Ur FRI INFORMATION:

För några år sedan blev det vanligt att ensamma barn framför allt från länder i Mellersta östern kom till Sverige för att söka asyl. I vissa fall har de asylsökande barnen inte varit mer än sex eller sju år. Nästan alla av dessa barnasylanter har åtminstone någon förälder vid liv, och de har en normal utbildning för sin ålder. Vid asylansökan presenteras typiska färdiga historier av det slag som asylanter brukar få lära sig av människosmugglare eller andra som ger anvisningar om hur man gör för att ta sig in i vårt land.

Enligt Rädda Barnens tidning Barnen och Vi nr 5 1992 hade fram till slutet av juli i år 803 ensamma barn och ungdomar kommit till Sverige som asylsökande. Då hade invandrarverket 747 ensamma barn av 34 olika nationaliteter inskrivna på sina förläggningar. 370 av dem kommer från det forna Jugoslavien, 260 från Somalia. Majoriteten är pojkar i övre tonåren.

Dagens Nyheter berättar den 26 september 1992 att strömmen av ensamma barn ökat. Under första halvåret 1991 kom 91 barn till Sverige. Under andra halvåret 1991 och första halvåret 1992 kom 1013 barn. Fortfarande domineras gruppen av barn från före detta Jugoslavien. Dessutom kommer många från Somalia. Från första juli förra året t o m sista juni i år beviljades drygt 300 barn uppehållstillstånd. Från den första juli till september i år har 100 barn fått stanna. Från och med 1 januari 1990 tom 31 maj 1992 har 43 barn försvunnit från för1äggningarna. Några tros ha återvänt till hemlandet, andra valt att söka asyl i andra länder. Resten har förmodligen gått under jorden och göms av släktingar i Sverige.
 
Media spelar med

Massmedia reagerar med sedvanliga snyftreportage om dessa "stackars förföljda barn". Media reser som vanligt krav på att de måste få stanna och att stora resurser måste anslås till ett särskilt omhändertagande av "flyktingbarnen", som de benämnes i pressen. Expressen och TV 4 har nyligen båda triumferande tagit åt sig äran av att 16-årige iraniern Muhammed Reza Mahalatai fått uppehållstillstånd i Sverige trots tidigare beslut om utvisning och trots att han för två år sedan utvisats ur Österrike på grund av bristande asylskäl. Hans föräldrar påstås vara försvunna.
Sedan flera år har tjänstemän på invandrarverket påpekat att när föregivet föräldralösa barn beviljas asyl i Sverige, brukar föräldrarna snabbt och mirakulöst återuppstå från de döda och kräva återförening i Sverige (inte i hemlandet) med det hittills föräldralösa barnet.

De ensamma asylantbarnen illustrerar än en gång svenska myndigheters handfallenhet och massmedias totala brist på ansvar. Frågan har emellertid fler aspekter än så.
 
Föräldrarna utnyttjar barnen

En invandrad forskare, Reza Eyrumlu, skrev helt öppet om vad det hela är fråga om. "Barn och ungdomar som anländer ensamma till Sverige och söker asyl här vet i regel med sig att de måste försöka få uppehållstillstånd i landet för att därmed kunna hjälpa sina föräldrar att få komma efter hit. Den som spelar den viktigaste rollen i dessa barns och ungdomars dagliga kontakter är en människosmugglare: den information som han ger dem skall hjälpa föräldrarna att få komma till Sverige. Barnen blir därigenom ofta tvungna att vittna falskt inför svenska myndigheter och att dölja sina känslor för sig själva. De gör vad som helst för att fullfölja sin enda plikt mot de sina i hemlandet i en situation där de växer, studerar, upplever och känner behov av olika sociala kontakter. Deras sociala behov under den långa väntetiden i Sverige kommer på detta sätt delvis i konflikt med plikten mot föräldrarna och släkten. Därigenom lever de under starkt tryck från flera håll." (Invandrare & Minoriteter nr 4/90, s.32).
 
Barnen far illa

Dagens Nyheter intervjuar den 18 september 1992 barnpsykologen Marie Hessle vid Carlslunds flyktingsluss. Hon berättar: "De här barnen förses med en flygbiljett och en historia. De reser alltid på vuxnas initiativ och ofta med ett bestämt uppdrag. Alla har svåra upplevelser bakom sig, och de flesta får också- stanna i Sverige. Men den historia de berättar är ofta tillrättalagd. Varken namn, ålder, ursprungsland eller uppgifter om föräldrar eller syskon kanske stämmer."

Hon fortsätter: "Just nu säger många barn att de kommer från Somalia. De säger att de har suttit i fängelse och lyckats fly eller också har deras pappa blivit skjuten utanför huset. Familjen är skingrad och de vet inte var mamma eller syskonen tagit vägen. I fickan har de en adress till en "släkting" i Sverige. Men bakgrunden är oftast betydligt mer komplicerad än så och ibland stämmer uppgifterna inte alls med verkligheten. Ibland är det ett budskap som ska förmedlas.

Ibland förbereder barnen föräldrarnas ankomst som anknytningsfall. Ibland är deras uppdrag helt enkelt att skaffa sig själva utbildning; studieambitionerna är mycket höga i gruppen och det svenska mottagandet ofta fantasilöst."
 
Bäst stanna nära hemmet

Att både barnen och många aningslösa och godtrogna svenskar cyniskt utnyttjas är uppenbart. Inte ens ur humanitär synvinkel är det bra att ge "barnflyktingarna" asyl och därmed låta människosmugglarna fortsätta sitt utnyttjande av barnen. Erfarenheterna från bl a andra världskriget visar att det är bättre för barnen att vistas med sina föräldrar även under svåra och farliga förhållanden, än att ensamma evakueras till tryggare områden.
Undersökningar har visat att de engelska barn som evakuerades till landsbygden för att undkomma blitzen ofta drabbats av bl a psykiska problem och högre självmordsfrekvens. Separationen blev ett livslångt trauma, trots god fysisk omvårdnad i form av skydd och mat.
 
Verklighetsfrämmande lagstiftning

Det finns fler sätt att utnyttja barn för att beveka godtrogna svenskar. Utvisningshotade familjer gömmer ofta ett eller flera barn hos släktingar eller vänner för att förhindra verkställandet av utvisningen. Polisen, som skall verkställa utvisningar , får enligt nuvarande lagstiftning inte ta barn i förvar .Kravet på förbud mot att ta barn i förvar har länge drivits av invandringslobbyn.

Regeringen Bildt har i enlighet med vallöften från folkpartiet liberalerna nyligen föreslagit totalförbud mot att ta asylantbarn i förvar. I Dagens Eko den 11 september 1992 meddelades att invandrarverket gått emot regeringens beslut. Möjligheten till förvar måste finnas kvar enligt invandrarverket, annars försvåras utvisningar av barnfamiljer. Till skillnad från regeringen lever invandrarverket i verkligheten.

Invandrarverkets personal har genom åren lärt sig att många asylanter är beredda att utnyttja sina barn hur hårt som helst för att nå det eftertraktade målet. Belöningen blir ofta snyftreportage i media och som följd av dessa att invandrarverket tvingas vika sig inför journalisternas infama påståenden.

Inga offer är för stora när det gäller att få bo i ett västland. Att utnyttja bedjande barnaögon är ett effektivt sätt att vädja till vårt medlidande.