Ur FRI INFORMATION:

I Radio Malmöhus den 10 oktober hotade Invandrarverkets regiondirektör, Anders Westerberg, med att försöka få Exponeringens hemsida på Internet stängd, sedan man där kunnat läsa mindre meriterande uppgifter om vissa tjänstemän på Invandrarverket. Anders Westerberg borde rimligen bekymra sig mer om sina underlydandes bristande etik än att denna avslöjas på Internet. Men Westerberg har den traditionella statliga attityden till skandaler: locket på! censur! förbud!

En vecka senare hade Westerberg verkställt sitt hot: Tele2 stängde Exponeringens hemsida, som emellertid öppnades igen en vecka senare. Westerberg har dessutom polisanmält den ansvarige för Exponeringen.

Tele2 skyller på att Exponeringen bryter mot Netiketten, Internets oskrivna regler om vad som får och inte får sägas på nätet..

Tele 2 ingår liksom Comviq och Kabelvision i Netcom Systems AB vars huvudägare, Jan Stenbeck, knappast gjort sig känd för hänsynsfullt uppträdande. Tvärtom, den i New York bosatte svenske finansmannen är ökänd för sitt brutala sätt mot konkurrenter och underlydande. Det är därför knappast omtanke om integriteten hos Invandrarverkets anställda eller andra etiska skäl som styrt avstängningen av Exponeringen. När det gäller Stenbeck brukar förklaringen vara mer pengar, ökad makt eller bådadera.

Anders Westerberg, f d präst, f d partiombudsman i vpk, numera regionchef för Invandrarverket Syd och ställföreträdare för generaldirektör Lena Häll Eriksson, är den drivande bakom uppsägningen av ordförande i Folkviljan och Massinvandringen, Kenneth Sandberg, från hans tjänst som byrådirektör i Invandrarverket. Kenneth Sandberg har länge upplevts som synnerligen obekväm av Westerberg. Efter det att Häll Eriksson klantat sig i maj 97 och i tidningsintervju uttalat att personer med Kenneth Sandbergs åsikter inte kan vara anställda inom Invandrarverket, fick Westerberg uppdraget att prestera en lösning. Häll Erikssons uttalande var ju inte särskilt välbetänkt, eftersom såväl svensk grundlag som Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna ger även anställda rätt att ha vilka åsikter som helst. Westerberg använde sig av en känd kommunistisk taktik, plötsligt framträdde ett antal "vittnen" bland Sandbergs arbetskamrater, som alldeles "spontant" berättade om hur besvärligt det var att samarbeta med Sandberg. Bl a påstods hans åsikter skrämma invandrade anställda vid Invandrarverket, asylsökande klienter skulle ha klagat över Sandberg ( när de inte fått de bidrag de orättmätigt krävt, o s v ). Samma taktik användes för övrigt av Invandrarverkets granne i Norrköping, Sjöfartsverket, redan för tjugo år sedan, när man ville bli av med Göran Ahlmark, "fången på fyren", som vittnade till Sjöfartsverkets nackdel om den ryska oljetankern Tsesis grundstötning i Stockholms skärgård. Även då framträdde ett ett antal arbetskamrater som vittnade om samarbetssvårigheter.

Onekligen måste mycket speciella förhållanden råda på Invandrarverket i Malmö. Redan 1994 försökte arbetsgivaren bli av med Kenneth Sandberg. Även då skylldes på samarbetsproblem och inte på åsikter. Märkligt nog kom dessa påstådda samarbetssvårigheter upp till ytan strax efter det att Sandberg uteslutits ur vänsterpartiet efter att ha framfört kritiska synpunkter på den svenska invandringspolitiken och efter det att han bildat det framgångsrika kommunalpartiet Kommunens Väl i Kävlinge. Sedan är det tyst tills massmedia i maj 1997 börjar skriva om Folkviljan och Massinvandringen och Häll Eriksson liksom statsrådet Schori och diverse folkpartipolitiker ifrågasatt om en person med Kenneth Sandbergs åsikter kan vara anställd på Invandrarverket. Som påpekats ovan insåg dock Invandrarverket att uppsägning på grund av fel åsikter inte var juridiskt hållbar. Följaktligen såg man till att arbetskamrater fick vittna. För att ytterligare stärka Invandrarverkets sak lät Anders Westerberg i en tidningsintervju i Sydsvenska Dagbladet den 30 augusti offentliggöra en personlighetsprofil för Sandberg, givetvis föga smickrande. Det förtjänar framhållas att Sandberg inte gjort sig skyldig till tjänstefel, än mindre till något brottsligt. Ändå offentliggör man något som är påfallande likt polisens gärningsmannaprofiler av efterspanade grova brottslingar.

Det finns anledning att ifrågasätta vad det är för slags människor som arbetar på Invandrarverket. Tjänstemän och chefer som i sitt arbete med asylsökande borde ha förmåga till empati och flexibilitet och besitta allmän människokännedom utvecklas under inflytande av den forne prästen och aktive kommunisten Anders Westerberg till en skoningslös samling mobbare.