Ur FRI INFORMATION:

Etniskt perspektiv på biologi och genetik i förhållande till social miljö och kulturell påverkan

I västvärlden i allmänhet och Sverige i synnerhet är den prokulturella inriktningen inom samhälls- och beteendevetenskaperna oerhört stark. Den gör gällande att människors livsbetingelser nästintill uteslutande styrs av miljö och kulturell påverkan. Envist vägrar dess företrädare erkänna att även biologiska mekanismer är viktiga i sammanhanget, dvs att båda faktorerna samverkar.

Så har Sten Levander, professor i allmänpsykiatri vid Lunds universitet, uttryckt sig i frågan: "Det finns hos många ett obehag inför ett biologiskt perspektiv på människan, särskilt i de västerländska kulturerna. Vi vill gärna se oss som gudalika och förmer än resten av skapelsen. Det är vi inte, och det vore också mycket märkligt om 200 miljoner år av utveckling och anpassning inte skulle ha lämnat några spår i vår utrustning." (Levander i antologin Visst är vi olika!, Norstedts förlag, 1994 s 41.)

Att människor i det stora hela är "lika" har efter andra världskriget varit den västerländska civilisationens informella och till stora delar formaliserade överideologi. Detta faktum är betydelsefullt för den sociala ingenjörskonst som utvecklats i västvärlden, inte minst Sverige under efterkrigstiden. Emellertid är det knappast någon överraskning att människor i någon omfattning är olika och uppfattar sig som olika andra, även med den tydligaste biologin och fysionomin borträknad. Traditioner, språk, miljö, myter, seder, symboler, åsikter och värderingar m.m. finns hos och påverkar i varierande grad varje människa. Det formar i stor utsträckning hennes identitet och levnadssätt.

Genforskning på frammarsch

Under 1997 skapades världssensation i och med det klonade fåret Dolly vars genuppsättning är identisk ett annat fårs. Etikfrågan till trots börjar genskolan globalt sett nu alltmer vinna terräng. Med detta menas att biologiska och genetiska faktorer med all sannolikhet kommer att bli ett väsentligt område för det framtida samhället att ta hänsyn till.

I den amerikanska tidskriften The Mankind Quarterly diskuteras och presenteras forskningsresultat rörande biologi, gener, arv och ras, som i USA är vedertagna begrepp. Vad beträffar förekomsten av rasbegreppet, så har ett flertal forskare även i Sverige sällat sig till åsikten att detta i någon mån existerar. Ett par av dessa är professorn i klinisk genetik Lars Beckman i boken Ras och rasfördomar (1981), och professor emerita i genetik Marianne Rasmuson (Svenska Dagbladet 30/4 1995). Hon försvarar användandet av rasbegreppet: "Rasism är inte att försvara begreppet ras utan att missbruka det genom att låta det infekteras av värdeomdömen som leder till diskriminering." Som mer särpräglade kategorier av rasbegreppet kan hänvisas till begreppet etnicitet, dvs folkgrupper med gemensamma drag såsom kultur, språk, historia osv. Sverige har fram till den s k flyktinginvandringen varit ytterst homogent, bortsett från kulturellt närbesläktade invandrare, norrmän, tyskar, finländare och andra européer.

I fråga om genforskningen utgör det amerikanska HUGO-projektet det absolut största; det sponsras med 20 miljarder kronor. Målet för disciplinen är att knäcka de genetiska koderna för mänskligheten, bl a för att kunna identifiera och bota sjukdomar. Inom brottsbekämpning har man alltmer börjat använda sig av DNA-tester för att bevisa eller vederlägga brott.

Skepsisen mot "avarter" av denna forskning är stor, men även framstående sociologer som Anthony Giddens erkänner dess inflytande, som i vissa avseenden kan härledas till Charles Darwin. Giddens menar att Darwin lade fram "en av de mest omdiskuterade men ändå mycket övertygande teorierna, nämligen utvecklingsläran". Evolutionsläran säger att utvecklingen av djur- och människoarter saknar ändamål, som en följd av det naturliga urvalet. Även om utvecklingsläran förändrats sedan Darwins dagar, är hans beskrivning i stort fortfarande accepterad. Teorin gör det möjligt för oss att få en klar bild av hur det gick till när olika arter utvecklades och vilket förhållande de har till varandra. Ur Darwins tankar utvecklades sociobiologin. Giddens tycker att den har mer att säga mer om djurens liv än om människans beteende, men anser likväl sociobiologin vara viktig (Giddens i boken Sociologi 1, 1994 s 105-108).

Under 1800-talets senare hälft pläderade den namnkunnige brittiske sociologen Herbert Spencer för att sociobiologiska och socialdarwinistiska principer i hög utsträckning skulle tillämpas på samhället, bl a genom avskaffande av fattighusen. Han ansåg principerna vara ett slags "naturens gång", vilket skulle borga för ansvarsfulla individer i betydelsen fria, liberala medborgare. Tankarna var ingalunda ovanliga på den tiden.

Mera problematiskt är det att redogöra för dessa synsätt i dag, vilket de amerikanska forskarna Richard J Herrnsteins och Charles Murrays studie The Bell Curve (1994) bekräftar. Den är en studie av ras, intelligens och klasstruktur i det amerikanska samhället. Undersökningen, som rönt omfattande uppmärksamhet,tar bl a upp den hyperkänsliga frågan om skillnader mellan raser kan kopplas till intelligens. En mindre del av boken behandlade resultaten från olika intelligenstest som alltsedan femtiotalet varit vanliga i USA (och som exempelvis försvaret och högskolorna i Sverige använder sig av). På dessa s k IQ-test visade färgade sämre resultat än vita, ålder för ålder, socialgrupp för socialgrupp osv.

Samhällsforskaren Mattias Gardell kommenterar i boken Rasrisk. Rasister, separatister och amerikanska kulturkonflikter (1998, s 349-350) resultaten. Liksom många andra debattörer ställer sig Gardell tvivlande till dessa, och menar att författarnas syften måste vara av de dunklare slagen. I den efterföljande debatten talades det knappt alls om att vita hade sämre resultat än asiater, vilket forskarna redovisade. Gardell talar i sammanhanget om en "kodifierad rasism", och av flertalet motdebattörer stämplades Herrnstein och Murray helt enkelt som kryptorasister. Förfarandet är dock oärligt bl a av den anledningen att varken dessa debattörer eller Gardell förtäljer att författarna redovisade bättre resultat hos asiater än hos vita.

Nationalekonomen och debattören Gunnar Adler-KarIsson har i sin bok Superhjärnornas kamp (1997) sammanställt den moderna genforskningen, som pekar på intressanta tendenser. Han betonar att hans ärende inte är att tala om hur han önskar att världen såg ut. Det är livsviktigt att vi inte gömmer oss för verkligheten, eftersom inget samhälle löser sina problem med hyckleri och lögn, resonerar han, liksom många andra.

I boken Människans utveckling (1971) sammanfattar professor Folke Henschen olika genforskares resultat. Några objektiva undersökningar, som stödjer "kulturhypotesen" att folkgruppers olikhet beror uteslutande på den kulturella miljön, existerar inte, enligt professor Mc Gurk. Han betonar det förkastliga i att införa etiska och moraliska argument i den vetenskapliga diskussionen och därmed kullkasta själva vetenskapens grundval (Henschen, 1971, s 189). Adler-Karlsson (s 267) refererar till Snyderman-Rothmans undersökning IQ Controversy i vilken 661 forskare tar ställning i frågan. Den visar att 45 procent tror att genetiskt arv kan ha betydelse. Endast 15 procent tror att det är enbart miljön som står för dessa resultat.

Förnekarna av biologiska skillnader brukar välmenande hävda att "ingen föds till rasist", "förstående och tolerans är naturligt" och dylikt. I påståendena ligger dock implicit ett erkännande av den biologiska mekanismens realitet, ty skulle tolerans vara naturlig, härstammar den ju från den biologiska aspekten.

Sammantaget kan så här långt konstateras att diskussionen om ras, intelligens och genetiska olikheter är hyperkänslig, förmodligen i Sverige mer än någon annanstans. Diskussion förekommer knappt alls, med några få undantag. I artikel på Aftonbladets kultursida den 8 maj 1997 framhåller Staffan Ulfstrand, professor i zooekologi att "skillnader i genetisk konstitution mellan individer, kön och andra grupperingar är ett faktum hos både människa och andra djur".

Gemensamt för antibiologisternas kritik mot IQ-tester är att de anser dem vara utformade utifrån det kulturella kapital (utbildning, värderingar etc) som för det mesta återfinns inom samhällets medelklasskikt, dvs det som premieras vid betygssättning, arbetssökning osv. Sociala och ekonomiska förhållanden torde således alltså spela en stor roll för utveckling och mätning av olika begåvningsfaktor. Sten Levander hävdar emellertid också att "intelligens ärvs, liksom en lång rad andra biologiska och psykologiska egenskaper".

Oavsett vilken av skolorna som har mest rätt är det i alla händelser ett ostridbart faktum att världen alltmer går mot marknadsekonomisk och kapitalistisk utbredning (varav renodlad kapitalism enligt undertecknad ej är önskvärd). Konsekvensen av detta är att den övergripande globala kulturen, åtminstone den arbets- och yrkesrelaterade, i stor utsträckning måste se sig tvingad att underkasta sig de normer som premieras härvidlag, dvs det kulturella kapital som marknadsekonomi kräver. I USA är IQ-tester redan vanligt förekommande bland företag, miljontals människor har genomgått någon form av sådan test. Kopplad direkt till genetiken är försäkringsbolagens intresse av att i framtiden kartlägga risker för t ex cancer och andra allvarliga sjukdomar i släktleden.

Etnisk homogenitet existerar

Det nyss sagda, om sjukdomar i släktleden, rörde sig på mikronivå i form av individuella släktdrag. Härifrån förflyttar vi oss till makronivå, dvs kollektiva genetiska drag hos folkgrupper - finns sådana? I tidningen Metros mittuppslag den 24 november behandlades frågan om gener kopplade till specifika folkgrupper. Metro rapporterade att forskarna i dag "koncentrerar sig på folkgrupper som är någorlunda homogena..." Kina anses av många forskare vara ett drömland att utforska, men den kommunistiska myndigheten (som ju tror på det sociala och miljömässiga arvet) har bromsat denna strävan. Metro redogör i stället för Island under rubriken "Isländska gener kan ge nya mediciner. Homogen befolkning lockar ärftlighetsforskare." Metro skriver vidare att "Den isolation öns befolkning levat i har lett till en renodling av biologiska särdrag."

Det intressanta är att man i rubriken, som återspeglar senaste forskningsrön, dels talar om säregna gener kopplade till en specifik folkgrupp eller etnisk grupp, islänningarna, samt erkänner det faktum att homogena befolkningar existerar. Med ordet "isolation" avses givetvis inte att islänningarna på något sätt skulle vara kulturellt, litterärt, tekniskt etc efterblivna, snarare förhåller det sig tvärtom, utan det faktum att landet inte utsatts för invandring. Därmed har den etniska homogeniteten säkerställts. Utbildningsradion (SVT kanal 1) sände den 1 december ett program om just gener och typer. En av de många bevandrade forskare som medverkade bekräftade återigen att islänningarna är, som han uttryckte det, "genetiskt homogena". Bengt Westerberg och likasinnade meningsfränder slår förmodligen bakut inför detta sakförhållande, eftersom de under många år hävdat dogmen (myten) att några homogena folkslag aldrig existerat.

Dagen innan hade Metro dessutom rapporterat om att forskare numera instämmer i att kulturella stereotyper många gånger kan vara ganska sanningsenliga, t ex att finländare är förtjusta i sprit, att norrmän är glada, svenskar är konflikträdda osv. I artikeln står bl a: "Länge var det tabu i Sverige att tala om nationella karaktärsdrag. Påståenden om att ett visst folkslag är på ett visst sätt ansågs tidigare som smått rasistiska..." Vidare menar etnologen Daun att "Invandringen har gjort oss mer svenska eller i vart fall mer medvetna om att även vi har vissa drag som skiljer oss från andra nationaliteter."

En samstämmighet tycks bland forskarna finnas i synen på att folk inte vill, och inte heller skall, beskrivas i alltför negativa termer, ett synsätt som även anammats av de styrande som ju uppmanar svenskarna att tiga angående den pågående massinvandringens negativa konsekvenser, som stundom kan tillskrivas särskilda grupper. Konsekventa är de emellertid inte, då de tillåter sig att beskriva den svenska folkgruppen i högst nedlåtande termer. Så anses exempelvis den svenska kulturella gemenskapen av Kulturdepartementet (Ds 1996:74) bygga på "omänskliga konstruktioner", som Marita Ulvskog ville "atomisera" och "lösa upp". Rapporten är ett direktiv för hur museerna skall kunna motverka rasism och främlingsfientlighet.

Av Metroreportaget (den 23/11) framgår emellertid att grova negativa generaliseringar kan orsaka allvarliga missförstånd, i värsta fall krig. "Det finns en gräns för hur illa man får tycka om andra. Går vi över den gränsen blir det Jugoslavien", säger Anders Salomonsson vid Lunds universitet. Ulvskog, statsapparaturen, rättsväsendet och den övriga moraliska eliten lär dock inte lyssna, då de i och med deklarationen att svenskarna inte kan utsättas för rasism och etnisk relaterad förnedring därmed också frånskrivit svenskarna förmågan att hysa känslor, som annars anses vara ett universellt drag i den mänskliga naturen. Den svenska folkgruppen har, såsom nazisterna gjorde i beskrivningen av judar och andra "mindervärdiga" folkslag, avhumaniserats.

Etnisk homogenitet borgar för stabilitet

Av ovan redovisade uppkommer frågan om kultur, biologi och respektive lands avgränsade territorium kan kopplas samman, dvs om man därvid kan skönja konturerna av samvariation mellan biologi-kultur-land (territorium)? Fortsätter forskningen i nuvarande takt lär vi inom en snar framtid få svar på den frågeställningen.

En annan fråga som här emellertid skall försöka besvaras lyder: Kan man då av dessa senaste forskningsrön åberopa att det föreligger positiv kausal samvariation mellan etniskt homogena nationalstater (som t ex Island, Norge, Finland) och hög grad av demokratisering, välfärdssystem och antivåldskultur, medan en motsvarande negativ kausalitet i form av anti-demokrati, våld m m är uppenbar i stater som präglats av stark etnisk heterogenisering? Utgår vi från länder inom vilka flera etniska grupper verkar, särskilt då kulturerna inom territoriet är starkt avvikande från varandra, tenderar dessa samhällssystem att urarta såväl demokratiskt som våldsmässigt. Inte minst märks detta i Sverige där yttrandefriheten och demokratin stryps samtidigt som våld och övergrepp samt allvarliga intressekonflikter kopplade till etnicitet gör sig mer och mer påtagliga. Svaret blir alltså jakande i den bemärkelsen att etnisk homogenitet, med betoningen lagd på perioden efter andra världskriget, i avsevärt högre grad än etnisk heterogenitet borgar för demokratisk stabilitet.

Att det sedan finns länder med utpräglad etnisk homogenitet som likväl kan betraktas som renodlade diktaturer (t ex Irak) eller som är högst instabila (t ex Colombia och Afghanistan), så bottnar detta förmodligen i att dessa folk socialiserats av kulturer av auktoritär karaktär, t ex talibanisk islamism i Afghanistan. Många gånger uppvisas inom dessa regioner också avsaknad av demokratisk tradition och civiliserad dialog. Härtill kan fogas att enskilda individer med starka maktresurser såsom tillgång till vapen, kontroll över media m m lyckats manipulera massorna med sina idéer och därigenom kunnat ta makten.

"Etniska bomber"

Under andra världskrigets slutskede släppte amerikanerna över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki ner de två bomber som förorsakat mest död och förintelse på så kort tid. Bombningarna hade sannolikt varit svårare att genomföra om inte japanerna avhumaniserats på det vis som tidigare beskrivits i denna text. Dagens vapenteknik är mer sofistikerad än så, varför exempelvis Saddam Hussein hamnat i onåd hos FN. I Israel har vapenforskare drivit teorin om gener så långt att man säger sig kunna isolera särskilda judiska gener i förhållande till arabiska, trots att båda folken är semitiska. Syftet för forskarna är, enligt Expressen den 15 november, att konstruera en "etnisk bomb" som inte angriper judar men däremot araber, om bomben, som är fylld med virus, släpps ner i ett område inom vilket båda grupperna befinner sig.

Som vi sett har den genetiska och biologiska utvecklingen varierande användningsområden. Vissa är direkt förkastliga medan andra, såsom att identifiera sjukdomar samt konstaterandet av det positiva i tämligen etniskt homogena stater, vara värda att ha som ansats eller åtminstone ta i beaktande för samhällets fortskridande. Att däremot ha utopin som utgångspunkt, dvs beskrivandet och praktiserandet av verkligheten i idealiserade önsketermer såsom mantrat om ett s k mångkulturellt samhälle, kan således inte vara konstruktivt.

Augur Autopsi