Ur FRI INFORMATION:

Hat och hämnd - Pascalidous radiohälsning till svenska midsommarfirare

Mosaiks avstängda programledare Alexandra Pascalidou har av radions sommarredaktion, P1, utsetts till sommarvärd på midsommardagen. Pascalidou tar chansen. Följande tänker hon prata om i sitt sommarprogram enligt vad hon sade i Dagens Eko och på Sveriges Radios hemsidor på Internet:

"Mellan melodierna tänker jag ägna mig åt att hämnas. Hämnden är en maträtt som serveras kall och jag har väntat länge på ett tillfälle att få ge igen. Jag vill berätta om allt mina föräldrar, mina vänner och jag själv har fått ta. Alla de orättvisor vi har mött och all brist på respekt. Trots att jag är liten så har jag ett elefantminne, jag vet precis vilka som har gjort mig och mina närmaste illa och det tänker jag avslöja. Så nu hoppas jag att ni alla lyssnar på den lilla, söta, stackars invandrarflickan från Rinkeby som så många dummisar älskar att hata och minst lika många snällisar älskar att älska."

Möjligen tror någon att Pascalidou skämtar. Det gör hon inte - att hämnden är det som driver henne, sa hon nyligen i en stor intervju i tågtidningen "Utsikt Mälardalen". Hennes förakt för svenskarna framkommer i flertalet av hennes senare uttalanden, t ex i ett reklamutskick från föreningen Ordfront i vilket kända personer. uttalar sig om vår tid. Pascalidou skriver om sin far, "världens bästa fönsterputsare" och påstår "ni har säkert sett honom. Han är en av de där städarna som brukar komma gående i korridorerna. Ni vet de som ni brukar le och nicka åt bara för att de inte ska tro att ni föraktar dem". Alla minns väl hennes helsida hat i Arlakampanjen för några år sedan.

Många tror säkert att Pascalidou sparkades från Mosaik på grund av all kritik. Sveriges Radio och TV brukar emellertid sällan bry sig om kritik. Skälet var snarare att chefer och arbetskamrater inte längre stod ut med hennes divalater och skryt om den egna kompetensen som ingen vet vari den består.

Frågan är väl om Pascalidou inte försvinner definitivt från statstelevisionen ganska snart efter sommarprogrammet. Det är inte särskilt förnuftigt att alltför många gånger bita den hand som föder en.

Pascalidou kommer förmodligen ha anledning ångra sin spalt i Göteborgs-Posten den 8 maj i år:

"Sen kom sveket. Min chef sa en morgon: Du får sparken. Utan någon som helst förklaring fick jag gå från min arbetsplats. Då förvandlades den hör vintern till nattsvart kyla och jag höll på att frysa ihjäl. Och jag kunde höra de onda krafternas nöjda hånskratt. 'Ja, vi fick bort henne. Hon ska inte tro att hon är något!'

Jag har lärt mig mycket den här vintern. Jag har lärt mig hur makten fungerar. Jag har lärt mig hur den totalt maktlöse känner. Jag anar på ett helt nytt sätt hur maktlösa judarna i nazismens Tyskland måste ha känt sig när de fråntogs sina rättigheter, sina jobb, sina liv. Värre våld finns inte. Jag har lärt mig mycket om feghet. Som journalist har jag fått nytt bränsle på elden".

Även medräknat Pascalidous osedvanliga egocentrering häpnar man när hon jämför sin omplacering med förintelsen. Har hon helt förlorat verklighetsförankringen?

Särskilt klokt var det säkert inte heller av Pascalidou att låta sina vänner inom utrikeskorrespondentkåren och bland utlandsfödda journalister förstärkta med Maria-Pia Boëthius och AFA-ledaren Mats Deland skriva ett upprop i Göteborgs-Posten den 18 maj, i vilket man bl a hävdade: "Nazismens kampmetoder är i vår nya massmediala tid mer sofistikerade och slår effektivt mot deras fiender i TV-rutan och i spalterna. Framgångsrika och stridbara invandrare är nazisternas viktigaste måltavlor. Men erfarenheter från omvärlden visar att rakryggade yrkesmänniskor som Alexandra Pascalidou är svåra att krossa och att extremister sällan uppnår sina mål utan hjälp av maktens etablissemang. Och nu står det alltså klart att SVT har lyckats där landets nazister och främlingsfientliga har misslyckats" och "Med tanke på extremhögerns framgångar i våra grannländer och övriga Europa är en medveten och pålitlig röst som Alexandra Pascalidou en röst som absolut inte får tystas". Bland undertecknarna finns f ö även Manuel Cubas, den journalist som producerar det sommarprogram som Pascalidou leder på midsommardagen. TV-chefen Sam Nilssons indignerade bemötande av uppropet publicerat i Göteborgs-Posten den 20 maj antyder att epoken Pascalidou i SVT nog går mot sitt slut.

Även om sommarprogrammen är direktsända kan nog inte Pascalidou vara lika öppenhjärtig som hon lovar. Producenten Manuel Cubas och ansvarige utgivaren (möjligen densamme) gör klokt i att studera radiolagen och yttrandefrihetsgrundlagen för att kunna trycka på avstängningsknappen i tid.

Valet av Pascalidou och presentationen av hennes programförslag är väl vad man kan förvänta sig av vår mångkulturella radio. Varför skulle den svenska midsommarhelgen undgå kulturberikning av Pascalidous gränslösa svenskhat?

Lyssna på Sommarprogrammet på midsommardagen! Det är säkert bra för motståndsviljan.