Ur FRI INFORMATION:

Nu har Wadstein startat sitt korståg mot småföretagarna

Otto Farkas kunde ha använts som förebild av alla riksdagens partier som ju samtliga säger sig värna om småföretag och småföretagare. Samtliga vill underlätta etableringen av nya småföretag, speciellt sådana som växer och nyanställer. Alla riksdagspartierna brukar också framhålla hur viktigt det är för Sverige att ta vara på invandrarnas kreativitet, nytänkande och entreprenörsanda.

Otto Farkas är invandrare. Efter genomgången AMU-utbildning till bilplåtslagare startade han 1991 en egen bilverkstad i Växjö, OF Bilskadeverkstad AB, där han nu har tre anställda. Otto Farkas kan alltså från flera utgångspunkter betraktas som förebild. Men det var innan Margareta Wadstein fick syn på honom.

Rivstart

Margareta Wadstein tillträdde den 1 januari 1998 som ombudsman mot etnisk diskriminering efter det att hon på rekordtid utarbetat ett förslag till skärpt lagstiftning mot etnisk diskriminering: "Räkna med mångfald", SOU 1997:174. Redan den 12 januari 1998 ingav hon sin första stämning till Arbetsdomstolen. Hon stämde OF Bilskadeverkstad AB för brott mot lagen mot etnisk diskriminering.

Sommaren 1997 annonserade Otto Farkas i lokalpressen och i Platsjournalen efter en bilskadereparatör. Av sju sökande valde han en etnisk svensk. Därvid förbigick han fem etniska svenskar och en färgad afrikan. Afrikanen har nu vänt sig till Diskrimineringsombudsmannen och hävdat att han utsatts för diskriminering på grund av ursprung och hudfärg.

Det handlar om meritvärdering. Afrikanen och den anställde svensken har samma AMU-utbildning till bilskadereparatör. Afrikanen har arbetat drygt fem månader som bilskadereparatör hos annan arbetsgivare och haft praktikplats några månader som bilplåtslagare. Svensken har högre skolutbildning (gymnasiekompetens på hantverkslinje), fullgjord värnplikt som lastbilsförare och flera års längre arbetslivserfarenhet.

Wadstein som sakkunnig bilreparatör?

Otto Farkas, själv bilplåtslagare och bilskadereparatör, hävdar att svensken genom bl a längre arbetslivserfarenhet är bättre meriterad än afrikanen. Wadstein, som veterligen saknar all kunskap om arbete på bilverkstad, hävdar att afrikanen är bättre meriterad än svensken. I kompletteringar av stämningsansökan ingivna i mars och april 1998 skriver Wadstein bl a:

"Det finns sammanfattningsvis inte någon annan orsak till varför Christopher Kityo blivit förbigången vid tillsättningen av arbetet som bilskadereparatör än att bolaget har en negativ inställning till att anställa personer med svart hudfärg eller afrikanskt ursprung. Bolaget har otillbörligt särbehandlat Christopher Kityo genom att anställa Ronnie Horn och har ådragit sig skadeståndsansvar för den kränkning som skett". Anmärkningsvärt är att Wadstein misslyckats med att visa att invandraren Farkas skulle ha en negativ inställning till afrikanska invandrare. Ändå påstår hon frankt att så är fallet.

Vidare påstår Wadstein:

"Sammantaget har Kityo varit mer lämpad för anställningen än Horn. Även om Horn skulle ha fyra års arbetslivserfarenhet väger den på inget sätt upp Kityos fem månader långa yrkeserfarenhet. Min uppfattning i den delen stöds av det nyss angivna löneavtalet: Endast genom en osaklig meritvärdering kan man komma fram till att Horn är mer lämpad för arbetet än Kityo. Bolaget har dock, som tidigare framhållits före anställningsbeslutet inte ens gjort någon jämförelse mellan Kityos och Horns meriter. Avgörande för bolagets anställningsbeslut har i stället varit att Kityo har en annan etnisk tillhörighet än Horn."

Småföretagarnas fria anställningsrätt

Vad Wadstein föredrar att bortse från är att småföretagare ännu inte behöver tillämpa saklig meritvärdering, där man med saklig menar utbildning och tjänsteår. Småföretagare har - än så länge - rätt att anställa den sökande som man uppfattar vara mest lämpad, även om man med lämplighet avser "osakliga" värderingar såsom serviceanda, trevlighet, tjänstvillighet, ambitioner, samarbetsförmåga, lojalitet. Kort sagt, än så länge har småföretagaren rätt att anställa den han tycker bäst om.

Nu skall det emellertid bli ändring. Margareta Wadstein driver i första hand inte målet mot Otto Farkas i förhoppning att vinna i Arbetsdomstolen. Enligt nu gällande lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet - " den värdelösa symbollagen vi fick av de borgerliga", som den beskrivs av chilenaren José Alberto Díaz, ledamot av Invandrarverkets styrelse, i Göteborgs-Posten den 10 mars 1998 - tillämpas nämligen gängse rättsliga normer. Det är åklagaren, d v s i dessa fall DO, som skall bevisa att avsiktlig diskriminering skett. Visserligen kräver Wadstein att Farkas betalar skadestånd på 60 000 kr till den icke anställde afrikanen, vilket förmodligen knäcker företaget. Vad rör det Wadstein? Å andra sidan lyckas hon inte bevisa att avsiktlig diskriminering förelegat.

Wadsteins dubbla vinstchanser

Om Wadstein, vilket är troligt, förlorar i Arbetsdomstolen, har hon ändå vunnit sitt syfte, nämligen att visa att nu gällande lag är otillräcklig, hennes eget lagförslag måste accepteras av riksdagen. Då krävs nämligen att arbetsgivaren i varje enskilt anställningsärende skall bevisa sig oskyldig till etnisk diskriminering. Godkänner riksdagen samtidigt lagförslagen mot diskriminering av fysiskt handikappade, psykiskt sjuka och sexuellt avvikande, utvidgas arbetsgivarens skyldigheter än mer.

Omvänd bevisbörda och oavsiktlig diskriminering

Felen med nuvarande lagstiftning är enligt Wadstein och hennes meningsfränder, att dagens lag följer normala juridiska principer och dels lägger bevisbördan på åklagaren (DO eller motsvarande), dels kräver ett diskriminerande syfte. Med Wadsteins och de andra diskrimineringsutredarnas lagförslag kommer arbetsgivarna att fällas även för oavsiktlig, omedveten diskriminering.

Regeringens dubbla budskap

Regeringen har redan skrivit ett förslag till lagrådsremiss på den nya, skärpta lagen mot etnisk diskriminering i arbetslivet, som i allt väsentligt följer Wadsteins förslag. Upprepade frågor om hur denna lag stämmer överens med regeringens senast i vårbudgeten deklarerade avsikt att underlätta för småföretagandet, har gett undvikande svar från närings-och handelsdepartementet och arbetsmarknadsdepartementet. Inrikesdepartementet, där integrationsenheten utarbetat regeringens aktuella proposition, har så småningom svarat efter påstötningar, intetsägande

Storleken utan betydelse

Vad regeringen anser, är följaktligen klart. Småföretagar- intressena får vika. Symptomatiskt är att inget av de tre lagförslagen mot diskriminering (etnicitet, handikapp, homosexualitet) nämner orden småföretag eller småföretagare en enda gång. Det gör inte heller den i april 1998 av riksdagen godkända lagen mot sexuella trakasserier i arbetslivet. För regeringen finns ingen skillnad mellan arbetsgivare, ABB och Otto Farkas mäts med samma mått. Ingenting talar heller för att riksdagens oppositionspartier till vänster och höger gör annorlunda värdering.

Upphävande av den fria anställningsrätten

Allt talar följaktligen för att samtliga riksdagspartier i kommande valrörelse visserligen kommer att sjunga småföretagarnas lov i alla tonarter. Samtidigt förbereder man att förbjuda småföretagarna att själva välja medarbetare. Det är Margareta Wadstein och hennes kollegor som i 2000-talets Sverige skall välja ut vilka anställningssökande småföretagen skall acceptera. Detta uttrycks i exempelvis SOU 1997:175, förslag till lag mot diskriminering i arbetslivet på sexuell grund:

"Det som i främsta rummet talar mot att diskrimineringsskyddet skall omfatta även arbetssökande, torde vara den privata äganderätten och den därmed följande, och i svensk rätt vedertagna, i princip fria anställningsrätten inom den privata sektorn. Ett diskrimineringsförbud som tar sikte på anställningsbeslut ­ eller till och med ett helt rekryteringsförfarande inklusive kallelser till anställningsintervjuer m.m. ­ innebär i praktiken att arbetsgivaren inte själv får välja sina medarbetare. I princip är detta ett ingrepp i äganderätten. Ingreppet är dock för den svenska arbetsrättens del redan välkänt genom främst jämställdhetslagen och 1994 års lag mot etnisk diskriminering och får anses numera ur systematiskt hänseende inte vålla särskilda betänkligheter eller tillämpningssvårigheter."

Ny definition av arbetssökande

Enligt förslagen till nya lagar mot diskriminering inom arbetslivet är arbetssökande vem som helst som söker arbete, oavsett om arbetsgivaren har utannonserat en ledig befattning eller ej. Dessutom kan nej även till en ensam sökande innebära olaglig diskriminering. Så skrivs t ex i betänkandet SOU 1997:175:

"Arbetssökande är den som tydligt gett till känna för en arbetsgivare att han eller hon önskar en viss anställning. Den som lämnat in en generell intresseanmälan hos en viss arbetsgivare om en viss sorts anställning bör anses vara arbetssökande i lagens mening, även om anmälan inte avser en specifik befattning och oavsett om arbetsgivaren annonserat eller på annat sätt utåt markerat att han eller hon söker ny personal."

I Wadsteins eget betänkande "Räkna med mångfald", SOU 1997:174 heter det:

"Till skillnad från den vad som gäller i dag anser vi att det för att arbetsgivaren skall träffas av en förbudsregel inte bör krävas att arbetsgivaren anställt någon annan. Diskriminerande moment under ett anställningsförfarande bör alltså kunna angripas, även om inget an-ställningsbeslut kommer till stånd. Också en ensam arbetssökande, som inte får en sökt anställning, bör kunna åberopa diskrimineringsförbudet."

En framtida möjlig försörjningskälla är således att upprepat söka arbete som man inte får och därefter hävda diskriminering.

Negativ särbehandling av svenskar

Allt talar också för att samtliga riksdagspartier i valrörelsen kommer att prisa de mänskliga rättigheterna, alla människors lika värde. Samtidigt förbereder man en diskriminering av etniska svenskar, speciellt svenska män som har svårare åberopa jämställdhetslagen och JÄMO. Vita, medelålders, svenska män har för stor makt, som Mona Sahlin numera predikar efter amerikansk förlaga.

Klappjakt på småföretagare

De lagar mot diskriminering i arbetslivet som riksdagen kommer att anta senare i år kommer att legitimera Margareta Wadsteins fortsatta klappjakt på småföretagare, som trott sig göra en insats genom att nyanställa. Den kommer också att leda till ett ekonomiskt uppsving för de jurister som specialiserar sig på arbetsrätt. Kräv småföretagen på skadestånd, öka arbetstillfällena för advokater, tycks vara Wadsteins inriktning. Visst, storföretagen och offentliga arbetsgivare kommer också att drabbas, men för dem är skadestånd i storleken 50 000 - 100 000 kr inte livsavgörande. Dessutom har de stora företagen till skillnad från de små råd att anställa arbetsrättslig expertis som kan driva de sannolikt kraftigt ökande processerna i Arbetsdomstolen och dessutom ge tips om luckor i lagen.

Slut för etniskt företagande

De små företagarna får själva driva sitt försvar och själva betala ut skadestånden, helt i enlighet med Wadsteins intentioner. Att det Wadsteinska lagförslaget drabbar inte bara småföretag och svenskar i allmänhet utan främst det s k etniska småföretagandet, d v s de typiska invandrarföretagen restauranger, pizzerior m fl, där invandrare anställer släktingar och andra landsmän, tycks politikerna ännu inte ha insett.

Naturligtvis kommer småföretagen snabbt att anpassa sig. Vem kommer i framtiden att våga nyanställa?

Risk för dubbla skadestånd

För den ännu okunnige kan det synas säkert att enbart rekrytera anställda ur samma etniska grupp. Men då bryter man mot den Wadsteinska lagens krav på arbete för mångfald. Att välja samma kön på de anställda, för att undvika skadestånd om anställda sexuellt trakasserar varandra, är inte heller tillåtet, då drabbas man av JÄMO. Allra minst får man anställa heterosexuella av samma kön (hur man nu skall klarlägga arbetssökandes sexuella läggning), då bryter man mot kommande lag om förbud mot diskriminering av sexuellt avvikande. Krav på friskintyg måste rimligen också förbjudas för att inte strida mot kommande lag om förbud för diskriminering av fysiskt och psykiskt handikappade.

En fullt tänkbar situation i framtidens småföretag är att en kvinnlig anställd anser sig bli utsatt för oönskade sexuella inviter, d v s en ej besvarad flirt, från en manlig anställd. Hon har då rätt att kräva skadestånd av arbetsgivaren, om han inte får slut på flirten. Arbetsgivaren får dock inte avskeda den kärlekskranke, då bryter han mot lagen om anställningsskydd. Skulle dessutom den försmådde flirtaren vara av utländsk härkomst eller tillhöra annan etnisk minoritet, och kvinnan avvisar honom med "lappjävel" eller "svartskalle", kan arbetsgivaren tvingas utge skadestånd både till kvinnan (sexuellt trakasserad enligt den mycket vaga definition den nya lagen ger) och mannen (rasistiskt trakasserad enligt Margareta Wadstein). Att avskeda dem resulterar emellertid i skadestånd enligt lagen om anställningsskydd

Idealsamhälle endast för jurister

Så presenterar sig utan större överdrifter Margareta Wadsteins idealsamhälle. Småföretagarnas fria anställningsrätt upphör. Positiv särbehandling av invandrare resulterar i negativ särbehandling av andra invandrare och av svenskar. Småföretagens produktion av tjänster och varor ersätts med ökad arbetsbörda för Arbetsdomstolen. Det amerikanska process- och skadeståndssamhället utnämns till svensk förebild. Vem blir lyckligare utom Margareta Wadstein och juristkåren?