Ur FRI INFORMATION:

Från att Umeå under de senaste åren mest blivit omskrivet för de militanta veganernas framfart i staden med omnejd har staden och främst dess universitet under andra veckan i december 1997 flera gånger förekommit i riksnyheterna i minst sagt aparta sammanhang.

Mordhotad professor

Sedan flera år tycks pågå ett ställningskrig mellan en stor grupp iranska tandläkarstudenter på ena sidan och professor Annika Isberg vid institutionen för oral diagnostik, Tandläkarhögskolan på den andra. Studenterna beskyller Isberg för att behandla dem orättvist, nu senast vid en tentamen var nio av tolv kuggade studenter iranier.

Tandläkarhögskolan har enligt Västerbottens- Kuriren den 12 december delvis fallit undan för studenternas krav, Isberg är fortfarande examinator men en av hennes kollegor ställer frågorna. Universitetsledningen tar också in en extern utredningsperson.

Vad ortstidningen, Västerbottens-Kuriren inte berättar får vi veta i en liten notis i Dagens Nyheter den 13 december. Isberg har flera gånger mordhotats av iranierna och försetts med personligt skydd. Sextio iranska studenter har vidare i ett brev klagat på universitetsledningen.

Visst är det berikande med mångkultur

Västerbottnisk apartheid?

Enligt Västerbottens-Kuriren den 9 december beskylls socialdemokraterna i Västerbotten för apartheid och invandrarfientlighet. Anklagelserna kommer från Jabar Amin, talesman för den Multinationella s-föreningen i Umeå. Skälet är att socialdemokraterna vägrat nominera Amin till riksdagskandidat i höstens val. Enligt valberedningens ordförande har Amin inte tillräckligt med förtroende i partiet ännu.

Jabar Amin är numera statsvetare vid Umeå Universitet, där han leder ett demokratiprojekt , SIUM, Samordningsgruppen för invandrarföreningar i Umeå. Projektets syfte är att bl a öka invandrarnas valdeltagande och representation i politiska organ. Jabar Amin var tidigare förläggningschef vid Invandrarverket, mycket omhuldad av massmedia för sina frispråkiga uttalanden. Han lämnade Invandrarverket efter en schism, då han ansåg sig förbigången vid en utnämning.

Ingen åsiktsfrihet vid universitetet

Som media kunnat berätta har Karolina Matti, doktorand i sociologi vid Umeå universitet, avstängts från fortsatt undervisning av studenter. Ansvarig för beslutet är Sigbrit Franke, professor i pedagogik och rektor för universitet, f ö sambo med rektorn för Folkuniversitetet vid Umeå Universitet, Michel Wlodarczky.

Skälet till Frankes beslut var att Karolina Matti, som forskar om nazismen, speciellt skillnader mellan trettiotalsnazismen och dagens nynazism, bjudit in en 19-årig nynazist att tala vid ett seminarium. Studenterna klagade efter seminariet över att de inte informerats om nynazistens framträdande och följaktligen inte hade kunnat läsa på tillräckligt för att kunna bemöta honom. Studenterna vände sig till Stephen Fruitman, Förintelse- och antisemitismforskare vid Idéhistoriska Institutionen vid universitet. Fruitman tipsade Västerbottens-Kuriren och Dagens Nyheter, och sedan var affären ute i alla media.

De argument som använts mot Matti är att det är fel att debattera med en nazist, ondskan kan man inte debattera med, att studenterna inte var förvarnade, att inbjudan av nazister till universitet legitimerar nazismen m m.

I TV-programmet Nattöppet TV2 utsattes Matti för diverse beskyllningar och invektiv av bl a Fruitman, programledaren Sverker Olofsson understödd av kollegan Jan Josefsson samt en åldrig Förintelseöverlevare, Jacob Ringart. Dagen innan hade hon i Studio Ett utsatts får liknande behandling av bl a Östgöta Correspondentens chefredaktör, Ernst Klein.

Hyllning till kritiskt tänkande

Karolina Matti har klarat sig häpnadsväckande bra vid sina framträdanden i media. Hon har undvikit att falla i godhetsfällan, avstått från den enkla vägen att redogöra för sin egen uppfattning, avstått från att yttra sig över Förintelsenoch antisemitismen. Hon har konsekvent hävdat att just ett universitet är rätt plats för att debattera och ifrågasätta. Om inte akademiskt utbildade personer kan bemöta nazistisk propaganda, vem kan då göra det? Hon vidhåller att universitetets viktigaste uppgift inte är att lära ut demokrati utan att skola studenterna i kritiskt tänkande. Kritiskt tänkande är en bättre väg att bemöta nazistisk propaganda än fördömanden och censur. Hon hävdar också att t o m begrepp som "goda avsikter" måste kunna kritiskt ifrågasättas.

Innan Fruitman vände sig till massmedia hade han via e-mail en brevväxling med Karolina Matti. Han lät skriva ut samtliga repliker och lämnade materialet, utan Mattis hörande, till Västerbottens-Kuriren som publicerade brevväxlingen den 13 december och samtidigt lade ut den på Internet. Västerbottens-Kuriren hade inte inhämtat Mattis tillstånd till publicering men uppger sig på Internet ha upphovsrätten till materialet! Tidningen, d v s ansvarige utgivare Torbjörn Bergmark, har sannolikt gjort sig skyldig till brott enligt Brottsbalkens kapitel 4, Brott mot Frihet och Frid, § 8 angående brevhemlighet m m.

Sällsynt modig

Fri Information tar inte ställning i frågan om det var lämpligt att bjuda in en nynazist som talare i en av Umeå Universitets lokaler utan att meddela den för lokalerna ansvarige. Lämpligt eller ej beror väl på de regler universitet utfärdat för nyttjande av lokaler. Fri Information har heller inte anledning att efterforska Karolina Mattis egen politiska uppfattning, hennes åsikter om nazism, antisemitism och Förintelsen. Det finns helt enkelt ingen anledning. Däremot finns all anledning att uttrycka beundran för Karolina Mattis konsekventa och rakryggade uppträdande i massmediala sammanhang. Uppenbarligen besitter hon ett stort mått av civilkurage, en verklig bristvara i det svenska samhället.

Paralleller finns

Karolina Matti tycks vara det senaste exemplet på det snabbt ökande antalet svenskar som på grund av politiskt icke korrekta handlingar och/eller åsikter fördöms, avstängs, avskedas eller hotas med avsked, fryses ut, överöses med invektiv (hon passar bäst i "svinstall" enligt Ernst Klein i Riksradions Studio Ett den 10 december, jämför "Svin-Olle" i Sjöbodebatten). Förutom Sven-Olle Olsson och hans kollegor i Sjöbo-centern tänker man på, Kenneth Sandberg i Folkviljan och Massinvandringen, Anders Sundström i Blågula Frågor, professor Kajsa Ekholm Friedman, den moderate riksdagsledamoten Sten Andersson.

Andra klarar sig helt oskadda. Man kan exempelvis erinra om ledningen för Uppsala Universitet som i december 1980 bjöd in president Ceauçescu till universitet. Såvitt bekant är blev ingen avstängd för sin inbjudan av denne massmördare.Det vimlar av medelålders akademiker som för några decennier sedan såg Stalin och/eller Mao Tse Tung som världens frälsare, andra for som skottspolar till diktatorerna i Östtyskland, Kuba m fl, med åtskilliga människoliv på sina samveten. Eller varför inte tänka på våra främsta politiker. Göran Persson syntes inte drabbad av ruelse att umgås med de kinesiska ledare som sedan femtiotalet bedriver folkmord i Tibet. Riksdagens talman, Birgitta Dahl var på 1970-talet ordförande i Svenska Kommittén för Kambodja och stödde i åtskilliga uttalanden och artiklar Pol Pot och hans röda khmerer flera år efter det att omvärlden fått information om att regimen systematiskt höll på att avrätta två miljoner kambodjaner. Först hösten 1997, mer än tjugo år efter de värsta övergreppen i Kambojda och tre år efter det att riksdagen valt henne till talman, kom sig Birgitta Dahl för med att ta avstånd från sin Pol Pot-entusiasm. Det direkta skälet till denna påtvingade avbön var Per Ahlmarks angrepp i Det öppna såret. Om massmord och medlöpare (Timbro, 1997).

Kan någon tänka sig att få se Birgitta Dahl i TV-programmet Nattöppet försvara sig mot angrepp från Sverker Olofsson och Jan Josefsson som inkallat en överlevare från de röda khmerernas massakrer för att ställa fru Dahl till svars? Nej, det kan säkert ingen tänka sig.