Ur FRI
INFORMATION:
Den svenska rasismen
Rasism och främlingsfientlighet är
onekligen söndertjatade begrepp. Inte en dag förlöper i radio
eller TV utan att dessa företeelser avhandlas. Ordens definitioner är
ofta lika diffusa som de talare som brukar dem. Det finns modern rasism, biologisk
rasism, ekonomisk rasism, social rasism, kulturell rasism m fl.
Ändå väljer Fri Information
att ägna största delen av detta nummer åt rasismen, den påstådda,
den svenska. Skälet är att det under våren 1997 kommit flera
statliga utredningar och rapporter om rasism, främlingsfientlighet, segregation,
integration.
Nytt är att det för första
gången skrivs rent ut att rasism och främlingsfientlighet enbart
utmärker och utövas av majoritetsbefolkningen. Endast svenskar kan
dömas för rasistiska brott. Motsvarande brott utfört av en
invandrare mot en annan invandrare är enligt aktuell svensk rättspraxis
aldrig ett rasistiskt brott, är det riktat mot en svensk kallas det t
o m för ett antirasistiskt brott, vilket framgår av Författningsskyddets
( SÄPOS) rapport, se sidan 12.
Det åligger polis och åklagare
att prioritera utredningen av rasistiska brott, om än så bagatellartade
som enkla "budskapsbrott", exempelvis ordet svartskalle, eller banal
s k krogdiskriminering, d v s kränkande särbehandling av invandrare
utförd av svenskar. Samtidigt vägrar polis och åklagare att
ens överväga att utreda motsvarande behandling av svenskar.
Genom den märkliga definitionen av rasism,
d v s etniska svenskar kan aldrig utsättas för rasism i Sverige,
om de inte räknas till sexuella minoriteter såsom homosexuella
och transvestiter, och samtidigt nya rutiner, där invandrare och andra
minoriteter vid anmälan av brott alltid tillfrågas om brottet kan
ha haft ett rasistiskt inslag eller motiv, uppnår man det önskade
resultatet: bevis för en ständigt ökad rasism och främlingsfientlighet
i Sverige. Detta ger den moraliska eliten legitim anledning att förfasa
sig, vilket tydligt framgått av ett flertal riksdagsdebatter under maj
och juni, för att inte tala om tidningar, radio och TV. Nya kampanjer
mot och utredningar om rasism och främlingsfientlighet kan motiveras,
vilket garanterar resurser till det växande antalet professionella antirasister.
Asylinvandringen i Sverige sedan slutet av
1960-talet har medfört inrättande av Statens Invandrarverk och DO-ämbetet
förutom en mängd nya enheter inom statliga och kommunala myndigheter.
Nu tillkommer ytterligare en myndighet med uppgift att främja integration
och motverka segregation, diskriminering, rasism och främlingsfientlighet.
Så visst ger såväl invandring som rasism ökad sysselsättning.
Förmodligen kommer snart att uppstå
behov av en åsiktspolis, sedan statsrådet Schori i riksdagen deklarerat
att rasism och främlingsfientlighet skall kriminaliseras, se sidan 22.
Det svenska rättssamhället håller
på att vittra sönder. De styrande har drabbats av den fanatism
som man trodde upphörde samtidigt med häxprocesserna. Frågan
är om det längre finns möjlighet att vända utvecklingen.
Det sista som försvinner bör emellertid
vara hoppet. Det finns alla skäl att utnyttja tiden till nästa val
genom att låta företrädare för samtliga de nuvarande
riksdagspartierna stå till svars för den nedrustning av rättssamhället
som skett under de senaste åren, den olikhet inför lagen som riksdagspartierna
röstat igenom. Samtidigt finns all anledning att söka alternativ
till de traditionella partierna.
|