Ur FRI INFORMATION:

Även den i vanliga fall så självsäkre statsminister Persson har under våren förefallit skakad. Anledningen till hans oro är storföretagens hot att lämna Sverige. Hoten har diskuterats i riksdagen. Näringslivsklimatet är inte tillräckligt gynnsamt i Sverige, har vi fått veta. Utländska specialister vill inte arbeta i Sverige. Skatterna är för höga.

Den lönsamma invandringen

Den minnesgode läsaren av Fri Information kanske erinrar sig att vi då och då under de gångna fem åren skrivit om näringslivets, d v s storföretagens, alla kampanjer mot främlingsfientlighet och rasism. Den mångkulturella, mångetniska omvandlingen av Sverige är både rätt och nödvändig, har vi fått höra. Vi måste bli mångkulturella, annars kommer vi på efterkälken inte minst ekonomiskt sett. De senaste tio årens hundratusentals nya invandrare är en ren tillgång för Sverige. Invandringen går med vinst tack vare alla välutbildade, kreativa resurspersoner vi haft förmånen att få ta emot.

Fallskärmshopparna

Som vi påpekade i nr 2, 1992 framförde dåvarande Volvo-chefen PG Gyllenhammar i en intervju att Sverige borde ta emot ytterligare 100 000 invandrare. Det har vi ju gjort med råge sedan dess. Trots att direktör Gyllenhammar fått sina önskningar uppfyllda, har han emellertid valt att lämna Sverige med en fallskärm på ca 40 miljoner kr. Han bor numera i London, liksom många av hans fallskärmskollegor. Fallskärmarna är nämligen skattefria i Storbritannien, så länge pengarna inte förs in dit utan är placerade i Schweiz, Liechtenstein, på Kanalöarna eller liknande. Tidigare var de även skattefria i Sverige, men sedan 1994 beskattas fallskärmsflyktingarna med 25 procent av svenska staten. Direktör Gyllenhammar får ju ändå rätt mycket över. Efter fem år, d v s omkring 1999 kan han flytta hem till Västkusten igen, fallskärmen kan inte längre beskattas och Gyllenhammar kan, som den folkpartist han är, fortsätta predika om invandringens alla välsignelser. (Källa angående fallskärmsbeskattningen, Aftonbladet 1996-12-17).

Sverige 2000

Volvo har veterligen ännu inte på allvar hotat flytta ut huvudkontoret. Det har däremot AGA, Ericsson och senast Hennes & Mauritz. Just dessa tre storföretag skrev Fri Information om i nr 4, 1995, Då hade de avtalat med Civildepartementet om att delta i kampanjen Sverige 2000 och bl a "aktivt verka för att stärka insikten såväl hos våra anställda som hos samhället i stort om det betydande värde som ligger i ett bejakande av Sverige som mångkulturell nation" och "stötta tillkomsten av nätverk mellan svenskar och invandrare på alla nivåer i företaget/organisationen" m fl stolta paroller.

Två år senare vill de aktuella företagen flytta utomlands. Det kallas med finare ord globalisering eller internationalisering av företagsamhet och ekonomi. Den amerikanske forskaren Cristopher Lasch kallade det "Eliternas revolt", när han skrev om kapitalägarnas obefintliga lojalitet mot hemlandet, landsmännen och sina anställda. Det svenska uttrycket duger också: råttorna lämnar det sjunkande skeppet.

Storföretagen och kapitalägarna flyttar utomlands och med dem deras skatter. Kvar att försörja de arbetslösa invandrade resurspersoner som de avflyttande beskrivit som så värdefulla men ändå lämnat kvar i Sverige, blir som alltid de vanliga svenska skattebetalarna.

Det öppna samhället

SAF-företagens positiva inställning till massinvandring beror naturligtvis på önskan om att pressa ned den svenska lönenivån. Självklart döljer man sina förhoppningar genom att använda mer tilltalande argument. Nu har emellertid tillkommit en hittills, åtminstone i den offentliga debatten, mer ovanlig motivering: det är nyttigt för svenskarna att vänja sig vid lite mer kriminalitet, vi måste bli street-smarta.

Timbrohögerns Helena Rivière, journalist och bokförläggare, pläderar i sin krönika i SAF-tidningen Näringsliv nr 16, 1997 för de street-smarta. I likhet med andra giganter inom den invandringspolitiska debatten, exempelvis Mauricio Rojas, betraktar Rivière svenskarna som lite efterblivna och bondska. Hon berättar en sann historia om snälla svenska Karin som låter lura sig att skänka pengar till ett hjälpprojekt för torterade barn i Turkiet. Så småningom visade det sig att pengarna i stället gick till Mujaheddin. Rivière skriver nedlåtande om att "Karin stammar ur det homogena Sverige med solidaritet och bistånd i blick". Det intressanta med Karins historia är enligt Rivière "att den fångar själva klyvnaden mellan folkhemsidentiteten och de nya svar i oss själva som internationaliseringen tvingar fram". Och det är bara bra, framhåller Helena Rivière, "dynamiken som följer med invandringen är vitaliserande för oss. Vakenheten kom med dessa främmande. Fräckheten och dådkraften som virvlar upp kring dem är någonting bra. Vi mår bra av detta tillskott av arsenik i den vanliga gamla ärtsoppan. Vi behöver komma loss ur de givna formerna och den givna sanningen. Vi behöver lära oss leva i en öppen värld."

Bli street-smart

Att kriminaliteten ökar med öppna gränser är ingen nyhet. Det har däremot framstått som oförklarligt att så många välutbildade och välavlönade svenskar pläderat för mer öppenhet, ja helt fri invandring.

Nu vet vi varför. Att hjälpsamma och godtrogna svenskar utsätts för bedrägerier är bara bra. Den ökande kriminaliteten härdar oss. Längta inte tillbaka till gatufrid, hederlighet, hänsynstagande och pålitlighet. Bejaka åldringsrån, bidragsfalsarier och passförfalskningar. Var modern, bli street-smart!