image
image
image
image

 Ur FRI INFORMATION:


Den svenska rasismen

Rasism och främlingsfientlighet är onekligen söndertjatade begrepp. Inte en dag förlöper i radio eller TV utan att dessa företeelser avhandlas. Ordens definitioner är ofta lika diffusa som de talare som brukar dem. Det finns modern rasism, biologisk rasism, ekonomisk rasism, social rasism, kulturell rasism m fl.

Ändå väljer Fri Information att ägna största delen av detta nummer åt rasismen, den påstådda, den svenska. Skälet är att det under våren 1997 kommit flera statliga utredningar och rapporter om rasism, främlingsfientlighet, segregation, integration.

Nytt är att det för första gången skrivs rent ut att rasism och främlingsfientlighet enbart utmärker och utövas av majoritetsbefolkningen. Endast svenskar kan dömas för rasistiska brott. Motsvarande brott utfört av en invandrare mot en annan invandrare är enligt aktuell svensk rättspraxis aldrig ett rasistiskt brott, är det riktat mot en svensk kallas det t o m för ett antirasistiskt brott, vilket framgår av Författningsskyddets ( SÄPOS) rapport, se sidan 12.

Det åligger polis och åklagare att prioritera utredningen av rasistiska brott, om än så bagatellartade som enkla "budskapsbrott", exempelvis ordet svartskalle, eller banal s k krogdiskriminering, d v s kränkande särbehandling av invandrare utförd av svenskar. Samtidigt vägrar polis och åklagare att ens överväga att utreda motsvarande behandling av svenskar.

Genom den märkliga definitionen av rasism, d v s etniska svenskar kan aldrig utsättas för rasism i Sverige, om de inte räknas till sexuella minoriteter såsom homosexuella och transvestiter, och samtidigt nya rutiner, där invandrare och andra minoriteter vid anmälan av brott alltid tillfrågas om brottet kan ha haft ett rasistiskt inslag eller motiv, uppnår man det önskade resultatet: bevis för en ständigt ökad rasism och främlingsfientlighet i Sverige. Detta ger den moraliska eliten legitim anledning att förfasa sig, vilket tydligt framgått av ett flertal riksdagsdebatter under maj och juni, för att inte tala om tidningar, radio och TV. Nya kampanjer mot och utredningar om rasism och främlingsfientlighet kan motiveras, vilket garanterar resurser till det växande antalet professionella antirasister.

Asylinvandringen i Sverige sedan slutet av 1960-talet har medfört inrättande av Statens Invandrarverk och DO-ämbetet förutom en mängd nya enheter inom statliga och kommunala myndigheter. Nu tillkommer ytterligare en myndighet med uppgift att främja integration och motverka segregation, diskriminering, rasism och främlingsfientlighet. Så visst ger såväl invandring som rasism ökad sysselsättning.

Förmodligen kommer snart att uppstå behov av en åsiktspolis, sedan statsrådet Schori i riksdagen deklarerat att rasism och främlingsfientlighet skall kriminaliseras, se sidan 22.

Det svenska rättssamhället håller på att vittra sönder. De styrande har drabbats av den fanatism som man trodde upphörde samtidigt med häxprocesserna. Frågan är om det längre finns möjlighet att vända utvecklingen.

 

Det sista som försvinner bör emellertid vara hoppet. Det finns alla skäl att utnyttja tiden till nästa val genom att låta företrädare för samtliga de nuvarande riksdagspartierna stå till svars för den nedrustning av rättssamhället som skett under de senaste åren, den olikhet inför lagen som riksdagspartierna röstat igenom. Samtidigt finns all anledning att söka alternativ till de traditionella partierna.




image


 
image
 
 
image