Ur FRI INFORMATION:

På tal om utsatta grupper i Sverige

Från högsta ort har sedan länge inpräntats i oss undersåtar att vi inte får "ställa svaga grupper mot varandra", d v s vi skall i antirasismens och mångkulturens namn låtsas som om olika kostnadsställen i exempelvis kommunernas socialbudget är helt avskilda från varandra, har skilda intäkter såväl som kostnader. Denna fiktiva bokföring skall förhindra alla ovälkomna jämförelser mellan de ständigt stegrade kostnaderna för arbetslösa invandrare och exempelvis försämringen för fattiga pensionärer, inskränkningarna i kommunal service, fördyrad tandvård, högre läkemedelsavgifter m m. Men naturligtvis är och förblir kejsaren naken, kommunerna och landstingen har få andra intäkter än skatt och statsbidrag. Kostnaderna för invandringen måste betalas av kommunmedlemmarna genom höjd skatt och/eller försämrad service, några andra lösningar finns inte så länge inte staten tar det fulla ansvaret för sin invandringspolitik, vilket avvisats av regeringarna Carlsson, Bildt och Persson.

Naturligtvis kommer de politiskt korrekta att förfasa sig över följande verklighetsskildring av BoWH. Att den är sann är för den moraliska eliten oväsentligt. Att BoWH uteslutande lastar politikerna och inte invandrarna är likaså ovidkommande. Fördomsfullt, främlingsfientligt, rasistiskt - ja, läsarna känner säkert till de gängse invektiven

Jag jobbar inom en av Sveriges större pensionärsorganisationer. Jag sköter ett lokalt länskansli och får på det sättet en ganska god kontakt med länets pensionärer ­ en onekligen utsatt grupp i det svenska samhället. Men det är det ingen som vill kännas vid, eller låtsas om bland beslutsfattare och politiker.

Jo, visst, det finns pensionärer som har det mycket bra, där t ex båda makarna har både hög pension och hög ATP. Det är inte dom som det handlar, utan det handlar om alla dom hundratusentals åldringar som har låg pension och/eller låg eller ingen ATP alls. Dom som blivit änkor/änklingar efter make/maka som haft den högsta inkomsten under sina yrkesverksamma liv. Det är dom, bland våra åldringar som inte kan klara sig idag och som, hårt och skoningslöst drabbats av regeringens politiska beslut och fruktansvärt hårda ned-skärnings- och besparingskrav på kommuner och landsting, som lider mest.

Under det senaste åren, har jag upprepade gånger fått telefonsamtal från förtvivlade pensionärer, som nästan gråtande frågat vad pensionärsorganisationerna gör för alla dom som har det så svårt?

Dom förklarar med gråten i halsen, att dom inte längre har råd att ens sätta mat på bordet, bara för att dom t ex varit tvungna lösa ut livsviktiga mediciner på apoteket, eller tvingats uppsöka sjukhus eller läkare.

Det är för mig mycket svårt att kunna ge dom tröst och lindring i deras förtvivlan, men jag låter dom få prata av sig i lugn och ro. Jag gör allt för att vara en god lyssnare och när dom märker att dom får gensvar och att det är någon som bryr sig, lättar oftast den tryckande sorgen och bitterheten. Snart börjar dom mera fritt berätta om vad dom tycker om det svenska samhället och då framträder en synnerligen bitter bild av hur besvikna dom är på politikerna och hela det svenska välfärdssamhället och allt som tagits ifrån dom.

Mycket ofta börjar dom uttrycka sin ilska över att regeringen och politikerna har låtit släppa in så många utlänningar i landet, "för hos dom går det minsann ingen nöd", säger man med bitterhet i rösten. "Dom måste väl kosta svenska staten så mycket, att man inte har råd med oss gamlingar längre?" Mycket ofta frågar man sig vad alla dessa gör här? Varför har man låtit alla komma hit?

Socialbidrag och bilinnehav

Jag drar mig till minnes en man som ringde till mig för en tid sedan och var väldigt upprörd. Han hade också svårt att ekonomiskt klara sig på sin lilla pension och berättade att han numera inte hade råd att hämta ut sina mediciner på apoteket, än mindre gå till tandläkaren, vilket nu blivit nödvändigt, då några lagningar fallit ur och skavde obehagligt mot insidan av kinden.

Han berättade att han bodde i ett kommunalt bostadsområde med ganska mycket invandrare och han hade reagerat över att dessa invandrare, som försörjde sig på socialbidrag, kunde ha råd med så mycket och att deras barn var dom som på lekplatserna var de mest välklädda, hade de finaste leksakerna och dom nyaste och dyraste cyklarna. Han förstod bara inte hur dessa familjer, som var försörjda av oss svenska skattebetalare kunde ha råd med så fina och dyra saker, när han och alla dom andra svenskarna som bodde runt omkring honom och som arbetade och slet, aldrig kunde ge sina barn samma lyx och lika fina dyra leksaker eller kläder som dessa invandrare? För att inte tala om hur välklädda invandrarbarnens föräldrar var? Det var minsann inga kläder från Myrorna eller någon Second Hand inte!

Han förstod inte heller, hur dessa utländska familjer, som alla levde på bidrag, kunde ha råd att hålla sig med så fina bilar? Svenskarna som arbetade och slet varje dag, hade knappast råd med någon bil alls och om dom hade bil, så var den mycket gammal och sliten. När dom skulle till sina jobb, så tog dom vanligen fram en sliten gammal cykel och trampade iväg, eller tog bussen. För använda bilen varje dag hade man inte råd med! Men utlänningarna hoppade in i sina fina bilar och körde iväg bara för att idka umgänge och för att hälsa på bekanta landsmän, eller för att handla och snacka bort dagen bland vänner på kaféer inne i stan, eller ta sig till andra delar av landet. Och så anklagar man oss svenskar för att vara påverkade av myter?

Då berättade jag, hur dom bar sig åt för att lura sig till möjligheten att leva på socialbidrag och samtidigt "äga" en bra bil. Jo, man registrerar helt enkelt bilen på någon annan invandrare och så betalar man en liten summa för besväret, och det har man ju råd med, både köpa en dyr bil och betala "arvodet" till en som står för ägandeskapet. Sådant klarar man av, med de generösa bidrag som man får.

Då jag pratade med en representant för de sociala myndigheterna, fick jag svaret, att man kände till detta men kunde inget göra. Men man bad mig att själv ta reda på registreringsnumret på bilen som användes av den bidragssökande. Men jag ansåg inte att det var mitt ansvar, utan myndighetens, eftersom det var ju dom som direkt blev lurade. Skulle man inte kunna begära som skattebetalare, att myndigheterna redde ut det här oskicket själva och tog reda på hur många bilar som egentligen var registrerade på vissa av våra invandrare? Jag tror att det skulle uppstå en hel del mycket förvånande blickar ­ "var det så många?" Svaret blev inte helt förvånande, " man hade inte resurser att efterforska dessa bedrägerier".

Svenskarna - ena flata jäklar!

Inte undra på att invandrarna tycker att Sverige och svenskarna är ena flata jäklar, som man kan lura så mycket man bara orkar! Inte heller att undra på att man som invandrare bara kan känna ringaktning och förakt för ett folk som man kan utnyttja så gruvligt? "Svenskarna kan skylla sig själva som är så förbaskat dumma och flata!"

En dag berättade mannen som ringde, att han blivit inbjuden av en bosnisk granne som bodde på samma våning. När han kom in i lägenheten besannades hans misstankar! Han slogs av den påtagliga lyx som slog emot honom då han trädde in. "Här bodde minsann inte någon som hade det ekonomiskt svårt inte", var hans direkta reaktion. "Hur fagerlund kan man ha det så fint bara på socialbidrag?"

I vardagsrummet fanns hörnsoffa och fåtöljer, allt i skinn, stort soffbord med bordsskiva i marmor med förgyllda benstativ, tjocka orientaliska mattor på golvet, dyra, tjocka gardiner för fönstren och en kostbar bokhylla som täckte den ena väggen och i den stod en magnifik storbilds-TV med video och vid sidan om, en modern stereoanläggning med stora högtalare, och på det fina marmorbordet låg ett flertal fjärrkontroller. Dessutom en mobiltelefon av senare modell och en limpa cigarretter! Han reagerade också över det välfyllda vitrinskåpet och ett barskåp som var fyllt med olika sprit- och vinsorter (tydligen var dom inte muslimer?). I taket hängde en av de finaste kristallkronor han sett på mycket länge och i varje fönster hängde små förgyllda lampetter med glittrande Schwarowski-kristaller.

Men det som gjorde mest intryck på honom och som kom att reta honom till vansinne, var när den (omfångsrika) hustrun på mycket dålig svenska försökte förklara för honom, genom att peka på sina fina, hela, blanka och vita tänder, att hon fått helt nya tänder av svenska staten, som hon sa, "för 32.000 krånår! Ja, ja, för 32.000 krånår, av svenska staten!" (Var detta för att reta honom ­ han som inte hade råd att ens laga trasiga fyllningar?)

Med nästan bruten röst fortsatte mannen att berätta, att här kunde dom som precis kommit hit, från andra sidan jordklotet och från avlägsna länder, få hela sitt garnityr gratis utbytt och ersatt, medan han och alla svenska pensionärer inte hade råd att ens gå till tandläkaren, än mindre hämta ut sin livsnödvändiga medicin eller gå till doktorn! "Det var för jävligt!" sa han!

Med rätta höll jag med honom. Han frågade sig också hur många liknande invandrarfall som vi skattebetalare finansierat och hur vanligt var det inte med en bostadsstandard bland dessa, som fick vanliga arbetande och skattebetalande svenskar att tappa andan av förundran, då man tydligen inte i det här landet ärligt kan arbeta ihop till en så hög standard som dessa utlänningar kunde omge sig med, och det utan att så mycket som lyfta ett finger?

Vad säger man till en medmänniska som fått så negativa erfarenheter av invandrarna och detta politiskt orättvisa system? Inte undra på att främlingsfientligheten breder ut sig som en farsot? Man kan bara förklara, att det ju inte är invandrarnas fel, utan politikernas och regeringens, som gjort det möjligt att utnyttja oss svenskar på detta djävulskt orättvisa sätt!

Rösta bort de "generösa"!

Man kan sedan bara råda dom, att inte någonsin vid valet ­98, rösta på ett enda politiskt parti som har en generös invandringspolitik på sitt valprogram! En större social orättvisa får man leta efter i hela den demokratiska världen och jag kan förstå våra åldringars frustration, och många andras med för den delen, och deras enorma besvikelse. Dom känner sig fullständigt utnyttjade, överkörda och övergivna!

Den nya apoteksmiljön

En annan erfarenhet gjorde jag den dag som jag själv var tvungen att gå till apoteket. När jag satt där och väntade på min tur, kom en gammal, spröd och böjd kvinna fram till disken. Hon lämnade fram sitt recept och högkostnadskort till apotekaren, som granskade det och sa myndigt, att högkostnadskortet inte gällde längre! Det hade gått ut dagen innan, förklarade han.

Hon bad då att man på apoteket skulle ha överseende med henne och ändå låta henne få ut sin medicin, "det hade ju bara gått en enda dag!", bönade den gamla kvinnan! Men apotekaren förklarade, att det var något som inte lät sig göras, utan kvinnan var tvungen att betala fullt pris för sin medicin, kortet hade ju gått ut! Men den gamla kvinnan fortsatte att be, men apotekaren var obeveklig, "vi har våra regler som vi måste följa", sa han.

Hon fick ta sitt recept och gå hem igen ­ utan medicin. Samtidigt reste sig lite längre bort en mörkhårig man och gick fram till disken. Jag förstod att han inte kunde någon svenska, för han kunde inte göra sig förstådd hos apotekaren. Mannen lämnade fram en vad jag uppfattade som ansenlig bunt med recept. Apotekaren ögnade igenom dessa och vände sig till en kollega, som stod en bit längre bort och frågade med hög stämma, "om recepten skulle faktureras på Invandrarverket?"

Det skulle dom, och eftersom apotekaren inte var riktigt förtrogen med rutinerna, kom invandrarens olika recept att bli behandlade av två apotekare, som ljudligt diskuterade hur man skulle förfara vid faktureringen till Invandrarverket.

Jag tänkte med sorg och ilska på den stackars gamla kvinnan som stunden innan fick lämna apoteket utan sin medicin ­ för att hon inte hade pengar att lösa ut dom! Jag fick nästan bruka våld på mig, för att inte rusa fram och påtala denna oerhörda orätt som den gamla kvinnan blivit utsatt för, men behärskade mig ganska snart, för det var ju inte apotekspersonalens fel att det fungerade på detta diskriminerande sätt. Men fan vad jag var arg!

Nu räckte det inte med dessa socialt negativa upplevelser under min väntan på min tur. Strax steg en vad jag misstänker somalisk familj fram till disken. Mannen var lång och slank och hans kvinna var kort och mullig. Hon sköt en barnvagn framför sig. I den satt ett mindre barn, och på en extra sits satt ett lite äldre barn. Vid sidan om på golvet stod två barn ytterligare av lite olika ålder. Dessutom var det uppenbart att kvinna åter var gravid!

(Här var ett tydligt exempel på att man tänkt befolka världen ensamma, utan att för den skull vara kristna, som kunnigt läst sin Bibel, tänkte jag! Familjen var definitivt muslimsk. Dessutom var det ju ytterst lönande att ha många barn i detta av vin och honung överfull land! Man kunde, om man var ordentligt flitig i sängen, komma upp till en skattefri bidragsinkomst som låg i nivå med en svensk minister eller välavlönad företagare och politiker!)

Den somaliska mannen lämnade fram sina recept och efter en stund betalade han, för ett ganska stort antal olika preparat - 50 kronor! (Bara 50 kronor?? Jo, visst, det betalar ju dom som är asylsökande!) Men den gamla damen ­ hon kunde inte så mycket som få ut ett endaste lite piller, hur mycket hon än bönade och bad och hur mycket hon än bidragit under sitt långa liv, med skatter och avgifter till detta världsberömda, svenska välfärdssystem! Snacka om rättvisa?

Våra inarbetade trygghetssystem - livslångt försörjningsalternativ för andra!

Jag ömmar verkligen för alla våra utsatta grupper i det här landet, som genom hårt och livslångt arbete har bidragit till att bygga upp vårt trygghetssystem och som nu våra politiker och regering systematiskt och kraftfullt bara vräker ut till bidragsberoende och kroniskt arbetslösa invandrare och utlänningar och dom som har satt i system att skaffa sig en förmögenhet på att skaffa sig enorma barnkullar!! Detta är lönande ­ det inser vem som helst ­ framförallt våra invandrare!

Men vi svenskar inser, att våra trygghetssystem inte var konstruerade eller anpassade för att bli utnyttjade på detta sätt. De kom till för att under en övergångsperiod hjälpa och stötta barnfamiljer med i genomsnitt 1,2 barn per familj, och de i samhället som råkade komma in i tillfälliga problem, arbetslöshet eller sjukdom. Inte att bli till ett livslångt försörjningsalternativ, vilket det nu utnyttjas som.

Det är inte snack om annat än att de flesta av dagens invandrare har anlänt till detta "himmelrike", enkom för att förbättra sina egna och sina barns liv, men på de svenska skattebetalarnas bekostnad! Vid ett flertal tillfällen, har de i tidningar, radio och TV själva klart och tydligt deklarerat, just att en av de viktigaste orsakerna varför de valt Sverige, berodde just på att de ville förbättra sin livskvalité! Trygghet och skydd, kom betydligt längre ned på behovslistan.

Sedan kan politiker och andra företrädare för invandrarkollektivet här i landet säga vad sjutton dom vill! Dom pratar strunt och enbart i egen sak och försöker försvarar detta missbruk av vårt trygghetssystem, genom självuppfyllelse och för att de tjänar, antingen politiskt eller ekonomiskt, just på invandringen och vad man envist alltid vill kalla "flyktingar", även hur uppenbart det än må vara, att det rör sig om bidragsturister. Så prata om "myter" och "förutfattade meningar"?

I ett radioprogram nyligen föreslog man att ordet "invandrare" skulle tas bort ur vokabulären. Det uppfyllde inte längre behovet ansåg man, utan det rörde sig ju om "flyktingar" och dom är ju inte invandrare! Så nu vet vi det - och att Sverige inte längre har någon invandring ­ det har vi aldrig haft under de här senaste åren, utan här har det bara rört sig om flyktingar ­ och dom är det ju så synd om!

Vanvård av äldre

Ett annat upprörande fall av misskötseln av våra åldringar som kommit till min kännedom var, när anhöriga till en gammal dam ringde för några månader sedan och frågade vad de kunde förvänta sig från pensionärsorganisationerna för att förhindra den rent omänskliga behandling, som en åldrig och sjuk anhörig blivit utsatt för. Hon hade verkligen blivit offer för politikernas kraftiga försämringar av åldringsvården och hemtjänsten och kvinnan bodde fortfarande kvar i sin bostad?

Det rörde sig om en gammal och sjuklig moder, som bara en gång per dygn numera, fick besök av hemvården. Den gamla kvinna var så pass handikappad, att hon ofta inte kunde ta sig ur sin säng. Var det så att hon behövde uppsöka toaletten, fick hon vänta till dess hemvårdarna kom nästa dag.

Vid flertalet tillfällen, hade hon för sina barn, som bodde och verkade på annan ort, berättat att hon därför blivit tvingad att ligga kvar i sin säng, dränkt i sin egen avföring! I timmar fick hon vänta på att hemvårdarna skulle komma och hjälpa henne till toaletten och badrummet. Med skärpa hade de anhöriga uttryckt sin oerhörda besvikelse och ilska, över att man i detta "välståndets" och genuina folkhemmets förlovade land, Sverige, kunde behandla åldriga medborgare på ett så förnedrande och omänskligt sätt?

Man skulle aldrig tillåta t ex en åldrig invandrare bli behandlad på samma sätt och än mindre skulle man ens drömma om att behandla husdjur så "inhumant"! Men svenska åldringar struntade politikerna fullständigt i och man struntade också i konsekvensen av sina beslut, som uppenbarligen resulterade i rent förnedrande och icke människovärdig behandling!

Vissa åldringar som finns på våra vårdhem, har inte fått känna frisk luft eller se dagsljus på sex till åtta månader, bara för att det inte finns tillräckligt med personal längre, personal som kan gå ut med dem en stund varje dag! Att våra åldringar måste bli nattade vid 14 ­tiden på dagen p g a personalbrist, är ju inget som är något nytt. Det har vi ofta fått höra och se i TV under de senaste året.

Men allt beror på de stora besparingar och nedskärningar som kommuner och landsting blivit tvungen att införa, mycket för de allt högre och oerhört kostbara utgifterna för våra nyinflyttade, bidragsberoende och arbetslösa invandrare. Politikerna förnekar att det skulle förhålla sig på detta sätt! Dom vägrar att erkänna sambandet mellan sociala kostnader och försämringar inom den övriga kommunala verksamheten! Man försöker påtvinga oss uppfattningen, att besparingarna enbart beror på Sveriges ekonomiska läge och inte på kostnaderna för invandringen!! Den lögnen börjar nu att avslöjas, även offentligt och röster har börjat höras med krav på att utmäta ansvar av våra lögnare till politiker och makthavare.

Förresten har någon sett en bostadslös invandrare? En som sover i en kartong på en bänk eller i inne på en station eller hållplats? Inte jag eller några av dom jag känner. Men bostadslösa svenskar finns det gott om och de blir bara fler och fler och det låtsas man bar inte om! När EU-Bryssel erbjöd Sverige 10 miljoner i bidrag förra året (-97) för att kunna öppna fler soppkök till de bostadslösa, så sa vår minister "nej tack! Vi har inte några bostadslösa i Sverige!" (Sabla lögnare!)

Ökade socialbidragskostnader leder till sämre kommunal service

Man kan och vill inte erkänna, att då pengarna inte räcker till socialbidrag, måste man som kommunansvarig ta pengar någon annan stans i verksamheten och då blir det i alla fall inte de socialbidragsberoende som drabbas, för det är förbjudet i lag. Socialtjänstlagen förbjuder kommunerna att införa försämringar eller nedskärningar i socialbidragen, om ekonomin skulle bli ansträngd eller dålig. Nej, då tvingas man göra dessa nedskärningar i hela den övriga kommunala verksamheten och då drabbas sjukvård, åldringsvård, skola och all annan kommunal verksamhet, bara för att dom som just kommit hit skall kunna bli försörjda genom det orörbara socialbidragssystemet! Där får inte införas några som helst försämringar!

Gud ske lov, så har det på den senaste tiden börjat "läcka" nyheter genom media - rop på hjälp från vissa, av invandring hårt drabbade kommuner. Hjälp, för att de inte längre klara sig och att de varit tvungna att söka extra bidag från Inrikesdepartementet. Extra anslag för att klara dom allt ökande socialbidragen, till ett allt större antal arbetslösa invandrare. Invandrare som av egen vilja flyttat in i kommunen själva och sökt upp privata fastighetsägare, fått lägenhetskontrakt och anmäler sedan, "att här är vi och vi skall bosätta oss i kommunen! Var så god, vi har själv fixat bostad! Betala vårt boende!"

Detta hördes, om inte förr, så när kommunalrådet Göran Johansson ville förhindra att invandrarna tilläts bosätta sig i redan av invandrare och flyktingar överfulla bostadsområden i Göteborg. Det för blev för dyrt. Ett i mitt tycke mycket befogat krav, men mothugg fick han av invandringsmaffian.

Man menade att svenskarna har ju rätt att bosätta sig var de vill, (känns bl a allas "vår" Mona Sahlin igen?) varför skulle då inte de som fått uppehållstillstånd få det? Vad var det för rättvisa och demokrati?

Då kan man inte annat än dra sig till minnes den upprörande historien, där en sjuk åldrig moder, bad att få flytta till den kommun där hennes dotter bodde. Hon ville bara komma nära sina anhöriga, men det satte man stopp för! Den mottagande kommunen ansåg sig inte ha råd med omvårdnaden av denna åldriga, svenska, lojala skattebetalare. (Men 10-tals miljoner i kostnader för socialbidrag till bidragskrävande invandrare ­ det ansåg politikerna i kommunen att man hade råd med!)

Fallet väckte uppmärksamhet, faktiskt i media(!!) och efter mycket vånda fick kvinnan till slut flytta till sin dotters kommun. Eller den stackars snart 70-åriga sonen med hustru, som under 26 långa år vägrats av kommunen få in sin gamla, senila och vårdkrävande moder in på ett vårdhem. Inte förrän media hade upptäckt fallet, fick den över 90-åriga modern plats på ett vårdhem. Men där dog hon bara två veckor senare. Fallet kunde ju inte direkt länkas till invandringen, så då gick det ju bra att rapportera.

Det finns många och ännu mera upprörande fall, som vi aldrig kommer att få reda på, eftersom massmedia konsekvent tystar ned och lägger locket på så fort det handlar om kritik mot den förda invandringspolitiken.

"Det är fel att ställa en utsatt grupp mot en annan", säger man som försvar och menar att vi svenskar inte får kritisera flyktingarna! "Det är främlingsfientligt! Flyktingar är det synd om!" men tydligen är det inte synd om alla dessa hundratusentals svenskar, som alltid lojalt gjort rätt för sig och som under ett långt och slitsamt liv har betalat för att få en lugn och trygg ålderdom. Detta ansvar är något som man som politiker fullständigt struntar i idag!

Nej, vi svenskar skall i stället skämmas för att inte "ha tagit emot de stackars flyktingarna på rätt sätt!" Vi ska känna skam bara för att vi har det så bra, när man i andra länder runt om i världen, har det så svårt och lider under inbördeskrig och svält!" Precis som om det var vårt fel att andra folk inte kan sköta sig och hålla sams inom sitt land? Att det var vårt fel, här i Sverige, att de fått en girig diktator på andra sidan jordklotet som styrt deras land enbart för egen vinnings skull?

Men här hemma gäller det tydligen för våra folkvalda politiker, att "toppa" världslistan för generositet och visa "humanitet mot utsatta grupper", grupper som finns långt borta i avlägsna länder och stater, borta i en ond och av krig drabbad värld! Att man missunnar sitt eget folk den rätt som dom dyrt betalat för, det struntar man fullständigt i. Att vara generös mot sitt eget folk ger inga pluspoäng i omvärldens ögon, och det är därför inte viktigt att uppfylla sitt ansvar mot sitt eget lojala folk och leva upp till det förtroende som man som folkvald politiker fått på sitt ansvar. Sådant syns ju inte utåt! Vilka ynkliga ögontjänare vi har till politiker!

BoWH