Ur FRI INFORMATION:

Högsta Domstolen avkunnade den 2 oktober dom avseende knivmordet i Klippan den 9 september 1995, då en 16-årig svensk oprovocerat knivdödade en svart afrikan. HDs dom har målnr B 3345/96.

I Hovrätten över Skåne och Blekinge dömdes gärningsmannen den 17 juni (DB 5141) för grov misshandel. Straffet blev vård inom socialtjänsten. H D skärpte såväl brottsrubricering som påföljd, till mord respektive 4 års fängelse.

Fri Information har tidigare skrivit om mordet i Klippan och påpekat att i de omfattande och känslosamma skriverier som förekommit i drygt ett år har inget intresse visats för att den mördade var bedragare som med hjälp av falsk identitet och falsk nationalitet och utan asylskäl sökt asyl i Sverige för att leva på skattebetalarnas bekostnad. Tvärtom, i den av TV-recensenterna lovordade halvdokumentära snyftaren av Tom Alandh, "Bara en neger", visad i TV den 30 september i år, framhöll en afrikansk vän till den mördade det normala för afrikaner att uppge falsk identitet och nationalitet vid ankomsten till Sverige.

Mordet har i sig ingenting att göra med afrikanens bedrägeri. Gärningsmannen stack kniven i en för honom helt okänd, en neger vilken som helst. Därför är det svårt att invända mot Högsta Domstolens dom - brottet var självklart ett mord. Däremot är det märkligt att i liknande fall där ynglingar av utländsk härkomst oprovocerat knivdödat för dem okända svenskar, har domstolarna oftast dömt för grov misshandel eller använt annan lindrig brottsrubricering. Ett antal sådana fall refererades i Fri Information nr 4, 1996.

Frågan om skadestånd eller ej till efterlevande borde vara klart knuten till offrets bedrägliga uppgifter. Den dödes anhöriga var medvetna om att han vistades i Sverige som bedragare. Följaktligen bör de inte vara berättigade till skadestånd. Högsta Domstolen beviljade dock fem anhöriga skadestånd på 20 000 kr var.

I massmedias kommentarer till Högsta Domstolens dom har påståtts att straffet skärptes från vård inom socialtjänsten till fängelse i fyra år, därför att brottet bedömdes vara rasistiskt. Det är en medveten vantolkning av domstolens motivering. Endast i en enda mening skriver domstolen om rasism: "Mot bakgrund av den rasistiska inställning som L åtminstone vid den tiden hade får det hållas för visst att ett motiv för gärningen varit att kränka Nadji på grund av hans hudfärg eller ursprung." Domstolen konstaterar vidare: "Detta förhållande utgör i och för sig en sådan försvårande omständighet som enligt 29 kap 2 § 7 brottsbalken skall beaktas vid bestämningen av straffvärdet".

När sedan domstolen resonerar om påföljden påpekar man: "Brottets straffvärde är mycket högt. Påföljden för en vuxen skulle ha varit fängelse på livstid". Man erinrar om att FNs barnkonvention stadgar att den som är under 18 år får berövas friheten endast som en sista utväg och för kortast lämpliga tid. Domstolen framhåller att man helst skulle vilja döma till vård inom socialtjänsten men att en allmän domstol inte har möjlighet att påverka innehållet i och längden av sådan vård. Därför valde domstolen att döma till fängelse.

Den nu dömde mördaren fyllde 16 år den 28 augusti 1995. Hade mordet ägt rum 14 dagar tidigare, hade han inte kunnat dömas till fängelse. Målet hade stannat i tingsrätten, som skulle ha fastställt den enda lagliga påföljden, vård inom socialtjänsten. Även om man delar uppfattningen att mördare skall ha fängelsestraff är det absurt att 14 dagars intervall skall kunna förorsaka det långdragna processande som nu ägt rum med åtföljande kostnader för skattebetalarna. Bara advokatarvodena uppgår till hundratusentals kronor i varje instans.

En annan anmärkningsvärd iakttagelse är att massmedia nästan helt avstått från att berätta om den dömdes bakgrund till skillnad från andra uppmärksammade kriminalfall där man brukar frossa i personalia. Den nu dömde 16-åringen är son till Keith Cederholm, som i slutet av 1970-talet dömdes för det s k raggarmordet i Helsingborg. Cederholm beviljades resning och friades efter idogt arbete av Jan Guillou, som fick Cederholms sambo och hennes mor att ge Cederholm alibi. Det är alltså mor och mormor till den nu dömde mördaren, som var ett par månader gammal vid tiden för "raggarmordet". Mer om detta kan läsas i Guillous "Justitiemord" från 1983. Man kan sammanfatta den nu dömde ynglingens uppväxttid som föga stabil och knappast harmonisk. Anmärkningsvärt är för övrigt att Jan Guillou i Klippanmålet varit totalt tyst, han som annars alltid vet bäst när det gäller den svenska rasismen.