ett kvalificerat vansinne - ett dubbelt sådant:

Å ena sidan den bedrivna invandrings- och integrationpolitiken. Kombinationen av massinvandring med kravlöshet.

Å andra sidan bristen på yttrandefrihet och demokrati för infödda svenskar. Åsiktsförtrycket. Svenskfientligheten och folkföraktet. Nyrasismen.

En sak är då grindvakternas agerande i media och obenägenheten att låta vanliga svenskar komma till tals på ett värdigt sätt.

Det mest slående har dock varit intelligentians tystnad. Var har de hållt hus - alla dessa människor med begåvning, kunskaper och formuleringsförmåga, alla de som annars gjort sig kända för integritet och tyngd? Varför har de tigit?

Svaret är i någon mån okunskap, men framförallt Den Politiska Korrektheten.

Men hur kan denna hålla så många i ett sådant järngrepp? Några måste väl besitta förmåga till självständigt tänkande i kombination med modet att ge sin uppfattning tillkänna?

Några tecken kan dock skönjas, på att vinden kanske börjat vända. Alltfler kända svenskar har gått ut offentligt - för att kritisera invandringspolitiken och/eller för att försvara demokratiska principer. Som hoppingivande tecken kan också anföras några enskilda mediainslag.

Samtidigt finns tecken på tilltagande desperation från makthavarna, vilket ju låter sig tolkas både positivt och negativt. Kanske är det så, att innan förtrycket lättar måste det hårdna.

Även om de här publicerade texterna inte signalerar ett nära förestående vindomslag kan de ha sitt intresse i sig, genom de synsätt och de argument som de förmedlar.