Bevara Sverige Svenskt

BSS:

BSS-programmet:

Bevara Sverige Svenskt kräver en ny befolkningspolitik, en konstruktiv politik för Sveriges bästa.

Sverige måste förbli svenskt för att kunna stå sunt och livskraftigt, fritt och självständigt. Svenska folket måste förbli ett folk, som känner nationell samhörighet över parti- och andra särintressen. Sverige får inte splittras i ett myller av skilda nationaliteter, utan Sverige måste vara och förbli en nation. Detta är alla betjänta av, också vår omvärld. Ja, världen i dess helhet. Endast en nations inre styrka, uppburen av en vilja till fred och samförstånd med omvärlden kan ge den inre stabilitet, som kan undanröja de oroshärdar, som leder till konflikter och utmynnar i krig. Inre styrka ger yttre stabilitet.

Alltså: Den nuvarande ansvarslösa och farliga invandringspolitiken måste hejdas, och begångna misstag rättas till. Dagens invandrings- och flyktingpolitik med dess klart proklamerade syfte, att förvandla ett länge enhetligt Sverige till ett splittrat land - "ett mångkulturellt samhälle" - måste radikalt förändras.

Därför behövs BSS som ett samlande uttryck för en patriotisk vilja att rädda Sverige undan splittring och förfall. BSS står på folklig grund över partigränserna. BSS vädjar till förnuftet och klokheten.

Sedan flera hundra år, ända sedan vårt folks nationella medvetande började väckas, har Sverige haft en ovärderlig tillgång: En i stort sett homogen befolkning. Ett enat och enigt folk bortom den närmaste släktgemenskapen och de provinsiella särdragen. Sveriges folk har varit rotad vid samma stam, genomgått gemensamma öden och haft gemensamma förhoppningar om en ljusare framtid. Detta har skapat och stärkt den nationella identiteten, känslan och vetskapen att utgöra en länk i nationens utveckling.

Vi svenskar har fått ett dyrbart arv att förvalta: Den nationella samhörigheten, som är både en verklighet och ett livsbehov. I tider av fred och välgång beaktar vi kanske inte detta vårt arv, utan hemfaller åt klagan och grälsjuka om smått och oväsentligt. Men i stunder av fara, då Sverige hotats, har vårt folk spontant och med hänförelse gått samman och slutit upp nära nog mangrant bakom de gemensamma nationella värdena, bilagt konflikter, upphört med gnöl och gnäbb för att tjäna fosterlandet. Under andra världskriget mötte det inga oöverstigliga svårigheter att överbrygga de gamla partimotsättningarna och bilda en stark samlingsregering, bakom vilken hela folket solidariskt slöt upp från vänster till höger i nationell enighet. Den folkliga enigheten fanns nämligen. Försvaret mot yttre och inre fiender blev en hjärtesak. Viljan att försvara frihet och nationellt oberoende fick sin näring ur svenska folkets gemensamma rötter och historiska ödesgemenskap. Folket ville överleva.

Sverige har i snart 170 år förskonats från krig och undsluppit inbördeskrig och revolutioner, där hat och passioner driver broder att döda broder. Se Finland 1918 och Spanien på 30-talet, eller i vår tid det av främmande soldatesk förhärjade Libanon, tidigare kallat Mellanösterns pärla. Trots att vårt folk länge var armt och fattigt, trots översåtligt förmynderi, främmande fogdevälde, och trots de ledande klassernas förtryck, kunde ändå en storartad ekonomisk och social utveckling ske fredligt och konstruktivt. Detta främst tack vare just den stora nationella samhörigheten och frånvaron av partisekteristiska folkminoriteter. Vi var eniga och kunde enas.

Sveriges stora framsteg är svenska folkets verk. Det Sverige, som utvecklats på gott och ont, och som vi känner stolthet och tacksamhet över, är ett resultat av våra förfäders arbetsinsatser, av deras flit och samarbetsvilja. Naturligtvis också av de stora svenskar, som trätt fram ur folkdjupen, genierna och snillena, som är särskilt uppfinningsrika och idérika, banbrytande genom sin tro på sin sak, sin fyndighet och påhittighet att lösa problem, som andra funnit olösliga. Men vi får inte förhäva oss i nationell självtillräcklighet, utan ständigt ha i minnet den tacksamhetsskuld vi står i till vår omvärld, varifrån vi fått många värdefulla idéer och impulser. Sverige är en del av Norden, av Europa.

Sverige har länge kunnat undgå främmande minoriteter, bortsett från samerna längst i norr och tornedalsfinnarna. Vårt länge fattiga, geografiskt avlägsna land med sina långa, ofta stränga vintrar och korta dagar lockade inte främlingar att söka sig hit, där hårt arbete krävdes, och föga vinning stod att få för lycksökare. Men naturligtvis har även Sverige haft invandrare, främst köpmän, skickliga hantverkare och experter på skilda områden. Det var tyskar, valloner, balter, finska nybyggare och skottar. Men man bör observera, att dessa invandrare genomgående kom från etniskt och kulturellt närbesläktade länder inom den gemensamma europeiska kulturkretsen. Därför kunde de relativt snabbt acklimatisera sig. De blev försvenskade, samtidigt som vi svenskar vitaliserades av det lagom främmande inslag i måttligt omfång, som de medförde till vårt land. Detta var en i alla väsentliga avseenden berikande invandring.

En berikande invandring är sålunda en både begränsad och kvalificerad invandring av personer från kulturellt och etniskt närbesläktade folk, av människor, som är både motiverade som invandrare och assimilerbara. Exempel på sådan berikande invandring till Sverige närmast före och efter andra världskriget är i främsta rummet de tyska och österrikiska flyktingarna liksom de baltiska, den nordiska arbetskraftsinvandringen och även en del av den italienska i slutet av 40-och början av 50-talet.

Men en oreglerad eller av missriktad ideologisk välvilja okvalificerad införsel av omotiverade invandrare från främmande eller starkt avvikande kulturer är inte berikande, utan tvärtom en belastning. Svårare ju större denna invandring är. Det är just den okvalificerade och svårassimilerbara invandring, som skett till Sverige med accelererat tempo sedan mitten av 60-talet. Samtidigt har de nationellt och socialt upplösande effekterna av denna invandring accentuerats genom den ansvarslösa invandringspolitiken: Att dessa invandrare ekonomiskt och politiskt understöds och uppmuntras att bibehålla sitt främlingsskap som en social rättighet i Sverige.

Då den nuvarande invandrings- och flyktingpolitikens förespråkare och vapendragare mer eller mindre avsiktligt blandar ihop begreppen invandrare och utlänningar, hävdar BSS nödvändigheten av att särskilja dessa begrepp.

Att skilja klart på invandrare och utlänning.

Invandrare är endast de utlänningar i Sverige med permanent visum, som själva valt att komma hit för att arbeta och leva med viljeinriktningen att anpassa sig efter svenska förhållanden i en positiv anda. Invandrare vill bli svenskar.

Utlänningar är utländska medborgare i Sverige med tillfälligt visum, som besöker vårt land eller, som vistas här av skilda skäl, men inte har för avsikt att etablera sig och anpassa sig efter svenska förhållanden. Utlänningar är främmande gäster.

1. Endast etniskt besläktade människor från kulturellt närstående länder skall principiellt kunna accepteras som invandrare i Sverige. Detta för att förebygga raskonflikter och uppflammande rashat i det svenska samhället. Endast i speciella fall skall undantag här kunna beviljas.

2. Invandrare skall endast kunna komma in i Sverige, sedan de erhållit arbets- och uppehållstillstånd hos svenska legationen i respektive hemland.

3. Så länge arbetslöshet råder här i landet, skall svenska myndigheter endast i undantagsfall lämna arbets- och uppehållstillstånd till utländska medborgare. Efterfrågade specialister tillhör dessa undantag och skall i främsta hand kunna erbjudas temporär anställning.

4. Invandrare med utländskt medborgarskap, som i Sverige döms till fängelsestraff för grov brottslighet, skall berövas sitt uppehålls-och arbetstillstånd och utvisas ur riket på livstid. Svenska regeringen skall sluta avtal angående detta med varje land varifrån utvandring till Sverige sker. Vid ansökan om arbets-och uppehållstillstånd skall vederbörande noga upplysas om detta.

5. Invandrare med utländskt medborgarskap, som i Sverige döms för lindrigare brott, kan efter avtjänat straff eller erlagda böter söka svenskt medborgarskap, varvid tiden före och under straffets avtjänande ej räknas personen till godo.

6. Invandrare, som i riket vistats i 7 år och därvid arbetat under minst 4 år samt fullgjort sina skatteskyldigheter och upprätthållit en allmänt hedersam vandel, kan erhålla svenskt med borgarskap efter att ha uppvisat nöjaktiga kunskaper i svenska språket i tal och skrift. Invandrare från de nordiska länderna skall emellertid kunna erhålla svenskt medborgarskap redan efter tre års vistelse i riket, därvid två år i förvärvsarbete med fullgjorda skatteskyidigheter.

7. Invandrare skall ha samma sociala skyldigheter och rättigheter som svenskar, varken mer eller mindre - med ett viktigt undantag: Invandrare utan svenskt medborgarskap skall ej ha rösträtt till riksdagsval. Därav följer att värnplikt ej heller kan avkrävas dem.

8. Uppehålls- och arbetstillstånd för utlänningar skall maximalt ges för ett år i taget och därefter förnyas efter särskild prövning. Utlänningar, som uppehåller sig i Sverige utan gällande uppehållstillstånd eller arbetstillstånd skall omedelbart förpassas ur riket.

9. För utlänning, som ingått äktenskap med svensk medborgare eller ingått seriös familjebilning, skall särskild hänsyn tas beträffande uppehålls- och arbetstillstånd.

10. Inga utlänningar - utom främmande staters representanter, anställda i utländska dotterbolag i Sverige, forskare, specialister, fackmän och gäststuderande - skall kunna sammanhängande vistas i riket i längre än tre år, med undantag för dem, som skaffat sig familjeanknytning här i landet. Uppehållstillstånd skall ej förnyas åt utlänning, som är arbetslös mer än tre månader eller saknar medel för sitt uppehälle.

11.Inget statligt eller kommunalt ekonomiskt stöd skall utgå till invandrarorganisationer, invandrarpublikationer eller utländska föreningar och klubbar.

1. Antalet studerande utlänningar vid svenska universitet, högskolor och andra högre läroanstalter måste radikalt minska. Kvotering måste införas, så att antalet utländska studenter inte får utgöra mer än 5 procent av totala antalet studerande vid varje läroanstalt, varvid inte skall inräknas studerande från våra nordiska grannländer och inte utbytesstudenter.

2. Gäststuderande i Sverige får teckna privat sjukförsäkring för att vid sjukdom kunna erhålla läkar- eller sjukvård i riket.

3. Gäststuderande i Sverige skall själva bestrida sitt uppehälle, men i vissa kvalificerade fall kunna erhålla studielön genom statliga stipendier.

4. Varje gäststuderande måste förbinda sig att efter avlagd examen lämna Sverige, då fast anställning här ej kan anskaffas på meritbasis.

5. Gäststuderande - liksom utlänningar - får ej i Sverige själva arrangera politiska demonstrationer, men om politisk verksamhet bedrivs, skall detta ske i föreningar och klubbar, där protokoll skall uppgöras och vara underkastad offentlig insyn.

6. Skälen till att antalet utomnordiska gäststuderande radikalt måste minskas är följande:

a. I den ekonomiska krisens Sverige med ständigt växande budgetunderskott och mångmiljardskulder till utländska långivare, och där återstramning inom den offentliga sektorn krävs i allt större omfattning, har vårt land helt enkelt inte råd med att låta tiotusentals främmande studerande ta upp dyrbara platser vid våra högre läroanstalter.

b. Det stora antalet utländska gäststuderande med obefintliga eller bristfälliga kunskaper i svenska språket bidrar till att göra den högre undervisningen ineffektiv och ofta kvalitativt undermålig också för de svenska studenterna. Detta är ett allvarligt slöseri med det dyrbaraste kapital vårt land har: Den studiebegåvade ungdomens utbildningskvalitet såsom en investering i landets kulturella och ekonomiskt/tekniska framtid.

c. Till detta kommer självfallet att det nuvarande stora antalet utländska gäststuderande upptar dyrbara platser för studieintresserade svenska ungdomar.

Sverige bör självfallet ta emot ett begränsat antal flyktingar och under vissa förhållanden vara flexibel nog att kunna öka antalet flyktingar till vårt land. Detta kräver humaniteten och anständigheten. Men Sverige bör endast ta emot med de nordiska folken etniskt besläktade flyktingar från närbelägna totalitära stater som de baltiska länderna, Polen, Ryssland, Östtyskland och Tjeckoslovakien, då dessa har rimliga förutsättningar att kunna assimileras i Sverige.

Kvotsystemet som grund för flyktingpolitiken avskaffas och ersätts med en situationsanpassad flyktingpolitik.

Endast i undantagsfall skall Sverige ta emot flyktingar från utomeuropeiska länder, då dessa flyktingar från främmande kulturer har sämre eller inga förutsättningar att acklimatisera sig i vårt land. Det är t.ex. fullständigt felaktigt och missriktat, att låta politiska flyktingar från Chile och Argentina komma till Sverige, när det i Sydamerika finns gott om spansk-språkiga länder med närbesläktade kulturer, och i Europa ligger Spanien självfallet närmast till att ta emot dessa flyktingar.

Flyktingar som Sverige tar emot bör beredas en god och trygg fristad och verksamt hjälpas att finna bostad, utbildning och meningsfull sysselsättning. Endast till behövande skall ekonomisk hjälp utgå.

För politiska flyktingar i Sverige skall dock gälla samma grundregel som för utlänningar och gäststuderande: Innan de blivit svenska medborgare, skall de ej åtnjuta samma politiska rättigheter vad gäller rösträtt och demonstrationsaktivitet som svenskar.

Den nuvarande utlänningslagen måste upphävas. Utlänningar av utomeuropeisk härkomst, oavsett om de är medborgare i länder som USA, England, Frankrike eller Portugal, skall inte släppas in i Sverige som politiska flyktingar utan avvisas vid gränsen, eller i ömmande fall erhålla tillstånd för transit i väntan på att förflyttas till annat land.

BSS förordar denna realistiska flyktingpolitik framför den nuvarande godtyckliga av flera skäl. De främsta är följande:

1. Det gäller att skydda Sverige från mängder av inbördes olikartade och politiskt/etniskt rivaliserande flyktinggrupper, vilka utgör en instabil faktor, ett orosmoment i varje land, men i synnerhet i ett så jämförelsesvis folkfattigt land som Sverige.

2. Utöver denna säkerhetspolitiska och polisiära ordningsaspekt finns det även en humanitär, ,som måste beaktas: Det gäller att skydda svenska medborgare, invandrare, utlänningar och gäststuderande från möjliga uppkommande våldsalstrande oroshärdar.

3. Det gäller att reducera de sociala svårigheterna till ett minimum för att kunna bemästra dem. Utöver denna restriktiva flyktingpolitik, som är mest human därför att den är realistisk, bör Sverige satsa mer än hittills på att bistå de talrika flyktingarna överallt i världens flyktingläger, genom att uppmuntra och understödja ideella frivilligorganisationer som Röda Korset, Rädda Barnen m. fl. Samvetsömma vapenvägrare skulle t. ex. kunna erbjudas tjänstgöring i dessa ideella organisationer. Detta är en stor humanitär gärning.

Med anledning av ovan framförda skäl skall Sverige återta sitt undertecknande av FN's flyktingkonvention.

Svenska staten bör energiskt understödja repatriering av invandrare från etniskt och kulturellt främmande länder och av dem, som inte kan anpassa sig till svenska förhållanden. Omsorgen om folket kräver detta.

Repatriering innebär, att sådana invandrare och utlänningar återvänder till sina hemländer för gott. Men det kan även betyda, att dessa föredrar att flytta till något annat land, där de anser sig ha större förutsättningar att acklimatisera sig.

Självfallet skall denna repatriering ske med all den medmänsklighet, varsamhet och hänsyn, som erfordras ur moralisk synpunkt. I samförstånd med myndigheterna i invandrarnas/utlänningarnas hemländer skall detta ske.

Svenska staten bör - efter behovsprövning - bidra med resekostnader, och då så är möjligt, bidra med anskaffning av anställning.

Att man och hustru i ett barnlöst äktenskap beslutar skaffa adoptivbarn är medmänskligt sett fullt begripligt.

Ofta kan det hela avlöpa lyckligt och bereda alla parter stor glädje. Men när svenska par adopterar barn från avlägsna, exotiska länder, ofta genom att erlägga stora penningsummor på en s.k. svart barnbörs, då är det förkastligt.

Att på detta sätt rycka loss små barn från en viss etnisk kulturmiljö och omplantera dem till en helt annan, det är att i onödan bereda dem stora anpassningssvårigheter här i världen. Dessa barn från Korea, Sri Lanka, Indien eller Afrika kan aldrig bli fullt svenska. Det är en ren fördom, att tro på en dylik försvenskning.

För nöjet att få ett efterlängtat litet barn har dessa adoptivföräldrar inte besinnat sitt ansvar varken för barnet eller gentemot det egna folket.

Därför yrkar BSS på att adoption av utländska barn skall förbjudas i lag.

BSS anser att nuvarande abortlagstiftning bör förändras. Sedan den infördes har 30-35.000 aborter utförts årligen. Det är närmare 50 gånger fler avbrutna livsprocesser än antalet dödsfall i trafiken här i landet. Det är också huvudsakligen svenska kvinnor som söker abort. Invandrarkvinnorna förhindras av religiösa och patriarkaliska skäl.

Det finns bärande argument, både etniska och allmänhumana, mot aborter (avbrutna havandeskap) som påtalar att man dödar ett foster, en blivande människa. Men det finns även argument för abort, medicinska och sociala. Därför bör inte aborter helt förbjudas. Men önskemålet måste vara att antalet starkt begränsas, vilket kan ske genom åtgärder ägnade att underlätta handhavandet av barn. Barn skall vara välkomna, en lycka och glädje för föräldrarna, för familjegemenskapen, för folkets gemenskap och för alla äldre som ser att livet fortsätter också när de är borta. I ett barnvänligare Sverige kan antalet aborter minskas drastiskt.

Det höga antalet aborter och den låga nativiteten är en bidragande orsak till den bedrivna invandringspolitiken i Sverige. För att undvika en konstant befolkningsminskning tar man till människoimport från utlandet för att täcka förlusten av de aborterade svenska barnen. I stället för fosterfördrivning bör utredas hur abortönskemålen kan sammankopplas med det förefintliga adoptionsbehovet.

Familjen är och förblir samhällets kärna, den cell varur samhället växt upp och kretsar kring. Ett familjeavogt samhälle hotas av att råka i upplösning. Endast ett familjevänligt samhällssystem har förutsättningar att skapa goda och trygga livsbetingelser. Det gäller inte bara den materiella aspekten. Det gäller även att frammana en familjevänligare atmosfär i hela samhället. Skolan skall undervisa i familjekunskap så att barn och ungdomar på ett naturligt sätt kan förberedas inför framtida familjebildning.

Samhället måste verka för att ge ett starkt stöd till barnfamiljer, och underlätta hemarbete för de som vill. Genom stark familjesammanhållning kan familjen bättre ta hand om familjemedlemmarna så att t.ex. de äldre inte - som nu ofta sker - stöts ut i ensamhet.

Samtidigt med genomförandet av en ny familjepolitik bör familjens status höjas. I stället för understöd bör kraftiga skattelättnader införas för flerbarnsfamiljer i proportion till antalet barn.

BSS bejakar det nordiska samarbetet, och förordar att det vidareutvecklas och förstärks. Inom ramen för nordisk samverkan skall det vara en fri och gemensam arbetsmarknad. Vilken svensk medborgare som helst har rätt att bo och arbeta i Finland, Norge, Danmark och Island och att där komma i åtnjutande av landets sociala rättigheter, men också att fullgöra de skyldigheter, som åligger landets egna medborgare.

Men för att undvika missbruk av denna frihet mellan de nordiska länderna måste lagstiftningen samordnas vad gäller politiska och sociala rättigheter och skyldigheter. Det skall t.ex. inte vara möjligt för finska medborgare att bege sig till Sverige, och här anmäla sig som arbetslösa för att komma i åtnjutande av förmånligare sociala bidrag av skilda slag än i hemlandet. Sådana skall förpassas och omhändertas i hemlandet, såvida de inte haft stadigvarande sysselsättning i Sverige i minst tre år.

Straff för olika brott bör även i görligaste mån koordineras inom samtliga nordiska länder. Detta för att undvika missbruk och belastning för något av länderna.

Vidare bör invandrings- och flyktingspolitiken vara i princip densamma i alla de nordiska länderna.

BSS säger ja till personliga, kulturella och kommersiella kontakter med främmande länder och folk. Sådana är ofta - eller borde åtminstone vara - värdefulla och stimulerande.

BSS har en i grunden välvillig och positiv inställning till utlandet och besökare från andra länder.

Hövligheten, anständigheten och vanlig moral kräver, att man visar medmänniskor respekt, och vad gäller invandrare, som uppriktigt söker anpassa sig till våra förhållanden och utlänningar som gästar oss, bör vi visa dem särskild hänsyn. Att visa främlingar nedlåtenhet eller rentav förakt, eller att utsätta dem för trakasserier, är förkastligt.

BSS tar sålunda lika bestämt avstånd från främlingshat eller utlänningsförakt som några andra. Det är bl.a. av omsorg och hänsyn till våra invandrare och utlänningar i Sverige som BSS så energiskt och bestämt förordar behovet av en ny, klok, realistisk och ansvarsmedveten invandringspolitik. Den nuvarande invandringspolitiken är som vi har visat oklok, fördomsfull och ansvarslös med påföljd, att den kommer att drabba oss alla, kanske särskilt svårt de många svåracklimatiserade invandrarna och utlänningarna.

Invandringen skall begränsas till seriösa invandrare från kulturellt och etniskt besläktade länder.

Sverige skall endast ta emot flyktingar som är etniskt besläktade med de nordiska folken.

Repatriering av invandrare från etniskt och kulturellt avvikande länder bör uppmuntras och understödjas.

Adoption av utländska barn förbjuds i lag.

Abortpolitiken skall bli restriktivare.

En familjepolitik som stärkar familjen.

Förstärkt nordiskt samarbete.

Denna realistiska befolkningspolitik är dikterad av hänsyn till alla berörda parter. Med vår befolkningspolitik säkras Sveriges framtid som en sund och livskraftig nation. Svenska folket, invandrarna och utlänningarna bereds en god och trygg levnad i vårt land.

BSS behöver Ditt stöd, Din hjälp. Bidra med vad Du kan och stärk våra möjligheter att föra kampen vidare, ännu effektivare - för ett bättre Sverige - för ett Sverige som kan överleva som en enad och fri nation utan farliga inre spänningar och motsättningar.