Ur FRI INFORMATION:

Massmedias och följaktligen politikers uppmärksammande av knivvåld bland ungdomar beror i huvudsak på om gärningsmannen är svensk eller av utländskt ursprung.

Reflexioner med anledning av "Klippanrättegångarna."

 När detta skrivs pågår Högsta domstolens förhandlingar i Klippanärendet. Dom har således inte avkunnats. Dock är den kommande domen inte svår att gissa sig till. Mycket osannolikt är att Högsta domstolens jurister har den integritet som krävs för att stå emot det massiva opinionstryck som utövats från journalister och debattörer. Direkt efter hovrättens dom i juni uttalade ju integrationsminister Blomberg i TV-Aktuellt den 18 juni: "Hovrättens dom ger signaler som riskerar att motverka arbetet mot rasism och främlingsfientlighet". Som Fri Information skrev i nr 3, 1996 tillkommer det inte ett statsråd att ha offentliga åsikter om de domar som avkunnas vid landets domstolar. Domstolarna skall inte döma efter politikernas åsikter utan efter de lagar riksdagen stiftat. Visserligen anmärkte justitieministern i en tidningsintervju ett par dagar senare på Leif Blombergs yttrande. Däremot har ingen riksdagsledamot hittills, såvitt känt är, anmält Leif Blomberg till konstitutionsutskottet. Det vill synas som om inte heller riksdagens ledamöter känner till vad grundlagen föreskriver. Man tycks tro att vi redan har en politiskt styrd domarkår.

Fri Information har däremot liksom alla andra utanför regering och riksdag rätt att ha åsikter om de domar som avkunnats i tingsrätt och hovrätt.

En mediakänslig riksåklagare

I september 1995 knivhöggs en asylsökande neger från Alvestaförläggningen till döds under ett nattligt besök i Klippan. Gärningsmannen, en yngling från Klippan, just fyllda 16 år, greps efter några veckor tillsammans med en två år äldre kamrat. Båda erkände. Tingsrätten dömde våren 1996 sextonåringen till sex och 18-åringen till fem års fängelse för mord respektive medhjälp till mord. I juni ändrade hovrätten domen till vållande till annans död, 16-åringen dömdes till vård inom socialtjänsten. 18-åringen fick sitt fängelsestraff nedkortat till tre år. Efter demonstrationer och omfattande tidningsskriverier, som protesterade mot den milda domen, överklagade riksåklagare Klas Bergenstrand brottsrubriceringen och 16-åringens dom. Tingsrätten hade beviljat de afrikanska anhöriga skadestånd. Hovrätten upphävde detta beslut. Även hovrättens beslut i skadeståndsfrågan är överklagat.

En afrikansk bedragare

Fri Information har tidigare skrivit om händelsen. Självklart rör det sig om mord eller dråp, när man dödar en obeväpnad person med kniv. Lika självklart är att brottsrubriceringen eller påföljderna inte skall mildras därför att den döde var en bedragare, en asylmissbrukare som uppehöll sig i Sverige sedan mer än ett år med falsk identitet på skattebetalarnas bekostnad. Han var inte 17-årige Patrick Nadji från Tschad utan den ca 6 år äldre Gérard Gbeyo från Elfenbenskusten. Självklart skall hans föräldrar, syskon, hustru och barn inte ha något skadestånd. Eftersom han uppenbart förfalskat sin identitet med deras kännedom, kan det ifrågasättas om inte de efterlevande i stället borde betala skadestånd till de svenska skattebetalarna.

Om man skall döma en knappt 16-årig dråpare/mördare till fängelse eller vård, är en svår fråga som ytterst bestäms av straffets huvudsyfte, antingen skydd för samhället och androm till varnagel, d v s fängelse, eller förhoppningen att socialt rehabilitera en vilsen yngling, d v s vård.

Riksåklagaren yrkar på brottsrubricering mord och påföljd fängelse för den unge knivdråparen. Som skäl anger Bergenstrand att det är uppenbart att knivdådet var planerat, 16-åringen visste mycket väl vad han gjorde. Dessutom anser Bergenstrand att brottet var rasistiskt till sin karaktär, då de båda ynglingarna hade nazistiska sympatier och offret var svart. Bergenstrands resonemang innebär i praktiken att om ynglingarna hade haft kommunistiska eller anarkistiska bindningar och offret hade varit en vanlig, hederlig svensk, hade hovrättens dom inte blivit överklagad till Högsta domstolen.

Att jämföra med tidigare passivitet

Bergenstrands ställningstagande i nu aktuellt mål bör jämföras med Riksåklagarens, d v s Bergenstrands och hans företrädares i ämbetet tystnad, när det gäller liknande våldsbrottslighet . Även de samvetsömma debattörer som nu framträtt och fördömt hovrätten i Malmö, t ex Sydsvenska Dagbladets Alf Thoor, juristerna Jesus Alcalá och Hans Gunnar Axberger, diverse ledarskribenter och kolumnister i olika tidningar, har varit alldeles märkvärdigt tysta i tidigare liknande domar. Kan det månne bero på att gärningsmännen i många av de mer anonyma fallen varit av icke svenskt ursprung till skillnad från offren? Är det försvårande epitetet rasism bara tillämpligt, när gärningsmannen är svensk? Anses utlänningar inte kunna vara rasister?

Rätten till falsk identitet

Vissa incidenter i anslutning till domarna i Ängelholm och Malmö är värda att särskilt nämna. I Stockholm demonstrerade den 20 juni den nybildade kommittén "Patrick Nadjis vänner". Aftonbladet återgav två dagar senare en intervju med en av arrangörerna, Kurdo Baksi, kurdisk journalist och förläggare, yngre bror till riksdagsledamoten Nalin Baksi. Baksi förklarade för Aftonbladet varför man använder det fingerade namnet Patrick Nadji i stället för det korrekta, Gerard Gbeyo. "Förutom att han är mer känd under sitt fingerade nämn har det ett symbolvärde eftersom han sökte asyl i Sverige under det namnet. Det var som Patrick Nadji han ville uppnå trygghet och respekt i Sverige". Av detta drar man slutsatsen att Kurdo Baksi, flitig debattörer när det gäller att anklaga svenskarna för inhuman flyktingpolitik, rasism, segregation och diskriminering, anser att det är fullständigt legitimt för utlänningar att uppge falsk identitet och falska asylskäl för att på falska grunder få utdelning från svenska skattemedel. Ingen har nämligen påstått att Gerard Gbeyo var utsatt för förföljelse i sitt hemland, tvärtom han kom till Sverige för att studera och kunna skicka hem pengar till sin familj.

Kriminella demonstrationsledare

I Malmö demonstrerade samma dag olika invandrargrupper under ledning av organisationen Afrikanskt forum. Glimtar från demonstrationen visades i TV, där demonstranterna vrålade "vi vill ha rättvisa". Demonstrationsplakaten hade texter som "Apartheid i svenska domstolar", "Ingen rättvisa för svarta i Sverige" och "Rasistiska hycklare i Sverige". TT intervjuade ordförande för Afrikanskt forum, Ted B. Intervjun återgavs den 21 och 22 juni i flera tidningar. Ted B kallade hovrätten för "impotent" och varnade för att det "finns ett pris på 16-åringens huvud".

Ted Bs yttrande är intressant med tanke på vad som hände vid tingsrättsförhandlingarna i Ängelholm i mars. Den sista rättegångsdagen, den 15 mars, greps i tingshuset en 43-årig nigeriansk man med en 20 cm lång Morakniv. Enligt Nordvästra Skånes Tidning 960416 och 960509 uppgav mannen att han och några kamrater, som var missnöjda med advokat Henning Sjöströms försvar av 16-åringen, hade tänkt ordna en demonstration utanför tingshuset för att protesteramot våld och rasism. I stället beslutade han sig för att i rättegångssalen kontakta Sjöström och tala med honom. Kniven skulle han bara använda för att illustrera attacken på Nadji/Gbeyo. Enligt tidningen är den 43-årige västafrikanen välutbildad och har nyligen startat eget företag. Han kallar sig debattör och påstår sig samarbeta med antirasistföreningaroch åker runt till skolor för att tala om våld och rasism. Enligt tidningen har afrikanen ett digert brottsregister. De senaste nio åren har han dömts till fängelse i sammanlagt nästan två och ett halvt år vid fem olika tillfällen bl a för flera fall av misshandel och hot..

Den 8 maj dömdes den 43-årige nigerianen av Ängelholms tingsrätt för brott mot knivlagen till 80 dagsböter à 100 kr. Enligt domen (DB 115, mål nr 129/96) uppgav sig mannen, som heter just Ted B, vara medlem i den afrikanska föreningen i Helsingborg. Han ville bara demonstrera, inte skada Sjöström. Naturligtvis berättade inget tidningsreferat angående demonstrationen i Malmö den 20 juni att ledaren av demonstrationen hade samma namn som den knivdömde nigerianen.

Prejudicerande HD-dom 1985.

I juli 1985 dömdes den 17-årige filippinske medborgaren Joseph A av Sollentuna tingsrätt för dråp och misshandel till fyra och ett halvt års fängelse och utvisning på livstid (Dom DB 463, mål nr 245/85). Joseph A hade i en kontrovers med en för honom okänd svensk yngling dödat honom den 15 mars 1985 med tre knivhugg i nacken och ett hugg i bröstet. Fyra månader tidigare hade han attackerat en annan svensk på exakt samma sätt, denne överlevde dock. I september 1985 fastställde hovrätten tingsrättens dom. Månaden efter upphävde regeringen invandrarverkets beslut från 1984 om att avvisa Joseph A och hans familj. I december samma år ändrade Högsta domstolen hovrättens dom, upphävde utvisningsbeslutet och förvandlade fängelsestraffet till vård inom socialtjänsten.

Således finns en prejudicerande dom där HD fastställt straffet för dråp av en yngling och knivmisshandel av en annan till vård inom socialtjänsten. Gärningsmannen var vid dråpet 17 år och 5 månader. Logiskt sett borde följaktligen HD inte ha beviljat prövningstillstånd i Klippanärendet där gärningsmannen var endast 16 år och en halv månad och av hovrätten dömts till vård inom socialtjänsten. Säkert kan någon hitta juridiska finesser som förklaring. Den verkliga orsaken är naturligtvis det massmediala trycket, som var obefintligt 1985 då offret var svensk men massivt i Klippanfallet, då offret var en svart afrikan som på falska premisser vistades i Sverige på skattebetalarnas bekostnad.

Lögnerna om ett mord

I december 1992 fastställde hovrätten i dom DB 218, målnr 2972/92 Handens tingsrätts dom två månader tidigare för mord utfört av svenske medborgaren 15-årige Marco V, av latinamerikanskt ursprung. Såväl tingsrätt som hovrätt dömde till vård inom socialtjänsten. Marco V hade tillsammans med ett gäng invandrarkamrater förföljt en ensam svensk yngling från bussen till dennes hem och huggit honom i ryggen, när han försökt undkomma. Huruvida Marco V utsågs/ utpekades som gärningsman, därför att lindrigare straff kunde förväntas än för de äldre gängmedlemmarna, framgår inte av domen.

Mordet håller på att bli film. I Expressen den 26 juli i år intervjuas regissören David Flamholc, 22 år, som håller på med inspelningen av filmen om detta, det sk Brandbergenmordet, premiär den 30 november i år, preliminärt namn "Sanningen om ett mord". Enligt Expressen handlar filmen "om Calle, en rasist som under ett bråk med invandrare får en kniv i magen men ändå lyckas släpa sig hemåt. Väl hemma dråsar han ihop på hallmattan, mitt framför ögonen på sin pappa. Pappan tror att sonen är full och låter honom ligga medan han själv går ut och röker. Samtidigt ligger sonen och förblöder". Expressen skriver vidare "David vill göra allt så verkligt som möjligt. Han vill inte ta ställning vare sig för invandrare eller rasister. Han vill få publiken att känna sympati för Calle som blir dräpt och sen reagera på att filmen faktiskt försvarar en rasist. David är själv jude men tror inte att rasister är onda människor. Det är viktigt att försöka förstå att de bara är förvirrade och letar efter en mening. Den meningen kan ofta lika gärna vara något annat än invandrarfientlighet. Det är bara slumpen som styr och det är bara en slump att Calle dör. Vid ett annat tillfälle hade han kanske vunnit bråket."

Nåja, David Lemholc har faktiskt tagit ställning mot offret, som f ö inte hette Calle. Calle bråkade inte mordkvällen med invandrargänget. Han blev helt oprovocerat förföljd och dödad. Han blev inte knivhuggen i magen utan i ryggen, vilket är en påtaglig skillnad eller som hovrätten skriver i sin dom: "Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning att Vs beteende visar att dödandet av P skett med uppsåt. V utdelade huggen när P hade ryggen vänd mot honom och helt saknade möjlighet att försvara sig. Själv var V då inte på något sätt hotad av P. Han hade också haft tid att besinna sig".

Så var det med den propagandafilmen, vilket kan vara nyttigt att minnas när medias filmrecensenter kommer att överösa "Sanningen om ett mord" med lovord.

Att spetsa sig själv på annans kniv?

Den 22 november 1992 drog den 16-årige chilenaren, svenske medborgaren Felipe C helt oprovocerat upp en kniv på en skoldans i Stockholm och högg ned en ett år äldre svensk som förblödde och dog. Stockholms tingsrätt dömde i det s k Brygghusmordet Felipe C den 22 mars 1993 för grov misshandel till vård inom socialtjänsten. Svea Hovrätt fastställde domen utan ändring den 14 maj 1993, Db 78, mål nr 994/93. Hovrätten ansträngde sig verkligen för att mildra följderna för gärningsmannen. Om dråp eller mord var det naturligtvis inte tal. Tvärtom, skriver hovrätten "det kan inte heller anses klarlagt att själva knivhugget skulle ha utdelats med större kraft. Dels var kniven uppenbarligen vass och den kunde därför lätt tränga in i mjukdelar i kroppen. Dels kan det inte uteslutas att E själv råkat röra sig framåt just som Felipe utdelade knivhugget.." Vidare: "Det kan därför ingalunda hållas för visst att Felipe skulle ha utdelat knivhugget om han insett vilka följder hugget skulle få". Hovrätten skriver angående det ökande knivvåldet: "Denna utveckling måste samhället på alla vis försöka stävja. Därmed är dock inte sagt att det, i alla fall där ungdomar i Felipes ålder använder sig av kniv och dödliga skador tillfogas en annan person, bäst står i överenskommelse med lagstiftarens intention att döma den unge till fängelse".

Det framgår klart att Klippanmordet är en nästan exakt kopia av det s k Brygghusmordet Advokat Henning Sjöström har försvarat sin klient med samma argument. Hovrätten i Malmö har dömt på samma sätt som hovrätten i Stockholm gjorde1993.

Är det någon som erinrar sig en skur av protester från Jesus Alcalá, invandrarorganisationer, massmedia? Nej, mordet i sig föranledde skriverier endast någon dag. Tingsrättens och hovrättens förhandlingar föranledde endast spridda kommentarer. Respektive dom omnämndes i notiser på några rader. Men det fanns ju en väsentlig skillnad. 1992 var offret en välanpassad, svensk 17-åring och mördaren en chilenare. I Klippan var gärningsmannen en svensk yngling, visserligen något yngre än chilenaren, men offret var en svart afrikansk bedragare.

Det hänger nu på Högsta domstolen, om illusionen om likhet inför lagen skall bestå. När detta skrivs, under pågående förhandlingar, verkar massmedia ha goda utsikter att avgå med segern på rättvisans bekostnad.

Blond och kortklippt - skyll dig själv!

Större tur än övriga offer i här relaterade brottmål hade Mats som oprovocerat blev förföljd av ett invandrargäng och knivhuggen i ryggen i maj 1994 av en 16-årig latinamerikan, Andres I, svensk medborgare. Mats gick i sällskap med en svensk kamrat på en tunnelbaneperrong i Stockholm, då invandrargänget plötsligt lämnade sin tunnelbanevagn och störtade ut på perrongen, kvarlämnande en flicka som höll upp dörren, så att de efter dådet kunde komma in i samma vagn och fortsätta sin resa. Skälet till överfallet uppgavs vara att de två svenskarna, helt okända för gänget, såg rasistiska ut, därför att de var ljushåriga och kortklippta. Mats fick två knivhugg i ryggen, varav ett gick igenom ena lungan och gav livshotande skador. Han opererades snabbt och överlevde.

Läste någon om detta dåd i maj 1994, eller om tingsrättsförhandlingarna i juli samma år? Naturligtvis inte, det skrevs så gott som intet. Om rasism från invandrare talades givetvis inte i Stockholms tingsrätts dom den 7 juli 1994, DB 1368, mål nr B 12-4730-94. Andres I dömdes för mordförsök till två månaders fängelse och därefter skyddstillsyn. Mats tillerkändes också 50 000 kr i skadestånd.

Svenska brottsoffer snabbt glömda

Många fler våldsbrott utförda av enskilda invandrarynglingar eller vanligen invandrargäng ledande till livshotande eller dödlig utgång för svenska offer skulle kunna relateras. Gemensamt för nästan alla är det näst intill obefintliga intresset från massmedia och politiker. Svenska offer är snabbt glömda, medan Klippandådet har ältats i ett år.

Bjuvoffret - lovligt brottsobjekt

Ett undantag från den massmediala tystnaden om svenska brottsoffer finns möjligen, mordet i Bjuv hösten 1994, då två ungerska bröder mördade en 15-årig svensk kamrat. Det mordet var i sina detaljer och när det gäller gärningsmännens totala känslokyla lika vidrigt som Kodedådet och ledde faktiskt till en hel del skriverier i pressen. Vad journalisterna inte berättade den gången är att rättspsykiatern, som undersökte de båda gärningsmännen, ansåg det vara ett utslag av främlingshat. I samband med hovrättsförhandlingarna i Klippanärendet sade nämligen professor Anders Forsman vid jämförelse med Bjuvmordet "Bröderna hade utländskt påbrå, de talade på sitt hemspråk med varandra och de såg svenskar som lovliga brottsobjekt" (Nordvästra Skånes Tidning 1996-05-29).

Lovliga och olovliga brottsobjekt

Lovliga brottsobjekt är säkert en korrekt bild av svenskarnas situation i det mångkulturella drömsamhället. Olovliga brottsobjekt är däremot bl a utlänningar under förutsättningen att de sökt asyl, hur falska deras flyktingberättelser än är.