Ur FRI INFORMATION:

Styrd propaganda, kampanjjournalistik och nyheter producerade av marknadsföringskonsulter avslöjas. Manipulationstekniken bygger bl a på att allmänheten hålls i okunnighet samtidigt som "nyhetsförmedlarna" tillhandahåller en tillrättalagd tolkning av verkligheten. Om den helhetsbild media tillhandahåller är enhetlig, är det svårt att värja sig mot den subtila propagandan, då mottagaren ofta inte ens misstänker att presenterade fakta är felaktiga.

I sin spalt i Aftonbladet den 26 januari 1996 erkänner kolumnisten Göran Skytte att etablissemanget avsiktligt ljugit om invandringen men tvingas samtidigt konstatera att propagandalögnerna snarast motverkat sitt syfte.

"För tio år sedan fanns det en regel som sade: journalister skall vara ytterst återhållsamma med att publicera negativa uppgifter om invandrare. Det ansågs t ex olämpligt att publicera statistik om invandrare och bidrag, invandrare och kriminalitet, etc. Syftet med denna regel var (som alltid i Sverige) gott och välmenande. Etablissemanget trodde att sann men negativ information skulle göra folket till invandrarhatare och rasister. Genom att inte publicera sådana uppgifter ville man skydda svenskarna från skadliga tankar och invandrarna från skadliga svenskar. I toppen av samhället bland politiker och massmediala makthavare - etablissemanget - kunde man därigenom berömma sig av humanism, omsorg, solidaritet."

Skytte konstaterar sedan att invandringspropagandan fått negativa effekter, ja t o m varit skadlig. Den har kommit att motverka sina syften, eftersom gapet blev för stort mellan vad man sade i toppen och tänkte i folkdjupet.

Nu krävs hjältar och idoler

Att säga sanningen om invandringen är enligt Skytte inte heller bra, eftersom invandrarna då kommer att förknippas med "problem" av olika slag. För att råda bot på detta förordar Skytte att media skall ta upp de utlänningar som lyckats bra i det svenska samhället - som exempel nämner Skytte bl a Harry Schein, Jerzy Einhorn och Theodor Kallifatidis men också dåvarande statsrådet Jan Nygren (som haft en utlandsfödd mor).

"Det är oerhört viktigt att också lyfta fram den positiva och framgångsrika delen av invandringen. Inte bara skriva om hopplösheten - utan också om det hoppfulla", skriver Skytte. Vi kan därför räkna med att antalet utlänningar som intervjuas eller på annat sätt fokuseras av media kommer att öka ytterligare. Propagandan kommer att inriktas på att lyfta fram utlänningar som har positivt symbolvärde för invandringen. Alla läsare och TV-tittare väntas då inse att när enstaka österrikare, polacker och greker blivit mycket framgångsrika i Sverige, kommer detsamma att hända med tiotusentals östeuropeiska zigenare, somalier och mus-limer från Irak, Iran och Afghanistan.

Nå, Göran Skytte är som han alltid har varit, trendriktig och politiskt korrekt. Nu efter kommunismens fall bekänner han hur mycket han skäms för sin maoistiska eller möjligen marxistiska ungdom.

Tårdrypande kampanjjournalistik

Positivt överraskad blir man däremot av en annan skribent, H Magnus Karaveli, ledarskribent på Östgöta Corresponden-ten. Den 8 mars skrev Karaveli under rubriken Mediehaveri i Åselefallet. Han refererar en debatt i Publicistklubben under vilken framkom att radions Ekoredaktion, nyhetsredaktionerna på TV och kvällstidningarna var stolta över att ha varit partiska i Åseleärendet, d v s endast ha återgett den ena sidans version. Karaveli beskriver det som "De lät sig manipuleras av de kurdiska familjerna, och desinformerade svenska folket". Vidare skriver Karaveli "Sanningen är ju den att det inte fanns något brett folkligt engagemang för "Åselekurderna", och har den massmediala hysterin bidragit till något så är det väl snarare till att öka motståndet mot en generös flyktingpolitik. Lockelsen av att framträda i rollen som det godas korsriddare var emellertid alltför frestande".

Karaveli sammanfattar sina iakttagelser: "I Åselefallet var sanningen det första offret för den tårdrypande kampanjjournalistik som dominerade".

Bosnien - ett marknadsföringskrig?

Den 10 mars i år refererade Svenska Dagbladet ett seminarium arrangerat av föreningen Grävande Journalister. Man diskuterade västjournalisternas rapportering kring Bosnienkriget. Hade journalisterna fallit offer för en smart PR-firma?

I ett tidigt skede av Jugoslavienkonflikterna skrev såväl Kroatiens som Bosniens regering kontrakt med den stora amerikanska PR-firman Ruder Finn. Man skall tillsammans ha betalat mer än en miljon dollar. Skälet var att det efter Gulfkriget visat sig att Kuwait genom bl a en mängd arrangerade incidenter lyckades få FN och främst USA att slå till mot Irak. Kuwaits rådgivare var en annan amerikansk PR-firma, Hill & Knowlton.

I Bosnien såg Ruder Finn till att tolkar och guider, som talade god engelska eller annat lämpligt språk, tog hand om västjournalister och förevisade det som PR-firman och den bosniska regeringen ansåg bevisade att bosnienserberna hade hela skulden till konflikten och alla dess grymheter. Det mindre lämpliga visades inte. PR-firmans skyddande hand lyckades dock inte helt förhindra läckor till västvärlden om att bosniska regeringsarmén tidvis besköt den egna befolkningen därför att bosnienserberna skulle få skulden.

I stort sett var dock bosnienserberna maktlösa. Deras sympatisörer i Ryssland, Serbien och Grekland var chanslösa mot Ruder Finns PR-offensiv hos amerikanska nyhetsmedia, främst CNN och de stora tidningarna.

Att Ruder Finns inblandning i Bosnienkonflikten avslöjats beror till stor del på en fransk journalist, Jacques Merlino, som 1993 publicerade en bok som i svensk översättning skulle heta ungefär Jugoslaviska sanningar tål inte alltid att granskas. I oktober 1995 hölls ett seminarium i New York kallat Sanningen om Pentagons krig i Bosnien. Om detta har det varit tyst i svenska media.

Den som anar att verklighet inte består av idel änglalika bosnienmuslimer och skurkaktiga bosnienserber kan med fördel uppsöka Internet för ytterligare information (tips använd sökprogrammet AltaVista, sök på Ruder Finn + Bosnia).

Propagandan bygger bl a på att allmänheten hålls i okunnighet samtidigt som de som kontrollerar informationsflödet tillhandahåller en tillrättalagd tolkning av verkligheten. Det är svårt för den som saknar kunskap om propagandans teknik och/eller sakförhållandena att genomskåda de subtila manipulationerna. Mottagaren misstänker ofta inte ens att presenterade fakta är felaktiga, utan accepterar dem i övertygelsen att vi lever i en demokrati med fritt informationsutbyte. Dessutom är det både arbetskrävande och svårt att kontrollera riktigheten.

Internet ses givetvis av mediafurstarna som ett hot mot deras makt över informationen, vilket förklarar ambitionerna att censurera det fria informationsflödet.