Ur FRI INFORMATION:

Sedan tidigt 80-tal har vi av politiker och journalister matats med budskapet att det rika Sverige måste ta emot fler flyktingar från tredje världen. Den politiska och kulturella eliten i landet har tävlat i flyktinggenerositet och antirasism. Vår eviga skuld till tredje världen och dess ekonomiska, ekologiska och politiska elände har hamrats in. Det kristna kärleksbudskapet och humanismens krav har påståtts vara ledstjärnor för dem som sagt sig slå vakt om (den utvidgade) asylrätten.

Mot mitten av 80-talet började det bli uppenbart att de s k antifascistiska styrkorna inte enbart rekryterade de oegennyttigt goda svenskarna. Kända svenska och utländska revolutionärer återfanns i upprop, demonstrationer och andra manifestationer i flyktingfrågor, välbevakade av journalister med hemvist i samma kretsar. Samma namn, som tidigare återkommit i fredsaktivistiska sammanhang, dök nu upp i flyktingdebatten. Samma kyrkliga dignitärer, som tidigare utvecklat goda kontakter med representanter för officiella sovjetiska fredsorganisationer , deltog nu i flyktingmanifestationerna. Samtidigt började vissa s k antifascistiska aktiviteter bli uppenbart våldsbetonade.

Kopplingen mellan romantiker och revolutionärer i flyktingfrågan förvånade knappast dem som tidigare studerat fredsrörelsen, palestinaaktivisterna och FNL-demonstranterna. Samma engagemang mot västliga demokratiska värden och för totalitära regimer i öststaterna och tredje världen.

Under de senaste åren har ett flertal opinionsundersökningar visat att en majoritet av svenska folket anser det vara fel att öka invandringen. Denna invandringskritiska opinion beror med stor säkerhet till en del på Invandrarverkets "hela Sverigepolicy", tillämpad sedan slutet av 80-talet. Flyktingförläggningar och kommunplaceringar sprids till så gott som alla kommuner. Allt fler svenskar har själva kunnat iaktta ökningen av antalet utomeuropeiska invandrare och kunnat ifrågasätta deras flyktingstatus.

I riksradions program "Kanalen" diskuterade den 1 november 1991 företrädare för de politiska ungdomsförbunden hur man kan påverka opinionen att åter bli mer invandringspositiv. MUF-representanten framhöll med emfas att det inte längre lönade sig att vädja till svenskarnas generositet. MUF hade beslutat att via politiker och massmedia börja övertyga svenskarna om att invandringen var nödvändig av ekonomiska skäl-
Moderata ungdomsförbundet motionerade vid den moderata partistämman 1990 om fri invandring och öppna gränser. Fria Moderata Studentförbundet under sin ordförande Cecilia Brinck hävdade frankt under parollen blodpuddingens egenvär-de att svensk livsstil och svensk kultur har intet egenvärde. De unga moderaternas mål står fast men argumenten ändrades plötsligt hösten 1991. De moderata partistämmohandlingarna når en begränsad läsekrets. Redaktör Cecilia Brinck i SAF-tidningen når betydligt fler läsare. Hennes medmotionär, Anders Borg, utövar sitt inflytande som tjänsteman i statsministerns kansli.

Från senhösten 1991 har en mängd politiker, journalister och företrädare för näringslivet i olika sammanhang talat om för svenskarna att utan invandrare vore Sverige dömt till kollaps. Volvochefen vill ha en invandring på 100 000 personer årligen. Björn Wahlström, tidigare SSAB-ordförande, nu ordförande för Nordbanken, påstår att kraftigt ökad invandring är nödvändig för infrastrukturen. Rune Andersson, Trelleborgskoncernen, har framträtt med likartat budskap. ABB, Volvo och andra stora exportföretag har i jätteannonser intygat sitt behov av multinationell arbetskraft. Tidningen Affärsvärlden ägnade ett temanummer i januari 1992 åt invandrarnas, påstådda betydelse för den svenska ekonomiska utvecklingen.

SAF-tidningen har i upprepade artiklar pläderat för arbetsmarknadens behov av invandrare. SAF har i TV -program och lånekassetter låtit svenska skolungdomar på plats i Auschwitz studera minnena av nazisternas judeutrotning. Enligt SAFs VD, Göran Tunhammar har SAF gjort filmen om Auschwitz av övertygelsen om att misstänksamhet och fördomar mot invandrare beror på bristande kunskap och därför att SAF vill förhindra liknande illdåd som Förintelsen.

SAF har nyligen publicerat en skoltidning mot rasism, i vilken man upprepar budskapet om invandrarnas betydelse för svenskt välstånd och svensk kultur. SAF - förlaget Timbro, dit ordförande för Fria Moderata Studentförbundet, Cecilia Brinck, flyttat från SAF-tidningen, har just gett ut en reportagebok om invandrarföretagare, " Sin egen lyckas smed - De startade eget i Sverige".
 
Romantiker och revolutionärer i allans med kapitalet

De s k" goda " krafterna, hittills bestående av kyrkor, revolutionsfantaster och det massmediala etablissemanget, har alltså fått en formidabel allierad ­det svenska näringslivet. Romantiker, revolutionärer och krämare skall i en mäktig allians övertyga svenskarna om nödvändigheten att göra om Sverige till ett multinationellt samhälle.

Allt fler svenskar och" gamla" invandrare är arbetslösa. Alltfler blir utförsäkrade från A-kassan. En mängd högutbildade invandrare har vittnat om sina svårigheter att ens bli kallade till anställningsintervju. Såväl små som stora arbetsgivare uttrycker stor tvekan att anställa invandrare från främmande kulturer. SAF -kampanjen förefaller obegriplig inte minst i dagens samhälle med lågkonjunktur och stigande arbetslöshet. Stor arbetslöshet och högt socialbidragsberoende hos de senaste årens invandrare i kombination med hög frekvens långtidssjukskrivning och förtidspensionering hos "äldre" invandrare motsäger drastiskt det ekonomiska uppsving SAF förutspår med ökad invandring och ökad flyktingmottagning. Kampanjen strider klart mot sunt förnuft och vardagens verklighet.
 
Valet mellan den amerikanska och den japanska modellen

Valet för svenskt näringsliv tycks stå mellan att konkurrera med hjälp av billig importerad arbetskraft och att satsa på teknisk utveckling. Det första alternativet kan kallas det amerikanska. Det innebär ett etniskt fragmenterat samhälle med växande problem i form av fattigdom, sociala klyftor, kriminalitet, etniska motsättningar och förslumning .Det andra alternativet kan kallas det japanska och kännetecknas av ett välmående, etniskt homogent samhälle med politisk och social stabilitet, låg kriminalitet, kontinuerligt ökande konkurrenskraft och försteg i forskning och teknisk utveckling.

Dagens invandring har visat sig vara illa anpassad till den svenska arbetsmarknadens krav och behov. Invandrarnas utbildning är sällan gångbar. Brister i språkkunskaper och bristande kunskaper om det svenska samhället gör även välutbildade invandrare föga konkurrenskraftiga.

Den förnuftiga lösningen är givetvis att flytta våra åldrande arbetskraftsintensiva industrier till länder med god tillgång på arbetskraft. På så sätt ger vi dessa länder möjlighet att genom ekonomisk utveckling nå en högre levnadsstandard, vilket är livsviktigt, om befolkningsexplosionen skall kunna hejdas. Dagens paradoxala verklighet är att invandringen till Sverige från tredje världen dränerar u-länderna på deras bästa arbetskraft, som skulle ha kunnat bygga upp hemlandet. Denna potentiella räddning för u-länderna kommer i stället att hamna i ett svenskt arbetslöst, socialbidragsberoende proletariat, i bästa fall skenbart sysselsatt med komvuxstudier, AMU-kurser eller beredskapsarbeten till föga nytta men stor kostnad för Sverige.
 
Sverige skall bli hemland för alla folk och alla kulturer

Den massiva SAF-kampanjen talar för att näringslivet valt den amerikanska vägen. Man föredrar massimport av billig arbetskraft. Genom denna skapas en bestående stor arbetslöshet och förutsättningar för en radikalt sänkt lönenivå. Den s k solidariska lönepolitiken blir ett minne blott. Så blir även det homogena samhället, samförståndsandan, den sociala och politiska stabiliteten, välfärdssamhället med sina påtagliga brister men stora förtjänster - kort sagt det unikt svenska som vi älskat och omvärlden avundats oss.

Enligt SAFs VD, Göran Tunhammar, är det i näringslivet fullständigt ovidkommande vad man har för etnisk bakgrund. Detta budskap sprids av SAFs lärjungar bland ungmoderaterna som att svensk kultur och svensk livsstil saknar egenvärde. Sveriges historia är dess invandrares skriver både Svenska Dagbladet och SAF-tidningen. Med dessa och liknande argument skall svenskarna övertygas om det fruktlösa i att motsätta sig Sveriges omvandling till mångkulturellt och multinationellt samhälle, hemland för alla folk och alla kulturer.