Ur FRI INFORMATION:

Att döma av platsannonser för hemspråkslärare undervisas i svenska skolor i följande hemspråk: albanska, amarinja, amerikanska, amhariska, arabiska, arabiska öst, arabiska väst, arabisk kurdiska, armeniska, assyriska från Irak, assyriska/syrianska, baluchi, bengali, berberiska, bilen, bulgariska, cebuano, chow, danska, engelska. estniska, farsi, fejli, finska, franska, färöiska, grekiska. gujarati, hakka, hebreiska, hindi, holländska, idil, illongo, indonesiska, isländska, italienska, japanska, jugoslaviska, kaldaiska, kantonesiska, kataloniska, katalanska, kinesiska, koreanska, kreol, kroatiska, kurdiska, kurdiska från Kouya Turkiet, kurdiska från Irak, kurmanci, kurmanji, laotiska, lettiska, libanesisk arabiska, luganda, luo, makedoniska, malajiska, mandarin, mandiska, nederländska, nordsamiska, norska, owambo, pam-pango, pasloj, persiska, persiska/iranska, polska, portugisiska, punjab, romanes, rumänska, ryska, samiska, serbokroatiska, shahili, shanghai, singalesiska. slovenska. somaliska, sorani, spanska. sunyanska, swahili, syrianska, syriska, tagalog, thai, tamil, teckenspråk, tjeckiska, turabinska, turkiska, turkmeniska, tyska, ungerska, urdu, urmiska, vietnamesiska, wishia, wollof.

Kostnaden för hemspråksundervisning i förskolor, grundskolor och gymnasier uppges olika av olika experter från 0.5 till 1.5 miljarder kr per år Under sommaren 1992 har åter ett animerat gräl brutit ut mellan anhängare av och motståndare till hemspråksundervisningen i skolorna. Hemspråken försvaras främst av hemspråkslärarkåren, d v s  invandrare men även av många vänner till en fri och oreglerad invandring t ex  liberala invandrarförbundet. Att döma av den intensitet med vilken debatten förs skulle man kunna tro att det var tal om att förbjuda barn att tala och lära sig hemspråk. Så är naturligtvis inte fallet. Frågan är om hemspråk skall läsas inom skolans ram d v s  på skoltid och gratis eller om hemspråket skall betraktas som den resandes ensak och få studeras i hemmen och eventuellt hos studieförbund.

Bland de fånigaste argumenten för hemspråk, framfört av bl a  företrädare för liberala invandrarförbundet i Upsala Nya Tidning den 10 augusti, är påståendet att svensk handel och svensk industri i framtiden kan ha nytta av tvåspråkiga "svenskar" som perfekt behärskar udda språk. Påståendet faller på sin egen orimlighet. Barn till föräldrar som fått asyl i Sverige på föregivna flyktingskäl är troligen inte välsedda och respekterade representanter för svenska företag i hemlandet. Världens största handelsnationer utmärker sig knappast för att ha affärsmän talande flytande wollof eller owambo. Engelskan kommer säkert att vara affärsspråket för lång tid framåt kompletterad med franskan, tyskan, spanskan och möjligen ryskan och arabiskan.

Sverige har ju enligt invandringslobbyn ingen egen kultur. Allt har vi fått av våra invandrare. Utan valloner hade vi inte lärt oss järnbruk, utan skottar inget skogsbruk. Karl XII och Bellman var nästan invandrare. Karl XII:s största bravad var att föra hem kåldolmar från Turkiet. Hade vi inte haft invandrare, hade vi nästan inte haft några maträtter. Hamburgarna har vi som bekant fått genom alla amerikanska flyktingar. Det enda riktigt svenska är restema av inlandsisen, allt annat är invandrat.

Känns tongångarna igen? Men något har vi som är alldeles svenskt. Vi har hemspråksundervisningen. Inga andra invandrarländer - inte ens de största som USA, Kanada och Australien - ger hemspråksundervisning i pasloj och pampango. Det är ett alldeles äkta och typiskt svenskt påfund.