Ur FRI INFORMATION:

Det påstås ofta att arbetskraftsinvandringen varit ekonomiskt fördelaktig för Sverige, ja till och med att det är den vi haft att tacka för hela vårt välstånd.

Dessa påståenden tål att närmare granskas. Vissa delar av arbetskraftsinvandringen var säkert lönsam under en viss period. Att arbetskraftsinvandringen generellt och över ett längre tidsperspektiv skulle vara välståndsskapande motsägs av det faktum att länder med liten eller ingen invandring haft liknande eller bättre ekonomisk utveckling än Sverige. Så har t ex Finland trots stor utvandring, då nära tio procent av befolkningen gav sig av till Sverige, och trots följderna av andra världskriget med bl a ett stort krigsskadestånd till Sovjetunionen hämtat in Sveriges ekonomiska försprång. Det måste finnas andra faktorer än arbetskraftsinvandringen som skapar välstånd.

Mot arbetskraftsinvandringen kan många invändningar resas. Den konserverade en föråldrad näringslivsstruktur. Olönsamma företag i olönsamma branscher slogs inte ut i tid utan kunde leva vidare med hjälp av billig importerad arbetskraft.

Företagen kunde uppskjuta nödvändig rationalisering. På så sätt konserverades olönsam tillverkning av olönsamma produkter i olönsamma företag, vilket på sikt bromsade den ekonomiska tillväxten. Följderna ser vi idag.

Genom stora subventioner till jordbruket kunde detta behålla en stor arbetskraftsreserv. Om jordbruket rationaliserats tidigare, kunde den frigjorda arbetskraften ha tillförts industrin, när behoven var som störst under 50- och 60-talen. Under 1970-talet började den offentliga sektorn att svälla för att skapa nya arbetstillfällen åt den arbetskraft som inte längre behövdes i en då rationaliserad industri.

Arbetskraftsinvandringen hade vi således egentligen kunnat klara oss utan. Den har rimligen bidragit till den ohållbara fördelningen mellan offentlig och privat sektor som under 1980-talet ledde till flera devalveringar och under 1990-talet orsakade en skenande statsskuld och ett gigantiskt arbetskraftsöverskott.

Det gäller att tänka efter före. Inte minst gäller detta inom invandringspolitiken.