Ur FRI INFORMATION:

Tisdagen den 30 september var utvald att på inrikesplanet rikta allt ljus på Mona Sahlin och hennes nationella kommission för Europaåret mot rasism. Det började lovande med en stort uppslagen debattartikel i Dagens Nyheter på tisdagen. Sahlin och hennes sekreterare Pontus Ringborg från DO-ämbetet gick till storms mot svensk polis och svenska åklagarkåren, som beskylldes för att inte tillräckligt prioritera s k rasistiska brott, speciellt de brott där invandrare särbehandlas negativt av myndigheter, näringsidkare och hyresvärdar och i synnerhet den s k krograsismen. Åter fick Juan Fonsecas lyckade kupp från våren 1996 stort utrymme. I Fri Information nr 3, 1996 beskrevs hur Fonseca med ett TV-team i släptåg lyckades bli avvisad från ett diskotek i Sundbyberg. Händelsen polisanmäldes. Fonsecas tur fortsatte: polis och åklagare tog fel på dörrvakterna, och fel vakt åtalades. Senare utredning har inte klarlagt vilken av vakterna som avvisade Fonseca, varför ärendet lades ned. Fonsecas krav hos Riksåklagaren att ta upp målet igen, avvisades. Fonseca har nu vänt sig till EU-domstolen för att få sin kränkta heder åter.

Sahlin lyckades i DN-artikeln få med alla politiskt korrekta uttryck för den avsky hon erfar inför krograsismen liksom hennes upprördhet inför åklagarnas och polisens bristande intresse för fenomenet.

Sahlins utspel lyckades så till vida att alla nyhetsutsändningar i radio och TV den 30 september hade hennes debattartikel som huvudnyhet. Riksåklagaren försvarade sig harmset med att han redan tidigare ålagt polis och åklagare att prioritera krograsismen och liknande rasistiska brott. Varken han eller Sahlin var emellertid intresserade av att diskutera vilka andra brott som skulle prioriteras ned. Inte heller berörde man polisens allmänt omvittnade oförmåga att klara upp vardagsbrott som vandalisering, inbrott, bilstölder, rån, misshandel, narkotikahandel och våldtäkter liksom allmänhetens klagomål över svårigheter att alls få göra en polisanmälan om brott. Tvärtom, Sahlin och Riksåklagaren kräver att polisen omedelbart rycker ut vid anmälan om krograsism för att inspektera om restaurangen verkligen är fullsatt, förhöra vittnen etc. Däremot framfördes inga krav på samma snabba agerande vid rån, misshandel, överfallsvåldtäkter o s v.

Vi har i Fri Information tidigare förvånat oss över den stora vikt man från överheten lägger vid den bagatell, som avvisande från diskotek utgör. Det är inte fråga om att mörkhyade skulle avvisas från lyxrestauranger, kvarterskrogar eller gatukök. Det handlar enbart om den speciella typ av nöjesetablissemang som diskoteken utgör.

I fallet Fonseca är det dessutom mycket osannolikt att han skulle bli avvisad av etniska skäl, som han själv påstår. Visserligen talar han efter mer än 20 år i Sverige fortfarande en hiskligt dålig svenska. Däremot ser han inte påtagligt exotisk ut. Till utseendet men inte till beteendet skulle han kunna vara vilken svensk som helst. Att han blev avvisad kan troligare tillskrivas hans välkänt provocerande sätt. Möjligen tyckte dörrvakten att riksdagsman Fonseca var för gammal för diskotek. Äldre män är inte så populära där eller som det sägs i en intervju i Svenska Dagbladet av tonårsflickor (angående sexuella trakasserier): "de 35-åriga gubbarna som går på disko med 18-årsgräns är mycket äckligare".

Nu blev inte den 30 september helt och hållet Mona Sahlins dag i medierna. Ett sällsynt grovt rån i Uppsala kom i vägen. Otur, Sahlin!

Mona Sahlin är gästkrönikör i senaste numret av tidningen Expo, nr 4-5/ 1997,där hon skriver om den s k vardagsrasismen. Hon berättar om reaktionerna på debattartikeln i Dagens Nyheter den 30 september.

"En annan reaktion vi fick på artikeln var alla de anonyma brev som återigen drällde in. De är intressanta då de säger en hel del om den omfattning vardagsrasismen har.

En del av breven kan låta som följande:

'De som verkligen är diskriminerade är vi svenskar. En neger slog ned min dotter och tog hennes plånbok som innehöll 500 kr. Hon föll i gatan och hade ont i armen i tre dagar. Du ska inte tro att jag älskar de avskummen.'

Handstilen tyder på att det är en äldre dam som skrivit brevet, Kanske handlar det om någon som aldrig mött en svart man tidigare, men nu drar alla över en kam och anser alla svarta vara brottslingar. Tyvärr en alltför vanlig åsikt."

Om nu inte Mona Sahlin har expertkunskaper i grafologi, är det kanske lite förhastat att tro att man av handstilen kan utläsa en äldre dam och ännu mer någon som aldrig sett en svart man. Men Sahlins fördomar och benägenhet att dra alla (svenska, äldre damer ) över en kam är politiskt korrekta. Likaså är det naturligtvis korrekt att inte bekymra sig om rånare och rånoffer. Nej, skriver Mona Sahlin: "Den stora uppgiften i dag är att synliggöra den vardagliga rasismen och diskrimineringen."

Förmodligen är vi ganska många svenskar som anser att det finns viktigare uppgifter än att kartlägga vardagsrasismen, t ex brottsbekämpningen, åtgärder mot vårdkrisen, minskning av arbetslösheten. Men att syssla med vardagsrasism ger förstås mer status i politiskt korrekta kretsar.

Fonseca går vidare

Riksdagsman Juan Fonseca fortsätter sin kamp mot väderkvarnarna. Enligt vad tidningarna rapporterade den 22 oktober har han nu polisanmält en chefsåklagare för olaga diskriminering alternativt tjänstefel. Skälet? Det vanliga. Åklagaren vägrar att åter väcka åtal mot den dörrvakt som våren 1996 avvisade Fonseca från ett diskotek - det brott som enligt Fonseca och Mona Sahlin bör vara högst prioriterat av alla.

Mona-meny