Ur FRI INFORMATION:

Med eller utan personval - den svenska riksdagen har försäkrat sig om att inget nytt parti skall ta sig in. Visserligen misslyckades makthavarna med Ny Demokrati, men det berodde på en osedvanligt stor massmedial uppbackning. Journalisterna har lärt sig sedan dess. Om Ian Wachtmeisters valturné med Det Nya Partiet skrivs nästan ingenting - den absoluta majoriteten svenskar vet inte att valturnén pågår, obetydligt fler känner alls till partiet.

Tystnaden är första steget i repressionens Sverige i symbiosen mellan makthavare och media. Nästa är utstämplingen. Partier och organisationer med kritisk syn på det mångkulturella samhällsexperimentet stämplas som rasistiska, fascistiska, främlingsfientliga. Hjälper inte det associerar man till nazismen och förintelsen. Så skedde i boken Vit makt och blågula drömmar, rekommenderad i regeringens förintelsekampanj. Så sker också i nr 3, 1998 av den socialdemokratiska tidskriften Arena, där såväl Sverigedemokraterna som Folkviljan och Massinvandringen liksom Fri Information presenteras i en artikel om "nätnazister".

Hjälper inte tystnad och utstämpling griper samhället till hot om dels rättsliga åtgärder - anmälan till polis, JK, DO, RÅ - dels mer förtäckt om upphört skydd mot störningsaktioner, sabotage, våld och vandalisering. Nästa steg är anlitandet av gatans pöbel, Antifascistisk Aktion, Syndikalistisk Ungdom m fl anarkistiska organisationer. Kopplingar till vissa kretsar inom SSU har observerats.

Värst har hittills Sverigedemokraterna drabbats. Deras torgmöten störs av högljudda anarkister utrustade med högtalare, visselpipor, ägg och i värsta fall gatstenar. Polisen vägrar ingripa, nu senast i Malmö där ett torgmöte den 10 juni saboterades av unga s k syndikalister.

Den 24 maj misshandlade ett gäng AFA-iter fyra flygbladsutdelare från SD i Haninge. Järnrör användes av angriparna, men polisen ansåg sig inte kunna styrka brott.

Anmärkningsvärt är att mer sällan har invandrare varit inblandade i aktionerna. Ansvariga från toppen ned till gatuplanet är i stället etniska svenskar med djupt förakt för grundlag och demokrati. Syftet är hela tiden detsamma, att skrämma svenskarna från att protestera mot mångkultur och massinvandring..

Ljuspunkter finns dock. I år har vid Göteborgs Universitet presenterats en s k C-uppsats om den verkliga rasismen i Sverige. Titeln är Diskriminering, mångfald och demokrati - svenska statens förhållningssätt till rasism, diskriminering och etnisk mångfald. På ett knappt hundratal, inte helt lättlästa men synnerligen intressanta och kunskapsmättade sidor, lyckas författaren, John Järvenpää, övertygande bevisa att upphovet till rasism och främlingsfientlighet inte finns hos svenska folket. Ansvarig är i stället svenska staten, eller som författaren skriver i sin avslutning med hänsyftning på integrations- och antidiskrimineringslagar samt straffskärpningen enbart för svenskar vid s k rasistiska brott: "...varken invandringen eller invandrarna i sig utgör ett hot mot svensk kultur eller banar väg för rasistiska tendenser - den i särklass drivande motorn eller premissen för detta utgörs av den politik som svenska myndigheter nu ämnar föra."