Ur FRI INFORMATION:

Förekommer det en styrd propaganda för invandring?

Förekommer det en styrd propaganda av det slag som vi vanligen förknippar med totalitära stater i samband med nyhetsförmedling och debatter i massmedia? Att så mycket väl kan vara fallet påvisas av en anonym expert på de forna östeuropeiska kommunistregimernas subversiva verksamhet i Västeuropa, i följande artikel.
 
Invandringspropagandans teknik

Det som meddelas om invandringen i officiella kanaler och i pressen är i hög grad präglat av propaganda. Det är därför viktigt för var och en som intresserar sig för invandringsproblematiken att kunna förstå tekniken i denna propaganda.

Invandringspropagandans syfte är att inge befolkningen känslor och intryck som leder uppmärksamheten bort från invandringens verkliga orsaker och yttersta konsekvenser. Men också att skapa en känsla hos oss att invandringen  är en normal historisk process som vi inte kan göra något för att påverka, utan endast har att acceptera och snällt inrätta oss efter.
En annan uppgift för propagandan är att få politiska beslutsfattare och andra kända personer att säga eller göra något till stöd för invandringen. På så vis används kändisarna som normgivare som anger vilka åsikter som är "de rätta" för oss vanliga människor. Propagandan används också för att bryta ned vår nationella och etniska identitet, samt att kompromettera dem som varna för invandringens konsekvenser så att varningarna inte ska tas på allvar eller negligeras.

Ett av de viktigaste propagandamedlen är att appellera till våra känslor (t ex  medlidande, indignation, o s v). Här, liksom överallt annars, gäller det att propagandan utnyttjar fördelen av att tala till människors hjärtan istället för till deras hjärnor. Känslopropagandan försöker typiskt nog att spela på det svenska folkets öppenhet i internationella kontakter och våra humanitära traditioner. Propagandan försöker att inrikta sig på dessa attityder genom att få folk att tro att man nödvändigtvis måste vara positiv till invandring. Den försöker också appelleratill allmänhetens medkänsla genom att t ex  koncentrera uppmärksamheten på nödlidande "flyktingar". Alla invandrare framställs helst som "flyktingar". Propagandan försöker på det hela taget att skapa intrycket att "medmänsklighet", solidaritetshänsyn" o s v  kräver att vi tar emot invandrarna.
 
Ingen rök utan eld?

Lögn ingår ibland i propagandan, typiskt nog i form av en brännmärkning av invandringsmotståndarna som "främlingsfientliga", "rasister" eller "nazister". En sådan stämpling får vanligtvis rättskaffens människor att falla till föga. De flesta kommer också att tro att lögnen inrymmer ett element av sanning. Många som hör sådana  lögner kommer för övrigt själva att föra dem vidare i ett försök att demonstrera sin egen hederlighet. Lögnen kan på så sätt bli början till en rykteskampanj i vilken själva vidareförandet genom många, gärna framstående personer, ger lögnen en prägel av sanning.

Lögnen kan också ha formen av falska argument, t ex  "anpassade" referat av vad invandringsmotståndarna säger, gör, och står för. Den kan också ha formen av "anpassningar" av föreliggande uppgifter, så att dessa missförstås och för allmänheten ser ut som om de talar till stöd för invandringen eller i vart fall inte emot den.

I den mer officiella upplysningsverksamheten från myndigheter, auktoritetspersoner, Röda Korset m.fl. används sällan direkta lögner. Istället undertrycker eller utesluter man de delar av den samlade mängden upplysningar, som inte stämmer med den bild som man gärna vill få allmänheten acceptera som den riktiga. Detta kompletteras ofta med överdriven koncentration av uppmärksamheten på just de delar av verkligheten som är mest ägnade att ge allmänheten de önskade intrycken. Det är exempelvis därför som tidningar, radio och TV gång efter annan serverar bilder av nödlidande flyktingar, under det att ingenting sägs om den risk som befolkningsexplosionen i den Tredje världen utgör för oss.
 
Rastertekniken

En sådan sortering av informationsmängden kallas för "rasterteknik". Ett raster är som bekant ett föremål som döljer en del av en bild. Rastret kommer att få iakttagaren att bilda sig en uppfattning av det han inte ser, med utgångspunkt från de delar av bilden som han ser. Genom att man tex. framhäver delar av en persons uttalanden utanför deras sammanhang kan ett helt felaktigt intryck av vad personen verkligen sagt skapas.

Ett effektivt användande av rastertekniken förutsätter att allmänheten inte har direkt tillgång till källorna. Det är därför som medierna oftast ser till att invandringsmotståndarnas upplysningar och argument endast blir kända för befolkningen i andra hand, d v s genom ett lämpligt utformat återberättande av vad de går ut på. Eventuellt sätts rastret in först efter det att en oskadlig invandringskritik fått komma till tals, så att ett intryck av allsidighet ges.
 
Sortering av information

Rastret kan skapas genom att man direkt sorterar bort oönskad information. Det kan emellertid också skapas genom att man frammanar intrycket av att man inte bör sätta sig närmare in i de oönskade delarna av informationsmängden, därför att dessa delar är "rasistiska" eller i alla fall  något som rättskaffens människor inte bör befatta sig med. Är propagandan tillräckligt bra genomförd, kan man uppnå att folk på eget initiativ förkastar det oönskade upplysningsmaterialet obesett.

En viktig uppgift för invandringspropagandan för ögonblicket är just att skapa ett klimat som för till sådana förkastelser.

Rastertekniken är oerhört effektiv, främst för att den som sagt bara bygger på stumpar av upplysningar som är sanna och därför gör det svårt att avslöja tekniken för vad den egentligen är, nämligen propaganda.
 
Skapa socialt tryck

Ett viktigt propagandaknep är för övrigt att försöka skapa en känsla av att "man" (d v s   gruppen, samhället, "rättskaffens människor") inte bör motsätta sig invandringen och att "man" kan dokumentera att den helhetsbild av förhållandena som invandringspropagandan erbjuder är sann. Om den enskilde individen nämligen får ett intryck av att det endast är han eller hon som tvivlar, kommer han att känna sig utsatt för gruppens tryck, vilket lätt kan få honom att avstå från t protester. Kanske han till på köpet kommer att försöka vinna popularitet genom att föra den "allmänt accepterade" helhetsbilden vidare till andra.
 
Skapa kopplingar

Ett annat viktigt propagandaknep är att försöka koppla det som man vill svartmåla (invandringsmotståndaren) eller främja, till fenomen som har en negativ respektive positiv klang i allmänhetens medvetande. Därför kommer argument och upplysningar som undergräver ett accepterande av invandringen ofta att återges på ett sådant sätt eller i ett sådant sammanhang (t ex  med hjälp av helhetsbildsbeskrivningen) att de förbinds med nazism, högerextremism eller liknande. Omvänt försöker man att koppla invandringen till något positivt ­ bilder av glada barn, fred på jorden m m.

Sådana kopplingar kan skapas uteslutande med hjälp av ord. Negativa kopplingar kan exempelvis skapas med hjälp av brännmärkning medelst negativt laddade ord ("rasism", "fascism",  o s v)
 
Brännmärker motståndare
Metoderna kan för övrigt vara mer eller mindre direkta. Brännmärkningar och kopplingar kan t ex  skapas med hjälp av randanmärkningar som passar in i helt andra sammanhang, och vilka som en självklarhet förutsätter att det förhåller sig så som det antyddes i randanmärkningen. Mycket effektivt är det om man lyckas få auktoritativa personer att komma med sådana "förutsättande" uttalanden. De flesta kommer nämligen att ha svårt att tro att känt folk, framstående politiker och andra, kan ha fel i sak. Det kommer ofta att vara lätt att få "offentliga" personer att komma med förutsättande ut-talanden av detta slag, eftersom man genom att göra det ju ådagalägger "de rätta" åsikterna och därför kan hoppas på att själv slippa bli utpekad som "rasist".
 
Värdeladdade ord används

Ordens värdeladdning skapar känslomässiga intryck och associationer, de spelar således en avgörande roll i propagandan för att skapa de kopplingar man vill åstadkomma.

Propagandisterna försöker därför att bilda nya ord och begrepp med positiv värdeladdning som t ex  ordet mångkulturell, för att överföra denna känsla till det som är förknippat med invandringen.

Det är därför som invandringspropagandisterna gör så stora ansträngningar för att fästa ord som "rasism, främlingsfientlighet och flyktingfientlighet" på allt och alla som uttalar sig mot invandringen. Användandet av ordet "rasism" ges då en betydelse som inte överensstämmer med den i ordböckerna. Men genom att upprepa och återupprepa ordet med denna nya innebörd kommer det efter hand i vardagsspråket att få den nya betydelsen. Därigenom kommer användningsområdet för de negativa känslor som ordet framkallar att kunna flyttas över på invandringsmotståndarna, oavsett att dessa inte har rasistiska åsikter.

Ett vanligt inslag i propagandan är att ständigt påtala att den svenska kulturen och det svenska folket egentligen inte existerar eftersom de flesta sedvänjor och traditioner som ingår i vår kultur har lånats in från andra kulturer, och att det svenska folket till stor del består av invandrade valloner, finnar, tyskar och skottar. Sanningen är att det inte finns några "rena" kulturer och att alla kulturer är blandkulturer. Sverige har under alla tider haft en mycket homogen befolkning, vallonerna t ex  uppgick endast till några promillen av det dåtida Sveriges befolkning. Dagens invandring kan givetvis inte jämföras med forna tiders inflyttning av enstaka individer eller familjer som nästan uteslutande kom från våra grannländer.

Avsikten med denna sorts propaganda är att bryta ner vår nationella och etniska identitet för att få oss att acceptera invandringens omvandling av vårt land, och att på sikt få oss att anta en ny identitet som är bättre anpassad till en situation där invandrare från främmande länder utgör ett dominerande inslag i befolkningen.
 
Gemensam källa

Den propaganda som förekommer  i medierna har allt som allt en sådan omfattning och sådana besläktade drag att det knappast kan vara fråga om rena tillfälligheter. Ofta är propagandaframstötarna också präglade av en sådan professionalism att folk i allmänhet inte har möjlighet att upptäcka att de manipuleras.

Bland annat bygger propagandan på ett mycket stort utnyttjande av de tankeströmningar och trender som finns i det svenska samhället. De teman som propagandan tar upp kan därför lätt bli självförstärkande bland befolkningen, rulla vidare av egen kraft och ge upphov till en snöbollseffekt.

Lita därför aldrig på de upplysningar du får om invandringen via massmedia eller den "information" man försöker sprida från myndigheter, i skolorna och från olika ideella organisationer. Dess syfte är endast att leda bort vår uppmärksamhet från vad som egentligen sker med vårt land och folk, samt att göra oss oförmögna att försvara våra rättigheter mot dem som vill kolonisera vårt land.
 
Påverkansoperationer

Östmakterna såg naturligtvis invandringen som en möjlighet att destabilisera Västeuropa. De hade årtionden av erfarenhet av hemlig propagandaverksamhet. Låt oss se litet på deras metoder.

Östmakternas underrättelsetjänster arbetade på basis av tanken att "fredlig samexistens" inte innebar fred i västlig mening. "Freden" innebar endast att sovjetmakten måste nöja sig med att föra krig med medel som inte kunde utlösa militära motåtgärder från NATO. I överensstämmelse med denna tankegång inrättade underrättelsetjänsterna i fråga särskilda avdelningar som utförde de aktiviteter som det var möjligt att rikta mot Väst. Denna verksamhet gick under beteckningen "aktivnyye meropriyatniya", som närmast kan översättas med "aktiva förhållningsregler". Basen var Service-A-sektionen under KGB:s 1:a huvudkommission.
 
Avhoppare avslöjade

Väsentliga delar av operationerna och deras strategi är kända genom avhoppare. Enligt gällande riktlinjer var specialoperationernas syfte följande: "Försvagning av motståndaren (alltså t ex  Sverige, red anm) genom underminering av hans politiska, militära, ekonomiska eller moraliska styrka; skapandet av nya splittringar eller utvidgning av de existerande i hans land; misskreditering av hans representanter (ledare) i den egna befolkningens ögon; påverkan av formuleringen och innehållet i hans politik och av dennas gränser genom att mata honom med desinformation och genom att utföra hemlig påverkan."

Karaktären av denna påverkansaktivitet är i det stora hela inte känd av Sveriges befolkning. I och med kommunismens sammanbrott i Östeuropa har den sovjetiska underrättelsetjänsten försvagats. Men den organisation som byggts upp i svenska massmedia för att kunna driva påverkansoperationer är fortfarande intakt och med en bibehållen ideologisk förankring. Även dess svenska stödtrupper inom extrem-vänstern är fortfarande relativt opåverkade av utvecklingen i Östeuropa. Genom "kampen mot rasism" kan de finna legitimitet för sin existens. De ser också i invandringen en möjlighet att stärka sina positioner och att skapa spänningar i samhället som kan ge upphov till ett revolutionärt klimat i Sverige.
 
Desinformation

Genom desinformation försökte man utforma motståndarens beslutsunderlag så att han förleddes att fatta de beslut sovjetmakten fann ändamålsenliga. Desinformation kan inbegripa inslussning av falsk information och blockering av motståndarens förmåga eller möjlighet att registrera faktiska förhållanden. Den kan också ha formen av att styra hans uppmärksamhet i riktning mot förhållanden som är ägnade att ge honom en falsk bild av helheten.
 
Påverkar tankevärlden

Genom propaganda påverkas motståndarens tanke- och känslovärld. Genomförande av propaganda förutsätter i vid utsträckning att man nästlar sig in i massmedierna. Tillräckligt i det hänseendet är dock enbart "vänner" på redaktionerna, som är i stånd  att få lämpligt material publicerat (och att undertrycka publicerandet av ev. motstridigt material). En avhoppare från den sovjetiska ambassaden i Tokyo (S Levchenko) har t ex berättat att KBG hade haft framgång i att infiltrera 4 av 5 tidningar i det traditionellt sovjetfientliga Japan.
 
Nyckelpersoner

Man försöker om möjligt uppnå inflytande via kontrollerade opinionsbildare och politiska nyckelfigurer ­ eventuellt genom utnyttjande av personer som, utan att de själva är medvetna om det, har användbara synpunkter. Det kan också bli tal om stöd till politiska partier och organ som arbetar för att realisera mål som (ev. bara delvis) sammanfaller med den forna sovjetmaktens. Det kan även röra sig om stöd till aktivistgrupper som kan verka som hantlangare och som eventuellt kan utföra "aktioner" och "demonstrationer" mot oönskade grupper, institutioner och aktiviteter.

En inflytelseoperation kan ha lång varaktighet ­ ibland i årtionden.

Inflytelseoperationer kommer typiskt nog att försöka utnyttja lämpliga strömningar som redan i förväg finns i motståndarlandet. Om möjligt försöker man förstärka strömningarna så att de snabbt kör över och tar makten över motståndarens politiska beslutsfattare. Personer eller organisationer som allt för ofta avslöjar operationer och därigenom försvårar dem, försöker man om möjligt att neutralisera. Detta kan ske genom rykteskampanjer som kritiserar dem som "starkt högerorienterade, fascister, paranoida" eller åtminstone som så misstänkta att hederliga människor inte kan ha med dem att göra. Syftet är att isolera dem från åsiktsbildningsapparaten, däribland pressen, och att få dem att framstå som extremister vilkas uppfattning inte räknas.
 
Destabiliserande

En invandring av den storleksordning som vi sett under de senaste årtiondena kommer att i det långa loppet destabilisera Sverige politiskt och ekonomiskt.

Ett stort antal utlänningar varav en del kriminella och terrorister, kommer dessutom att lägga beslag på den svenska underrättelsetjänstens uppmärksamhet. Därmed underlättas  främmande underrättelsetjänsters operationer här i landet.

Det skulle under dessa omständigheter varit grovt tjänstefel av de tjänstemän hos den forna sovjetmakten med "aktiva förhållningsregler" som arbetsområde att inte understödja invandringen genom att försöka bloc-kera allmänhetens tillgång till de upplysningar som visar vad som håller på att ske.

Om de har haft framgång kan givetvis inte bedömas efter huruvida det svenska folket har märkt en sådan framgång. Det måste däremot avgöras utifrån en undersökning av i vilken utsträckning det har lyckats att få svenska opinionsbildare och politiska beslutsfattare till att inte utgå från föreliggande fakta eller att söka fakta, utan från helhetsbilder ägnade att åstadkomma det resultat som påverkansaktiviteterna strävar efter att uppnå.
 
Litteratur

För dig som är intresserad av att få veta mer om hur de sovjetiska underrättelsetjänsterna samarbetade med vänstern för att bryta ned vårt samhälle kan vi rekommendera följande litteratur: -"Soviet Disinformation and the News", conference report in; Political Communication and Persuasion; vol 4, s.29 ff ­ Godzer R och Schultz R. "Dezinformatia, Active Measures in Soviet Strategy", Washington 1985 ­ Engberg Peppe. Sovjet och fredsrörelsen", Stockolm 1985. ­ Bittman Ladislav. "The Deception Game", New York 1972. "Soviet Influence Activities", a Report on Active Measures and propaganda. 1986-1987. ­ United States Departement of State, 1987. "Soviet Active Measures in the Era of Glasnost, a report to the congress", USA 1988. ­ Sjöstedt Gunnar, "Desinformation, vilseledning och nationell säkerhet", Stockholm 1988. Sejna Jan, "We will bury You", London 1982. Kaznacheev Alexander, "Inside a Soviet Embassy", New York 1962. Barron John, "KGB Today, The Hidden Hand", London 1985. Nordblom Charlie, "Krig i fredstid", Avesta 1988.

(Från Fri Information, nr 1, 1992. Hämtat från Den Danske Forening)