Ur FRI INFORMATION:

I slutet av januari 1998 meddelades att Hillstiftelsen med omedelbar verkan avsåg lägga ned utgivningen av tidskriften Expo. Skälen uppgavs vara ekonomiska, tidskriften kunde inte längre klara sig utan ökat ekonomiskt stöd, som man förgäves sökt

Sahlin tiggde pengar till Expo

När landets skolor startade efter jullovet, möttes skolledare och lärare liksom landets bibliotekarier av ett brev från Mona Sahlin. Till brevet var bifogat ett exemplar av oktobernumret av tidskriften Expo.

Mona Sahlin vädjade - i sin egenskap av ordförande i den svenska kommittén för Europaåret mot rasism - om att landets högstadieskolor och gymnasier skulle stödprenumerera på Expo. Det framgår av hennes brev att tidskriften hade ekonomiska bekymmer och behövde fler prenumeranter. De pengar som Mona Sahlins kommitté skänkt Expo hade inte räckt långt.

Expo, "den ansedda antirasistiska tidningen", kom under 1997 ut med endast fyra nr, trots att prenumeranterna utlovats sex nr. I så gott som varje utgåva klagade redaktionen över ekonomiska bekymmer. Det vill synas som om svenska folket inte varit tillräckligt intresserat av tidningens budskap.

Ändå har Expo haft sällsynt väl förspänt. Massor av publicitet våren 1996, då man påstod att tidningen, dess tryckeri och återförsäljare utsatts för attentat från nazister och andra rasister. Den 6 juni 1996 greps ledningen för Nationella Alliansen under mycket förödmjukande former av polisen inför ett massivt press- och TV-uppbåd. De gripna påstods vara misstänkta för de omskrivna attentaten mot Expo. Ett och ett halvt år senare har polisutredningen i all tysthet lagts ned, ingen har åtalats trots den enorma polis- och mediainsatsen. I massor av TV-reportage och tidningsartiklar uttalades stöd för Expos kamp mot rasismen, tidningens juninummer 1996 trycktes gratis av bl a Expressen. Svenska Dagbladet införde gratisannonser för tidningen. Stödet från etablissemanget fortsatte. Ideligen återfanns i massmedia hänvisningar till Expo, Expojournalisterna intervjuades i samband med uppmärksammade "rasistdåd", t ex den nynazistiska demonstrationen i Stockholm i november 1997. Expo har haft åtskilliga sponsorer inom bl a det privata näringslivet och bland s k kändisar. Massor av hemsidor på Internet länkar till Expo, bl a tidskriften Judisk Krönika som tar upp Expo bland litteratur av judiskt intresse i sin inbjudan till att "surfa på den judiska vågen".

Antirasism som födkrok

Varför har då Expo trots den stora uppmärksamheten och trots allt stöd från staten, företag, organisationer och privatpersoner haft så stora ekonomiska problem? Mona Sahlin skrev i sitt brev: "För närvarande befinner sig Expo i en mycket svår ekonomisk situation och de pengar Europaåret mot rasism kunnat bidra med är inte tillräckliga för att tidningen ska kunna överleva på sikt."

Svaret är enkelt. Expos journalister är inga idealister, om nu någon trodde det. Man vill inte arbeta ideellt utan kräver att få vara professionella antirasister, d v s ha antirasismen som yrke och avlönas marknadsmässigt som dagstidningarnas journalister. Expojournalisterna är långt ifrån ensamma om sina krav. Antirasism har blivit en födkrok för allt fler. För att födkroken skall fortsätta existera krävs rasism, nynazism och antisemitism, vilket är en av förklaringarna till att allt fler svenskar och allt fler svenska företeelser etiketteras som rasistiska, nazistiska, främlingsfientliga, antisemitiska o s v. Det finns alltså betydande ekonomiskt intresse av att underblåsa konflikter mellan invandrare och svenskfödda, vilket inte minst förklarar aggressiviteten och arrogansen hos mediafenomen som Alexandra Pascalidou, Kurdo Baksi, NyamkoSabuni m fl.

Det torde vara allom bekant att svenska skolor lider av svår brist på pengar. Resurserna räcker inte för att ge eleverna egna läroböcker, för att hålla rimlig storlek på klasserna, för att anställa tillräckligt med lärare och kringpersonal. Nu ville alltså Mona Sahlin, ordförande för en kommitté som lyder under Inrikesdepartementet, att skolorna skulle finansiera Expojournalisternas löner! Att hon inte skäms!

Den 28 januari meddelades på hemsidan för "den ansedda demokratiska och antirasistiska tidningen Expo" att pappersversionen av tidningen upphör med omedelbar verkan medan internetutgåvan kommer att finnas kvar. Enligt brev till prenumeranterna daterat den 28 januari hotades tidningen av konkurs. Vad brevet inte talade om var att Expo hos Statens kulturråd ansökt om bidrag med 750 000 kr för 1998 men endast beviljats 30 000 kr. Detta har senare framskymtat i olika massmedia och utförligt refererats i TV-programmet Mosaik den 24 mars 1998.

Fortsatt "forskningsarkiv"

I brevet till prenumeranterna meddelas liksom på hemsidan att "Expo Research kommer att fortsätta att kartlägga och informera om högerextrema krafter. Expo har idag norra Europas största forskningsarkiv om extremhögern - det är oerhört viktigt att denna kunskapsbank inte försvinner. Vi fortsätter arbetet att uppdatera och komplettera arkivet, och precis som tidigare kommer materialet att ställas till förfogande för massmedia, forskare, studenter och myndigheter med behov av korrekt och saklig kunskap om extremhögern".

Det märkliga med detta norra Europas största forskningsarkiv om extremhögern är att det är upplagt helt manuellt i gammaldags kortlådor. Det måste vara synnerligen arbetskrävande att uppdatera ett så stort manuellt register. Expo har i varje fall på förfrågan meddelat Datainspektionen att man inte för några datoriserade personregister förutom ett prenumerantregister.

I ett brev som inkom till Datainspektionen den 24 mars 1998 (Dnr 811/98) skrev David Magnusson (ansvarig utgivare när Expo startades):

"Det är riktigt att Expo Research sedan flera år bygger det största forskararkivet i norra Europa om högerextrema och antidemokratiska företeelser. Material för arkivet är idag tillgängligt för enskilda forskare, myndighetspersoner och viss massmedia med behov av information i dessa ämnen, och ska - när det så småningom är färdigställt - i viss mån även vara öppet för allmänheten.

Arkivet omfattar högextrema (förmodligen menar Magnusson högerextrema, red anm) tidskrifter, böcker, filmer, CD-skivor, förundersökningsprotokoll, domar, brevsamlingar, akademiska rapporter etc, samt en respektingivande mängd pressklipp för perioden 1920 till dags dato. Arkivet motsvarar ca 40 hyllmetrar och ett försvarligt antal arkivskåp.

Det är riktigt att Hillstiftelsen/Expo aldrig ansökt om tillstånd att upprätta personregister för forskningsändamål. Den enkla orsaken är att detta aldrig varit aktuellt i Stiftelsens verksamhet.

På sikt är det vår förhoppning att delar av åtminstone tidskrifts- och klipparkivet ska kunna indexeras i rubrikform på data. Dessvärre har vi varken tid eller ekonomiska resurser till något sådant projekt i dagens läge. Arbetet sker idag uteslutande på ideell basis och för att kunna systematisera den sortens omfattande källmaterial fordras anslag från något universitet eller seriös forskningsinstitution samt anställd personal".

Magnussons brev till Datainspektionen var svar på en förfrågan från inspektionen föranledd av ett brev från Fri Information. I brevet till Datainspektionen frågade Fri Information bl a om Hillstiftelsens möjligheter inneha personregister sedan tidskriften Expo upphört.

Magnussons brev och Datainspektionens beslut att inte ifrågasätta Hillstiftelsens uppgifter är märkliga av flera skäl.

Att sköta ett manuellt arkiv av den storlek Expo skryter om måste vara mycket arbetskrävande och ge betydande svårigheter att snabbt hitta önskat material. Det förefaller osannolikt att Expo skulle ha avstått från den betydande arbetsbesparing dataregister innebär. I ett reportage kring Expo skrev Jan Guillou i Aftonbladet 1996-01-01 "På Expo sysslar man med att kartlägga och systematisera all brottslighet med rasistisk bakgrund, sammanställa materialet och publicera det. Man skulle kunna kalla redaktionen och kretsen kring den för en antirasistisk underrättelsetjänst. De arbetar i alla fall som en klassisk underrättelsetjänst och i deras datorer kan man hitta såväl Smålands SA som Vestra Aros SA.". Guillous berättelse tyder ganska eftertryckligt på att Expo bearbetat personuppgifterna i dataform

Personuppgiftslag ersätter datalag.

Datalagen kräver tillstånd för inrättande av personregister. För uppgifter om brottslighet eller politisk åskådning krävs synnerliga respektive särskilda skäl för tillstånd. I datalagen finns inget undantag för journalistisk eller litterär verksamhet. Emellertid har sedan 1994 en ny praxis utvecklats efter en regeringsrättsdom. Tryckfrihetslagstiftningen anses ta över datalagen. Eftersom censur inte får utövas av myndighet - annat än i vissa specificerade fall - kan datainspektionen inte granska sådana register som upprättas för litterärt eller journalistiskt arbete. Således har det varit fritt fram för Expo att datorisera sitt arkiv.

Vad Fri Informations förfrågan hos Datainspektionen främst gällde var om samma undantag från datalagen gäller även nu, när tidskriften Expo lagts ned men arkivet lever kvar och säljer bl a personuppgifter. Något entydigt svar på denna fråga gav inte Datainspektionen.

Frågan kan väl nu sägas ha mest akademiskt intresse. I april kommer nämligen riksdagen att behandla regeringens proposition 1997/98: 44, Personuppgiftslag, avsedd att ersätta datalagen. Personuppgiftslagen kan ses som en EU-anpassad datalag. Dock finns åtminstone en betydelsefull avvikelse från EU-direktiven. EU skriver i artikel 9 att undantag från bestämmelserna kring behandling av personuppgifter får vad avser konstnärlig, litterär etc verksamhet göras endast om det är nödvändigt för att förena rätten till privatliv med yttrandefriheten. Regeringen anser att denna bestämmelse strider mot svensk grundlag, d v s tryckfrihetslagen och yttrandefrihetsgrundlagen. Därför föreslår regeringen att bl a journalistisk och litterär verksamhet även i fortsättningen skall ge rätt till inrättande av datoriserade personregister utan några inskränkningar, d v s utan undantag för exempelvis uppgifter om brottslighet, psykisk sjukdom, sexuell avvikelse, ras, politisk och religiös åskådning hos de registrerade och utan krav på informationsskyldighet eller krav på att uppgifterna skall vara korrekta.

Regeringens ställningstagande grundas på nuvarande tillämpning av Tryckfrihetslagen, d v s grundlagen.

Det borde i propositionen ha diskuterats varför man så lättvindigt bortser från EU-direktivens krav på rätt till privatliv. Främjas verkligen tryck- och yttrandefriheten av att personer vars åsikter uppfattas som misshagliga eller obekväma blir registrerade av organisationer som sedan publicerar uppgifterna i egna tidningar eller säljer dem till massmedia? I dessa dagar då SÄPOs och IBs åsiktsregister är föremål för livlig debatt finns anledning att ifrågasätta vad som är mest integritetskränkande, att bli registrerad av SÄPO för sina åsikter eller att personuppgifterna hamnar i EXPOs arkiv för vidarebefordran till massmedia, AFA, World Antisemitism Report m fl?

Med den nya personuppgiftslagen blir det i varje fall fritt fram för Expo att datorisera sina personarkiv - om så inte redanskett. Man behöver bara motivera sig med planer på att återstarta Expo eller annan tidskrift.

Exponerad snokare

Folkuniversitetet i Göteborg anordnade den 31 januari 1998 ett seminarium kring rasism och främlingsfientlighet. Som föreläsare om ämnet rasistiska organisationer hade inbjudits en s k researcher från tidskriften Expo, en man som när han vill infiltrera påstått rasistiska organisationer bl a använder sig av namnet Erik Johansson. Det heter han inte, men vi kan ju kalla honom så. Hans föredrag innehöll väl inget sensationellt, det var snarast en utantilläxa från Expo eller någon av Lodenius böcker.

Däremot bjöd den efterföljande frågestunden på en del oväntat - oväntat för såväl arrangör som föreläsare och troligen för flertalet åhörare.

En åhörare frågade om Erik Johansson var rasist, vilket denne givetvis förnekade. Erik Johansson fick då frågan om han i tidningen Creol nr 1, skrivit

"Att känna eller t o m tycka att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande. Leve det mångkulturella, rasblandade, och klasslösa ekologiska samhället! Leve anarkin!" ? Det kunde Erik Johansson inte förneka. Han fick påtagliga problem att förklara varför hat mot den vita rasens västerland inte är rasism.

Därnäst tillfrågades Erik Johansson av en annan åhörare huruvida det var riktigt att Erik Johansson varit i polisförhör med anledning av polisens efterforskning av förövaren/förövarna av det bestialiska mordet på Anders Gustavsson utanför Fryshuset vid Hammarbyhamnen i Stockholm en nyårsafton för ett par år sedan. Erik Johansson tillstod att så varit fallet.

I en tredje fråga ombads Erik Johansson förneka eller bekräfta att han av Uppsala tingsrätt hösten 1995 dömts för mordhot mot frågaren och flera andra personer. Erik Johansson bekräftade.

Man kan förmoda att Erik Johansson inte blir inbjuden någon mer gång som föreläsare vid Folkuniversitet i Göteborg.

Det är beklämmande att den av politiker, myndigheter och massmedia så omhuldade tidskriften Expo utnyttjar en erkänt våldsbenägen och omdömeslös person från Antifascistisk Aktion som snokare, eller researcher som det heter i trendiga sammanhang. Direkt uppseendeväckande är att Svenska Kommittén mot Antisemitism också anlitar "Erik Johansson". Han uppges nämligen (under sitt rätta namn) jämte Stéphane Bruchfeld (kommitténs kanslichef ) som författare till boken Nationalsocialismens symboler, utgiven av Expo tillsammans med Svenska Kommittén mot Antisemitism, rekommenderad på regeringens hemsida om förintelsen, Levande historia.

Ytterligare ett bevis, följaktligen, på att det mesta (allt?) tillåts i den heliga antirasismens namn.

Expo har upprepade gånger förnekat samröre med AFA, antifascistisk aktion. Senast skedde detta den 23 februari i år, då Andreas Rosenlund, tidigare redaktör för nu nedlagda Expo, skrev i Svenska Dagbladet att "det enda dokumenterade samröre med AFA som Expo haft var en medarbetare som lämnade AFA 1994 och då markerade ett tydligt avstånd". Rosenlund tycks ha "glömt" att samme Expomedarbetare tillsammans med Expos siste och nuvarande ansvarige utgivare, Mattias Flyckt; var närvarande vid en AFA-attack på hotell Scandic i Norrköping 1995.

Skyddade identiteter

Till Expos egenheter har också hört att flertalet (alla?) journalister haft skyddad identitet. Man har nämligen påstått sig vara hotad av nazister och rasister. Samtidigt har Expo beklagat sig över att polisen och folkbokföringen gett flera s k rasister skyddad identitet. Till expoiterna med skyddad identitet hör Expos två senaste ansvarige utgivare, Hellentin och Flyckt, vilket är en anomali. En ansvarig utgivare måste ha öppen identitet.

Till kretsen bakom Expo har även hört Stieg Larsson (källa Mats Deland, Aftonbladet 1998-03-15), TT-journalist och tillsammans med Anna-Lena Lodenius författare till boken Extremhögern (Tidens förlag, reviderad upplaga 1994). Stieg Larsson är en mycket skrämd person. Han intervjuades i den danska tidningen Aktuelt online den 28 juni 1997. "Även om Stieg Larsson är offentligt känd, är det få som känner till hans privata adress och telefonnummer. De hålls hemliga av säkerhetsmässiga skäl, upplyser han, och skall man möta honom, kräver han, att det ska försiggå på en offentlig plats, t ex Stockholms Centralstation, där denna intervju genomfördes", skriver Aktuelt online. Stieg Larsson varnar för den bombterror som kommer att drabba Sverige."Stieg Larsson talar intensivt och snabbt. Den ena cigaretten avlöser den andra, medan kaffet kallnar i koppen. För honom är fanatikerna inte bara något som man kan betrakta som ett bekymmersamt samhällsfenomen, de finns här och nu, och de skall tas på djupt allvar", fortsätter Aktuelt online. Stieg Larsson berättar om bombterrorn han förutser: "Det finns en sak vi kan vara hundraprocentigt säkra på: Inom den närmaste framtiden anbringar en idiot en bomb någonstans här i Sverige. Det kan ske i afton här på Centralstationen i Stockholm, eller i morgon i Göteborg eller i Uppsala. Bomben kommer att vara riktad mot en regeringsbyggnad eller en annan offentlig institution - och det kommer att hända, det är det inget tvivel om".

När nu en av Expos grundare drabbats av så uttalade skräckvisioner är det kanske inte så märkligt att Expos värld dominerats av konspirationer och hemliga nätverk, okända för alla utom expoiterna.

Frånfällets gråterskor

Naturligtvis har reaktionerna på Expos avveckling inte dröjt. Många ur den moraliska eliten har uttryckt sin bestörtning och kritiserat Statens kulturråd. Jackie Jakubowski beklagade i Dagens Nyheter den 6 februari den aviserade nedläggningen av tidskriften Expo och räknade upp ett antal organisationer som stött Expos verksamhet. Märkligt nog nämnde han inte Judisk Krönika, den tidning han själv är chefredaktör för och som avtackats i varje nr av Expo.

Jakubowski tillhör dem som i skilda sammanhang låtit påskina att den nazistiska ideologin har stor utbredning i Sverige. Föga förvånande är därför att han påstår: "Det är Expo som, efter omfattande forskning, kunde redogöra för hela den skrämmande omfattningen och betydelsen av Vit makt-musiken. Bara i Expos Kalendarium kunde man vecka efter vecka se vidden av nazistiska företeelser i vårt samhälle - demonstrationer, misshandel, bombhot".

Jakubowski hävdar att Expo "uteslutande ägnat sig åt bevakningen av nazistiska rörelser och uttryck i det svenska samhället".

Uppenbart är att Jakubowski har ganska rymlig definition på såväl sanning som nazism. Flertalet artiklar i Expo har inte handlat om nazism eller nynazism. De har i stället ägnats åt att misstänkliggöra Fryshuset, Blågula Frågor, Sjöbocentern, Folkviljan och Massinvandringen, Sverigedemokraterna, Fri Information, Samfundet för nationell och internationell utveckling m fl demokratiska organisationer och tidskrifter och ett stort antal enskilda, oförvitliga svenskar och att sprida fria fantasier kring påstådda nätverk och inbillade samband.

Det vore intressant att veta på vems uppdrag Jakubowski påstår att Expo "uteslutande ägnat sig åt bevakningen av nazistiska rörelser och uttryck".

Jakubowski avslutade sin hyllning av Expo med att vädja om att enskilda och samhället, d v s skattebetalarna, skall finansiera fortsatt utgivning av tidskriften.

Den 9 februari refererade DN-journalisten, teologen Kerstin Vinterhed en paneldebatt i Judiska församlingen om antisemitismen i Sverige. Bland deltagarna var fp-ledaren Lars Leijonborg som krävde en räddningsaktion för tidskriften Expo, "som näst säkerhetspolisen är bäst informerad om nynazismen i Sverige". Vad Lars Leijonborg vill är tydligen att skattebetalarna skall finansiera Expos utgivning.

Södermanlands Nyheter uppmärksammade den 9 februari att Liberala ungdomsförbundet vill att näringslivet skall rädda tidskriften Expo från nedläggning. I ett pressmeddelande skriver LUF: "Till skillnad från amerikanska företag är svenska företag mycket dåliga på att ta socialt ansvar. Det är märkligt med tanke på att samhällsklimatet är av avgörande betydelse för näringslivsklimatet. Det borde vara naturligt för ett antal företag att gå in och rädda tidningen Expo".

I TVs gettomagasin, Mosaik; framträdde den 24 mars Kurdo Baksi, bror till riksdagsledamoten Nalin Baksi. Baksi är chefredaktör för tidningen Svartvitt, som av Statens Kulturråd beviljats 30 000 kr i bidrag för 1998. Baksi var djupt upprörd, 30 000 kr var ett så futtigt belopp att han skickade pengarna i retur till kulturrådet. Ännu värre var, ansåg Baksi, att Expo behandlats lika skändligt och endast fått 30 000 kr, när man äskat 750 000 kr.

Påtryckningarna från den moraliska eliten tilltar. Det skulle knappast förvåna, om Expo återuppstår med en garanterad rejäl grundplåt från de icke tillfrågade skattebetalarna.

Mona-meny