Ur FRI INFORMATION:

- gör valet till ett protestval!

Ingen tvekan råder om att motståndet mot den förda invandrings- och integrationspolitiken är utbrett hos svenska folket. Detta motstånd har emellertid ännu inte manifesterats i riksdagsvalen, möjligen undantagandes Ny Demokratis snabba uppgång och - till följd av intern splittring - lika snabba fall. Inget av de etablerade partierna är intresserat av folkopinionen. Tvärtom, så länge de är inbördes överens och inte hotas av väljarflykt, kommer de att fortsätta förakta sina väljare och beskylla dem för fördomar, rasism, främlingsfientlighet, okunnighet m m

Vår ädla elit

Det danska valet lärde oss att den dag de etablerade hotas av ett nytt parti och rejält vikande väljarunderlag, då tvingas även de etablerade politikerna ta hänsyn till folkopinionen. Till dess kan de leva i den behagliga illusion som presenterades i tidskriften Riksdag & Departement, nr 19, 1998 i en intervju med docenten i statsvetenskap Reidar Larsson. På intervjuarens fråga "Vad är det som styr främlingsfientligheten i dag?" svarade Larsson: "Jag kan inte se särskilt mycket ideologi, utan jag brukar tala om stämningar mycket mer i folkdjupet än på den politiska elitnivån som har hållit emot ganska kraftfullt. Det är lite kontroversiellt att nämna, men statsvetare har talat om att eliter, eller partier helt enkelt, fungerar som filter mot en massa misshagliga stämningar från folkdjupet. Eliterna är, åtminstone vad vi säger, mer toleranta, lite ädlare än folk i allmänhet. Det är därför vi inte har dödsstraff."

Ett likgiltigt val

Under nittiotalet har vi fått lärt oss att inget av de politiska blocken kan lösa Sveriges problem. Äldreomsorgen gränsar till vanvård. Skolan har på många håll kapitulerat för våld och vandalisering, lärare och elever hotas och misshandlas. Köerna till och missnöjet med sjukvården växer. Tandvården är på väg att bli de rikas privilegium. Den höga arbetslösheten består, även om regeringen genom OTA, API, ALU, Kunskapslyftet och liknande s k åtgärder försöker frisera statistiken. Gatuvåldet ökar, personrån och knivvåld förekommer dagligen i våra storstäder. Våldsbenägna invandrargäng tar över allt fler förorter. Heroinhandeln sker öppet på gator och torg, ingen vågar ingripa.

Utgången i årets val är likgiltig. Troligen vinner socialdemokraterna och driver samma politik som hittills. I stället för att ta itu med de verkliga problemen kommer man fortsätta att ösa miljoner över diverse jippon och kalla dem integration. Eller också vinner de borgerliga och kommer att föra i stort sett samma politik men troligen öka såväl invandring som statsskuld. En röst på ett borgerligt parti kommer att liksom för sju år sedan visa sig vara en röst på folkpartiet som fick igenom alla sina krav i fyrpartiregeringen.

Slösa inte bort Din röst!

För den som vill ändra politiken så att de styrande tvingas lyssna till svenska folket, till dem vars intressen de är valda att företräda, är en röst på något av de nuvarande riksdagspartierna en bortkastad röst. Det är hög tid att svenska väljare inser att man inte ens i ett riksdagsval behöver rösta för eller emot en viss regeringskonstellation. I år är det mer angeläget än någonsin att använda riksdagsvalsedeln för att ge uttryck för de egna åsikterna. Vill man ha en ändring av invandrings- och integrationspolitiken är det meningslöst fundera över om man gillar allt i Sverigedemokraternas eller Det Nya Partiets program. Inget av de två partierna kommer hur som helst i regeringsställning under den kommande mandatperioden. I absolut bästa fall - men högst osannolikt - kan ett av dem få en vågmästarroll.

Slösa inte bort Din röst! Använd den till att uttrycka Din åsikt! Eftersom svenska folket inte i val eller folkomröstning fått rösta om invandringen eller det mångkulturella samhället, är detta val det tillfälle när vi kan kringgå översåtarnas förakt för folkviljan

Sluta vara röstboskap!

Men, säger några, varken Sverigedemokraterna eller Det Nya Partiet, är säkra på riksdagsplats. En röst på någon av dem blir då bortkastad. Visst inte! Även om båda partierna skulle hamna på 3.9 procent och tvingas stanna utanför riksdagen, vore det en stark manifestation av den svenska folkopinionen som skulle förmå fler att till nästa val rösta efter egen åsikt, opåverkade av de hårt vinklade, negativa reportagen i tidningar, radio och TV.

Riksdagsmandat är faktiskt av underordnad betydelse, det viktigaste är att våga ge uttryck för sina åsikter.