image
image
image
image

 Ur FRI INFORMATION:


Från invasionsförsvar till legoarmé?

Sedan snart tvåhundra år har Sverige sluppit invasion från främmande makt. Ändå eller kanske därför har den svenska försvarsmaktens främsta uppgift varit att förhindra invasion. Under de senaste decennierna har tillkommit vissa fredsbevarande uppgifter för FN.

Invasionshotet har försvunnit

Så plötsligt under 1998 förklarar svenska politiker och försvarsledningen att något invasionshot inte längre föreligger. Vi behöver inte längre ett invasionsförsvar. Försvaret skall omorienteras och internationaliseras. ÖB har presenterat ett förslag till omorientering av försvarsmakten. Den allmänna värnplikten föreslås försvinna. Antingen skall vi i framtiden ha ett rent yrkesförsvar eller skall endast en elit av ungdomen, c:a 15 000 per år, få värnpliktsutbildning. Politikerna å sin sida vill drastiskt minska anslagen till försvaret och kraftigt inskränka den inhemska produktionen av försvarsmateriel. Skälet till omorienteringen av försvaret påstås vara just att invasionshotet försvunnit genom att Warszawapakten avvecklats, järnridån dragits upp och Berlinmuren rivits. FN, NATO och EU ska garantera freden.

Ett lyckligt sammanträffande

Som av en lyckosam slump råkar invasionshotet ha försvunnit exakt samtidigt som det är ebb i statskassan. Samma lyckosamma slump har medfört att lugn och stabilitet råder i vårt närområde, främst hos grannen på andra sidan Östersjön. Utvecklingen i Ryssland inger ingen som helst oro för framtiden. Eller är det verkligen så?

1925 bortglömt?

Dagens försvarspolitiska diskussioner är kusligt lika de bedömningar som gjordes i mitten på 1920-talet före 1925 års försvarsbeslut som medförde en snabb och kraftig neddragning av vår försvarsförmåga. Då påstods fred och stabilitet råda i vår närmaste omvärld, det skulle aldrig mer bli krig, Nationernas Förbund garanterade freden, och det var onödigt med ett militärt försvar. Uppenbart har dagens försvarspolitiker ingenting lärt av 1925 års misstag. Efter bara sju år kom Hitler till makten, efter ytterligare fyra år hade Tyskland upprustat så att man kunde besätta Rhenlandet, 1938 Österrike och Sudet, våren 1939 resten av Tjeckoslovaken, september 1939 Polen. Så mycket som det idag talas och skrivs om Hitlertyskland och andra världskriget, borde ovan refererade fakta vara kända för försvarsledningen. Så fort går det för en diktatur att upprusta. Sverige som inte påbörjade sin återupprustning förrän 1935 var färdigrustat först i slutet av 1950-talet, och då var det så dags. Under mellantiden fick vi leva på försynen och på diverse mer eller mindre hedervärda kompromisser med först Tyskland, därefter Sovjet och de västallierade.

Återtagning möjlig?

Till skillnad från Sverige har varken Norge eller Finland, båda med landgräns till Ryssland, försvagat sin militära beredskap. Finland, har i likhet med de baltiska staterna och Polen, förstärkt sitt gränsförsvar. Men Sverige är unikt och besitter tydligen bättre förmåga att rätt bedöma utvecklingen i främst Ryssland.

Vi skall kunna omorientera igen och återta vad vi nedrustat, sägs det. Mot detta kan anföras att det verkar osannolikt att en svensk regering skulle ha styrkan att beordra en upprustning, om inte situation var akut hotfull och då vore det sannolikt för sent, eller som den kände försvars- och säkerhetspolitiske debattören överste Bo Hugemark uttryckt det: "Tyvärr visar historien att demokratierna alltid varit för sena med att urskilja faran och rusta upp i tid".

Slopad värnplikt?

I sin plan för det framtida försvaret hänvisar ÖB till bl a Danmark och hävdar att även Sverige kan klara sig med mycket få utbildade värnpliktiga. Emellertid finns i detta avseende två betydande skillnader mellan Danmark och Sverige. Ytans storlek och gränsernas längd. Ett yrkesförsvar kan aldrig bli så omfattande personellt att ens huvuddelen av svenskt territorium kan försvaras, än mindre med den strid över landets hela yta som kan befaras.. De elitsoldater ÖB talar om skulle få 7.5 månaders utbildning. Det är den utbildningstid dagens meniga soldater får. Dagens kompanibefälselever, d v s befälsuttagna värnpliktiga får en grundutbildning på 15 månader, varför den planerade 7.5 månaderseliten ter sig lite torftig.

Ökat behov av gränsförsvar

Vad alla vet men ingen vågar tala om är att våra gränser under senare år blivit utsatta för allt större hot, hotet om massinvasion av migranter. Italien som också har långa kuststräckor lämpar sig för jämförelse. Över Adriatiska havet tar sig fullastade båtar inte bara med albaner och kosovoalbaner utan även med migranter från fjärran länder som smugglats via Turkiet. I vårt närområde har Ryssland samma funktion. Att tänka sig polisen som huvudansvarig för gränsbevakningen är direkt skrattretande. Även tullen och kustbevakningen har alldeles för liten dimension för att klara ens dagens smugglingsverksamhet. Om vi skall kunna förhindra en massinvasion via Östersjön, krävs naturligtvis ett starkt kustförsvar, ett invasionsförsvar av lite annan typ än det traditionella. Asylvapnet är inte heller att förakta som motståndare.

Men ibland finns skäl att ifrågasätta om de styrande verkligen vill förhindra massmigration till Sverige. Massinvandringsförespråkarna brukar tala om att Sverige är stort, vi har gott om rum för många fler flyktingar. Det är emellertid fel att sätta antalet flyktingar i förhållande till antalet kvardratkm yta. Det är inte ytan som försörjer dagens migranter utan skattebetalarna. Räknat per invånare har Sverige under det senaste decenniet tagit emot fler asylsökare än något annat västland. Fredsaktivisterna, ibland desamma som invandringsförespråkarna, brukar å sin sida hävda att Sverige har västvärldens dyraste försvar räknat per invånare. Denna jämförelse är precis lika fel. Försvarsresurserna kan inte relateras till antalet skattebetalare utan till den yta och längden på den gräns som skall försvaras. Men det kanske inte längre är aktuellt, om vi skall upphöra med att försvara oss mot invasion av såväl militär angripare som migrationshorder.

Internationalisering

Såväl försvarspolitikerna som försvarsledningen vill öka utlandstjänstgöringen för svensk militärpersonal. För officerarna skulle det bli obligatoriskt att delta i utlandskommenderingar i uppdrag för exempelvis EU och FN. Stark åstundan finns hos flertalet om ett svenskt NATO-medlemskap. Frågan är förstås om NATO alls är intresserat, om det svenska försvaret reduceras alltför kraftigt.

I stället för att försvara det egna landet skulle följaktligen den svenska försvarsmakten få uppdrag av internationella organisationer. Huruvida det enbart skulle röra sig om s k fredsbevarande tjänstgöring eller om svensk personal skulle sättas in i strider i framtida oroshärdar liknande gulfkriget, vet ingen. Det förefaller onekligen absurt att ett land som inte har resurser att försvara det egna territoriet skulle ta på sig militära uppgifter i andra delar av världen. Vårt traditionella invasionsförsvar skulle följaktligen ersättas av en legoarmé beredd till insatser varhelst internationella organisationer begär. Försvarsledningen skulle närmast få rollen av kondottiär.

Den demokratiska förankringen?

Den nya, hastigt påkomna omorienteringen av vårt försvar har inte underställts medborgarna i val. De anses väl varken berörda eller intresserade annat än möjligen som skattebetalare eller löntagare på de orter där försvarsindustri och regementen avvecklas. Och det är kanske riktigt. Svenskarnas intresse för försvarsfrågor har efter andra världskriget gradvis avtagit. Å andra sidan skulle allmänhetens dom över de ansvariga den dag försvarsmakten behövs förmodligen bli ännu hårdare än den blev våren 1940, när Norge och Danmark invaderades av tyskarna.

Kanske vore det klokt av dagens beslutsfattare att begrunda de gamla visdomsorden: Alla länder har en armé, sin egen eller någon annans. Ingen har i varje fall hittills kunnat bevisa motsatsen.

Det har på sista tiden visat sig att regering och riksdag under många år medvetet ljög för svenska folket, när man hävdade att vi var neutrala. I själva verket fannsett långtgående samarbete med NATO, känt av ryssarna men inte av svenskarna. Skall vi tro att politikerna talar sanning nu, när man hävdar att det inte finns något invasionshot inom överskådlig framtid? 






 
image
 
 
image