Ur FRI
INFORMATION:
I tystnadens Sverige
Under frihetstiden genomdrev Mössorna
1766 en för den tiden mycket liberal tryckfrihetslag, bland de äldsta
i världen. Tryckfriheten grundlagsfästes i 1809 års regeringsform.
I den nu gällande regeringsformen garanteras de grundläggande fri-
och rättigheterna i kapite12, paragraf 1: yttrandefrihet, informationsfrihet,
mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet, religionsfrihet.
I paragraferna 13 - 16 begränsas de grundläggande fri- och rättigheterna
med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän
ordning, enskilds anseende, privatlivets helgd och brottsbekämpning.
Dessa begränsningar torde ha folkligt stöd.
Mindre känd är begränsningen
av föreningsfriheten avseende sammanslutningar med militär eller
liknande verksamhet samt sammanslutningar vilkas verksamhet innebär förföljelse
av folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg eller visst etniskt ursprung.
Demokrati och yttrandefrihet är en omistlig
del av vårt värdesystem. För oss har det varit oerhört
väsentligt att fritt få debattera och kritisera missförhållanden
i samhället. Vårt systems styrka gentemot totalitära och auktoritära
regimer har just varit möjligheten att i fri debatt påvisa oegentligheter,
som annars skulle ha dolts
Dessvärre är inte yttrandefriheten
självklar, när det verkligen gäller. Hela tiden måste
den försvaras mot dem som av ett eller annat skäl vill ha en inskränkning
.
Hot mot yttrande- och organisationsfrihet
Den redan lagfästa begränsningen
av föreningsfriheten anses inte tillräcklig av förespråkarna
för ökad utomeuropeisk invandring till Sverige med riksdagsmannen
och advokaten Hans Göran Franck som en av ledarna. Man vill ha en lagstiftning
mot rasistiska organisationer. Under många år har man bedrivit
en ihållande kampanj för att få ett förbud mot rasistiska
organisationer. Gradvis har man lyckats bryta motståndet från
yttrandefrihetens försvarare. Droppen urholkar stenen. De som försvarar
yttrandefriheten misstänkliggörs som misstänkta rasister eller
rasistiska medlöpare. Det märks tydligt när kritiker mot lagförslaget
yttrar sig. Sällan hänvisar man till det principiellt förkastliga
med ett förbud utan talar mer om att det är ineffektivt och kan
ge martyrgloria åt rasisterna m m.
JK har under hösten presenterat förslag till ny lag med beställt
innehåll. Visserligen skall rasistiska organisationer inte förbjudas.
Däremot straffbeläggs stöd till sådan organisation, vilket
innebär att organisationen i sig inte är olaglig men att medlemskap
i organisationen straffbeläggs. Vi skulle följaktligen få
lagliga organisationer med förbud att ha medlemmar. En elegant lösning
ansåg invandrarministern i riksdagsdebatten. Advokaten Ingemar Folke
påtalade i Svenska Dagbladet den 16 december 1991 att den nya lagen
mot organiserad rasism skulle göra det straffbart att inhandla en bok
med rasistiskt innehåll men bara under förutsättning att läsaren
gillade bokens innehåll. Att köpa boken för att informera
sig om motbjudande åsikter är däremot tillåtet enligt
lagstiftningen om informationsfrihet. Vi skulle följaktligen kunna se
fram mot parodiska rättegångar, där åklagare och försvarare
skall försöka övertyga domstolen att den åtalade ljuger
respektive talar sanning, när han påstår sig ogilla de rasistiska
åsikterna i den inhandlade boken.
Glidande tolkning av begreppet rasism
Rimligen måste bedömningen av JKs
förslag ske utifrån definitionen av ordet rasism. En sådan
definition finns redan och utgår från föreställningen
att den egna rasen av biologiska skäl skulle vara överlägsen
andra raser och därför skulle ha rätt att förtrycka mindervärdiga
raser. I den allmänna debatten har begreppet rasism emellertid kommit
att omfatta all kritik mot nuvarande massinvandring. Ledande massmediala trendsättare
rör sig med begrepp som nyrasism, ekonomisk rasism, kultura-listisk rasism
- begrepp som visserligen är obegripliga men frammanar bilden av något
lågtstående och avskyvärt.
När väl en lag stiftats har man
fått en ny princip etablerad. Sedan är det betydligt lättare
att successivt arbeta vidare för en skärpning av praxis, t ex utvidga
begreppet rasism till att gälla all kritik mot invandringspolitiken.
I praktiken är förbudet mot rasism i grund och botten ett försök
att komma åt en för etablissemanget misshaglig kritik av en vettlös
immigrationspolitik.
Hets mot folkgrupp
I Brottsbalkens kapitel 16, § 8 definieras
begreppet hets mot folkgrupp, ett brott som i lindriga fall straffas med böter,
annars med fängelse i upp till två år. Hets mot folkgrupp
är enligt lagen att i uttalande eller annat meddelande, som sprids, hota
eller uttrycka missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp
av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt
ursprung eller trosbekännelse.
Säkert har lagen ett brett folkligt stöd
vad avser avståndstagande mot "hot". Däremot råder
tveksamhet om vad som avses med "missaktning". Det är tillåtet
att i ledare, debattartiklar och insändare kritisera den kristna sekten
Livets Ord. Däremot är yttrandefriheten inte lika självklar
när det gäller kritik mot den muslimska kulturen och dess yttringar
i Sverige.
Tolkningen och tillämpningen av lagen
sägs vara strikt idag. Det farliga med lagen är att dess paragrafer
i framtiden lätt kan tänjas till att täcka alla former av kritik
mot invandringen och det mångkulturella samhällets konsekvenser
.
Självcensur i media
Våra massmedia tillämpar redan
självcensur. Landets chefredaktörer och ansvariga utgivare drivs
av tron att verkligheten måste censureras, eftersom svenskarna annars
skulle utveckla rasistiska värderingar. Tydligast märks detta i
brottsjournalistiken. Brottslingens nationalitet och eventuella uppehållstillstånd
avslöjas inte, däremot använder man gärna epitetet svensk.
Så t ex skrev kvällstidningarna i månader om den svenska
världsstjärnan och elitidrottaren misstänkt för mordbrand.
Man avsåg den afrikanske boxaren Patrice Lumumba utan svenskt medborgarskap.
Media underlåter oftast att publicera den del av en fällande dom
som rör utvisning. Däremot tvekar man inte att namnge svenska brottslingar
.
Rikspressen skrev om den 39-årige Lommabon
som våldtog och mördade en 9-årig flicka i oktober 1991 och
som misstänks för att ett par veckor tidigare ha knivmördat
en 20-årig cyklist. Att mördaren är iranier med flyktingstatus
nämndes ej. Däremot har exempelvis Svenska Dagbladet upprepade gånger
namngett svenskar misstänkta för s k rasistiska brott.
Under senhösten 1991 hade massmedia utförliga
skildringar av mordbranden utanför Norrköping, då en villa
i Ljunga brändes ned varvid en svensk kvinna, hennes afrikanske make
och deras barn blev hemlösa. Media fördömde enhälligt
de rasister, som ansågs vara skyldiga. I pressens årskrönikor
togs mordbranden upp som exempel på den ökade rasismen Sverige.
När så polisen i mitten av januari 1992 meddelar att helt andramotiv
legat till grund för mordbranden - försäkringsbedrägeri
misstänks - då tiger media.
Fri debatt hindras
På senhösten 1991 har det blivit
"inne" att yrka på ökad debatt om invandringen och flyktingpolitiken.
Kulturskribenten Jesus Alcalá och folkpartiets partisekreterare Peter
Örn debatterar med professor Jörgen Westerståhl om värdet
av en fri debatt. Som i andra debatter släpps naturligtvis bara godkända
debattörer in på tidningarnas debattsidor. Yrkesdebattörerna
glömmer dessutom (avsiktligt?) att svensk lagstiftning
försvårar en debatt om det som svenska folket borde ha rätt
att debattera.
EG-motståndare brukar påstå att den svenska kvinnans jämställdhet
hotas av Sveriges inträde i EG. Man pekar på den lägre förvärvsintensiteten
hos kvinnor i de nuvarande EG-länderna och varnar för en bantning
av den offentliga sektorn. Om EG-motståndarna har rätt eller inte,
spelar ingen roll. Man har grundlagsskyddad rätt att framföra sina
åsikter om EGs förmenta faror för svenska kvinnor .
Den islamska kulturen har en från svenska
utgångspunkter djupt förnedrande syn på kvinnan, som i de
flesta avseenden betraktas som mindre värd än mannen. Enligt svensk
lag får kritik mot islamsk kvinnosyn inte spridas, då kritiken
uttrycker missaktning mot viss trosbekännelse. Än är det tillåtet
att bilda en förening mot islamsk kvinnosyn. Än är det tillåtet
för en sådan förening att ha medlemmar .Däremot får
den inte sprida sitt budskap. Om JKs förslag till lag mot rasistiska
organisationer vinner riksdagsmajoritetens gillande, kommer föreningen
inte ens att tillåtas ha medlemmar och det blir straffbart att köpa
dess skrifter.
Svenska folket förutsätts av lagstiftaren
stillatigande finna sig i att landet omvandlas till ett s k mångkulturellt
samhälle innebärande bl a spridning av den islamska kvinnosynen.
Svenska folket har av lagstiftaren förbjudits att kritisera för
landet främmande kulturyttringar, åtminstone om dessa kulturyttringar
kan hänföras till viss nationalitet, visst etniskt ursprung eller
vissa religiösa trosuppfattningar .
Sverige är ett land med censur vad gäller
den för landets framtid viktigaste frågan, nämligen svenskarnas
rätt att bestämma över det egna landet, den egna kulturen och
de egna värderingarna. Den påtvingade marschen in i det s k mångkulturella
samhället ackompanjeras av en tilltagande, påtvingad tystnad. Framtidens
Sverige blir ett tyst Sverige.
|