Ur FRI INFORMATION:

Fri Information har sedan valet 1994 många gånger skrivit om den massmediale colombianske riksdagsmannen Juan Fonseca. Helt visst får vi anledning att återkomma till honom många gånger i framtiden. På sin urusla svenska får han i radio och TV yttra sig i så gott som alla inslag om invandring och invandrare. Det är som bekant ofta. Även på tidningarnas nyhetssidor är han ett frekvent intervjuobjekt. Dessutom skriver han ett stort antal debattartiklar, vanligen på helt korrekt svenska.

När media inte på flera dagar uppmärksammat hur eländigt de stackars resursstarka och kulturberikande invandrarna, främst utomeuropeiska sådana, har det bland de elaka och rasistiska svenskarna, är Fonseca inte sämre än att han kan skapa egna happenings.

I maj var det dags att slå till mot den förfärliga krograsismen. Ordningsvakter (ofta av invandrarursprung) vägrar alltför ofta nyktra, trevliga, kultiverade män tillträde till krogen med hänvisning till allehanda ursäkter, när det egentliga skälet är den idealiske kroggästens sydländska utseende eller mörka hudfärg. Vakterna brukar skylla på instruktioner från krogägaren (oftast invandrare).

Nu gäller det inte vilka krogar som helst. De fina restaurangerna med stjärnor hos Michelin har inga köer och mycket sällan avvisningar. Där beställer man bord i förväg. Nej det rör sig om ett antal populära pubar och diskotek, dit man knappast går för att äta. Det är ställen som är populära hos kändisar och det s k vackra folket och hos de mycket unga. Långa köer och vakter av kroppsbyggartyp ingår i imagen. Att bli insläppt betyder att man är någon, att man åtnjuter respekt. Äldre och medelålders svenskar skulle säkert inte vilja frekventera dessa ställen, men skulle troligen inte heller få komma in. Avvisade blir också fula, töntigt klädda, rörelsehindrade, utvecklingsstörda - ja, alla de vars uppgift i sammanhanget är att titta på, avundas och läsa om de lyckligt lottade i kvälls- och veckopressens skvallerspalter.

Som vi tidigare påpekat i ett par artiklar i Fri Information tycks det tillhöra de oavvisliga mänskliga rättigheterna för asylsökande att bli insläppta på dessa attraktiva nöjesställen. Redan under förläggningstiden tar man sig med taxi till de populäraste krogarna i regionen. Att bli avvisad är en dödlig skymf och bevis på den hemska svenska rasismen.

Till en krog av den beskrivna kategorin begav sig våren 1996 Juan Fonseca på uppdrag av TV-programmet Reportrarna, som förmodligen noggrant valt ut en krog benägen att avvisa. Om Reportrarna betalat vakten för att avvisa Fonseca, kommer vi säkert aldrig att få veta. Hade Fonseca, åtföljd av den stora skaran journalister misslyckats med projektet, d v s blivit insläppt på diskoteket Garbo i Sundbyberg, hade han säkert varit den äldste av alla gästerna.

Några frågor infinner sig omedelbart. Lider Fonseca av tidig s k gubbsjuka? På diskotek går man, om man är mycket ung eller om man enkelt vill ha tag i ett s k one night stand, d v s sängsällskap för en enda natt. Hur vågar Fonseca gå på diskotek, där han rimligen är ett lätt byte för alla de terrorister och rasister som hotar honom enligt hans egen utsago? Han har ju i massor av intervjuer under vintern berättat att han gått under jorden och håller ständig kontakt med SÄPO. Vad säger SÄPO om diskotek? Ställer SÄPO, d v s skattebetalarna, upp med livvakter för diskoteksbesök?

Efter helt planenligt muller i press, radio och TV, som alla hade flera inslag om det oerhörda i att riksdagsman Fonseca inte blivit insläppt på diskotek, kände sig integrationsminister Leif Blomberg tvungen att veckan efter midsommar kalla till överläggningar med restaurangbranschen. Till journalisterna sa han den 24 juni att han råder alla som upplevt sig etniskt diskriminerade på krogen att omedelbart gå till polisen, så att polisen har möjlighet att kontrollera, om krogen verkligen varit fullsatt eller haft sluten tillställning eller vad man nu skyllt på.

Det måste väl vara så att integrationsministern inte hinner följa med tidningarnas rapportering om polisens ansträngda budgetläge, som framtvingat ett stort antal uppsägningar, ett växande antal ärenden som aldrig utreds och deprimerande dåliga resultat - endast 8 procent av alla inbrott och 65 procent av alla mord blir någonsin uppklarade. Eller menar Leif Blomberg att polisen skall lägga allt annat åt sidan för att rycka ut och inspektera krogbeläggningen? Faktum är att både diskrimineringsombudsmannen och riksåklagaren tidigare kommit med liknande propåer angående ändrad prioritering.

Det är mycket osannolikt att den svenska allmänheten anser krogdiskriminering vara ett så svårt brott att polisen skall prioritera det före allt annat. Det vore onekligen intressant att veta hur myndigheter och allmänhet ser på problemet i Juan Fonsecas hemland, Colombia, enligt svenska utrikespolitiska institutet ett av världens mest brottsdrabbade länder. Colombia hade 1990 74.4 mord per 100 000 invånare. Motsvarande tal var för USA 9.1, Sverige 1.3 och Japan 0.6. Bryr man sig om krograsism i Colombia? (Källa: Världens Brott, utgiven av Utrikespolitiska institutet, 1995).

Men i Sverige är det ett jätteproblem liksom nästan allting annat för dem som sökt sig hit som flyktingar för att få skydd undan krig, tortyr, dödsdom, fängelse, förföljelse och allt annat elände. Den 25 juni intervjuades i TV Aktuellt afrikanen Charles Obrou. Han berättade att han utsätts för krograsism men att han inte polisanmäler, eftersom polisen struntar i honom. "det är inte lätt att vara svart och leva i det här landet". Han har säkert rätt. Hans afrikanska hemland, vilket det nu är, är säkert mycket bättre från alla sociala synvinklar. Men, förstås, det är säkert mindre ekonomiskt attraktivt.