Ur FRI INFORMATION:

"Problemet är inte invandrarna utan Sverige och svenskarna", deklarerar chefen för Göteborgs invandrarförvaltning, Jan Molin, frankt i Göteborgs Posten den 27 februari i år. Liknande tongångar, fast kanske inte alltid så rakt på sak, hörs nästan dagligen i den s k debatten.

Jugoslavisk situation på väg

Det börjar bli allt mer uppenbart, även för de frälsta, att invandringen och det mångkulturella projektet sannolikt kommer att störta Sverige i fördärvet. Det står klart att arbetslösheten, främst bland ungdomar och lågutbildade, kommit för att stanna liksom lägre inkomster, urholkad social service, sänkta pensioner och försämrad hälsovård. Detta sker samtidigt som det blir allt svårare att dölja att de s k flyktingarna blivit en kvarnsten runt moder Sveas hals. Gettobildning, kriminalitet och allmänt sönderfall av det slag vi tidigare associerat med amerikanska storstäder är numera en del av den svenska vardagen. Det är kanske inte så underligt att de ansvariga fått kalla fötter inför utsikten av ökande motsättningar, våld och i förlängningen ett lågintensivt men gradvis upptrappat krig mellan svenskar och främlingar.

Man skall inte heller förvånas över att de ansvariga börjat se sig om efter en lämplig syndabock. En sådan har tydligen utsetts - svenska folket.

Alla protester mot samhälleliga problem orsakade av immigrationen bemöts med beskyllningar om främlingsfientlighet, rasism och nazism. Härigenom skapas ett opinionsklimat som motiverar att lagarnas tillämpning tänjs, nya lagar stiftas, och protester bestraffas. Åtgärder som för några få år sedan skulle ha betraktats som rättsövergrepp eller stridande mot grundläggande demokratiska rättigheter påstås nu av ledande opinionsbildare vara nödvändiga för försvaret av demokratin och de mänskliga rättigheterna. Demokratin avskaffas i demokratins namn.

Det övergripande målet uppnås genom att uppmärksamheten ännu någon tid kan avledas från de verkliga orsakssambanden, vilket gör det möjligt för makthavarna att behålla kontrollen och makten. Envist fortsätter de marschen mot den slutliga katastrofen.

Sven-Olle Olsson hade rätt.

Man väntar förgäves på tecken till en viss ödmjukhet hos de ansvariga. Ett aldrig så litet erkännande om att "vi hade fel" och en ursäkt till alla meningsmotståndare som under åren bespottats och stämplats som extremister.

Det samhälleliga sönderfall vi nu går mot var exakt det som Sven-Olle Olsson från Sjöbo förutsade och varnade för. De troende skällde honom för "brun lus" och "Svin-Olle". Hur vore det nu att med facit i hand ge honom upprättelse för hans framsynthet och hans civilkurage?