Ur FRI INFORMATION:

I början av november avslöjades att SÄPO bedrivit olaglig åsiktsregistrering under 1970-talet mot en medlem i SKP, Sveriges Kommunistiska Parti.

Avslöjandet har föranlett en massmedial storm. Journalister i alla media kräver förutsättningslös utredning om vilka fler åsiktsregistreringar som skett. Stormen mot SÄPO är å ena sidan lätt att förstå, å andra sidan missar den det verkliga målet.

Att det aktuella fallet väckt journalistkårens aggressioner är begripligt när man erinrar sig att ett mycket stort antal av de journalister och författare som nu tillhör den etablerade eliten under 1970-talet tillhörde SKP.

Emellertid är beskyllningarna mot SÄPO orättvisa. Det är riktigt att SÄPO inte får bedriva åsiktsregistrering. Det finns dock två viktiga undantag. Det första, att åsiktsregistrering är tillåten, om den registrerade kan tänkas bedriva eller förbereda terrorism eller omstörtande verksamhet eller tillhör organisation som misstänks för dylika aktiviteter. Det andra och viktigaste undantaget är att regeringen kan utfärda hemliga direktiv till SÄPO om vilka personer och organisationer man önskar registrerade.

1979 hade vi borgerlig regering. Den visade prov på sedvanlig feghet, när den lät Leander bli avskedad med hänvisning till det hemliga SÄPO-registret. Regeringen borde i stället frankt ha deklarerat att man inte accepterade kommunister inom försvaret, om än i mycket perifer befattning. En sådan deklaration hade varit sann men skulle ha gett konvulsioner inom journalistkåren och hos många vänsterpolitiker. Den debatten vågade regeringen inte ta utan skyllde fegt på SÄPO.

Betydligt intressantare är vilka politiska åsikter som idag får registreras i hemlighet och vilka personer som är föremål för okänt yrkesförbud. Vilka är dagens hemliga regeringsdirekktiv till SÄPO?

Frågan är egentligen onödig. Idag registrerar SÄPO genom roteln för Författ-ningsskyddet s k högerextremister, rasister, främlingsfientliga - alla dessa etiketter som urskillningslöst tillämpas på integrations- och migrationspolitikens kritiker. Att döma av 1997 års SÄPO-rapport om rasistiska brott (refererad i Fri Information nr 3, 1997) föreskriver de hemliga regeringsdirektiven åsiktsregistrering uteslutande av svenskar och nordbor.

1979 kan det ha varit korrekt att anse kommunister vara säkerhetsrisker. Då var vi fortfarande grannar med världens näst största och mest aggressiva militärmakt. Nynazister som ägnar sig åt våldsbrott, nu senast mot en grekisk turist i Bohuslän, skall naturligtvis registreras av polisen men inte som hot mot rikets säkerhet utan som kriminella. Nynazisternas möjligheter att göra statskupp är obefintliga. Ingen främmande makt finns att konspirera med.

Genom undfallenheten hos regering och riksdag gentemot de krafter inom media, inte minst högljudda invandrardebattörer som Baksi, Rojas, Díaz m fl, som kräver censur, åsiktsregistrering och yrkesförbud, har tryck-, yttrande- och föreningsfriheten i Sverige snabbt underminerats. Det är hög tid att våra förtroendevalda lagstiftare börjar följa grundlagens intentioner. Författningsskyddet bör skydda de grundlagsfästa medborgerliga fri- och rättigheterna, inte skrämma svenskarna till tystnad genom åsiktsregistrering.