Ur FRI INFORMATION:

Lite i skymundan av riksmediakampanjen för de ugandiska barnen drev Upsala Nya Tidning i mars en egen kampanj kring en turkisk kurdfamilj. Efter fem års väntan fick D uppehållstillstånd av humanitära skäl 1997. Genast ansökte hustru och nio (!) barn om att få komma hit. Utlänningsnämnden beviljade uppehållstillstånd för hustrun och de sex barn som var under 18 år. De tre äldsta barnen, alla över 18 år, lämnades kvar i Turkiet. En av de tre är njursjuk och behöver njurtransplantation, tvillingbrodern har flytt från militärtjänst, systern är förlamad.

Nu är D "förkrossad" rapporterade UNT. "Fadern lider av sin maktlöshet och familjen i Sverige lever i ett chocktillstånd". Enda boten är den vanliga, att även de vuxna barnen blir försörjda av svenska skattebetalarna.

Ärendet blev förstås överklagat. Och visst lyckades det även denna gång. Den 18 april meddelade UNT att de tre vuxna barnen fått uppehållstillstånd i Sverige och räddats från "en fruktansvärd slum".

Man undrar förstås hur föräldrar kan ge sig iväg till utlandet och lämna en svårt sjuk son och en handikappad dotter utan försörjning. Man undrar också vad det var för slags humanitärt skäl som Utlänningsnämnden åberopade för att vräka försörjningen av fem vuxna och sex minderåriga barn på svenska skattebetalare, sannolikt på livstid. Turkkurdiska niobarnsföräldrar är säkert inte särskilt gångbara på den svenska arbetsmarknaden.

Att paret D sviktat i sin föräldraplikt och dessutom skaffat sig fler barn än de kan försörja är inte något skäl att tvinga svenska skattebetalare att ta över. Det bryr sig säkert inte Pierre Schori om. För honom är svenskarna endast en outsinlig källa att ösa ur när han sprätter ut bistånd till korrumperade regimer och bjuder in all världens fattiga till det påstådda svenska välståndet. Det är vad Schori kallar humanitet, tydlighet och generositet i bistånds- och flyktingpolitiken.