Ur FRI INFORMATION:

Onekligen lyckades statsminister Göran Persson mycket skickligt intill sista ögonblicket hemlighålla namnet på den nye integrationsministern. Dagen före utnämningen visste Dagens Nyheter från säker regeringskälla att Ulvskog skulle ta över posten efter Blomberg, en annan tidning visste lika säkert att det nya namnet var Theodor Kallifatides, ytterligare andra tog för givet att den kurdiska riksdagsledamoten Nalin Baksi var den utvalda.

Visst kan man förstå statsministern som valde något så politiskt inkorrekt som en vit, medelålders, etniskt svensk man i stället för en invandrare. Tre och ett halvt års bråk i riksdagsgruppen kring Juan Fonseca måste ha satt spår. Visserligen kunde han ha valt en smidigare invandrarrepresentant som Nalin Baksi. Hon hade dock knappast haft styrkan att stå emot alla krav från mer militanta, självutnämnda invandrarrepresentanter som brodern Baksi, Mauricio Rojas, José Alberto Díaz, Alexandra Pascalidou, Michael Alonzo, Nyamko Sabuni m fl. En av dessa som statsråd mindre än ett halvår före valet vore förödande.

Perssons taktik höll. Vid presskonferensen betonade han att gärna skulle vilja ha en invandrare som statsråd, dock ej som integrationsminister. En ganska ofarlig utfästelse, 1998 års mortalitetskvot bland statsråden måste redan ha fyllts. Varför inte som integrationsminister? Jo, det skulle vara att reducera integrationen till ett invandrarproblem, mässade statsministern. Integrationen är tvärtom ett samhällsproblem, det är framför allt svenskarna som måste integreras. Och det nyutnämnde statsrådet instämde. Till fullo.

Om mästerskap i hyckleri ledde till ekonomiska framgångar skulle Sveriges monetära problem snart vara lösta. Det är svårt tro att ens Bill Clinton skulle kunna hävda sig gentemot Göran Persson.

Man behöver ju bara erinra sig statsministerns stolta proklamation i riksdagens partiledardebatt den 21 januari: "Jag har därför i dag skrivit till både Tony Blair och Bill Clinton och erbjudit dem att ta del av de erfarenheter som vi har vunnit genom projektet Levande historia, som skall sprida kunskap om förintelsen och morden. Vi delar gärna med oss av dessa erfarenheter i en internationell ansträngning och i samverkan med de judiska organisationerna."

Sedan påstod sig Persson ha fått uppskattande svarsbrev från både Blair och Clinton, som tydligen besitter oanade humoristiska egenskaper.