Ur FRI INFORMATION:

Under hösten publicerades från finansdepartementet utredningen Ds 1998:57 "Kommittéerna och bofinken - Kan en kommitté se ut hur som helst?" Utredarna hävdade att statliga utredningar blir allt sämre, de är hastverk med bristande faktaunderlag.

Dåliga utredningar ger ännu sämre propositioner, som riskerar resultera i genuint dåliga lagar, speciellt om propositionen handlar om ett politiskt korrekt område, där inget parti och inga politiker vågar uttalande avvikande meningar. Naturligtvis kan en dålig lag godkännas av riksdagen av det skälet att ingen politiker orkat läsa proposition och utredning - förmodligen ganska vanligt förekommande.

Exempel på den senare varianten är som alla vet, personuppgiftslagen, PUL. Det visade sig under hösten, veckorna innan lagen skulle träda i kraft den 24 oktober, att ingen politiker visste vad lagen egentligen innebar, alla syntes lika förvånade, när de fick klart för sig att varken politiska partier eller idrottsföreningar i fortsättningen får på Internet publicera namn på medlemmar, motståndare m fl utan att varje enskild person lämnat sitt tillstånd. Socialdemokraterna får inte nämna Carl Bildt, och moderaterna får inte skriva om statsministern, utan att inhämta vederbörandes tillstånd.

I avvaktan på att riksdagen skall stifta en ny PUL, väljer Datainspektionen att blunda. Ingen har hittills, såvitt känt är, fällts för att på en hemsida eller s k chatsida ha nämnt statsministern eller kungen, d v s brutit mot lagen.

Nu är riksdagen på väg att stifta tre nya, omöjliga lagar, lagarna med förbud om diskriminering i arbetslivet av etniska minoriteter, funktionshandikappade och sexuellt avvikande.

Lagförslagen bygger på tre genuint verklighetsfrämmande utredningar. Trots att det gäller drastiska förändringar i arbetsrätten har ingen av utredarna tänkt igenom vad lagarna kommer att innebära för vanliga arbetssökande och för vanliga arbetsgivare. Orden småföretag och småföretagare är över huvud taget inte nämnda i någon av utredningarna, trots att de privata arbetsgivarna i ett slag berövas sin fria anställningsrätt. I fortsättningen är det diskrimineringsombudsmän och arbetsdomstol som bestämmer vem arbetsgivaren får anställa.

De tre propositionerna följer utredningarna med mycket små avvikelser. Inte heller i någon av propositionerna nämns småföretagen. Detta trots att alla riksdagens partier, allra mest regeringspartiet, sjunger småföretagarnas lov i alla tonarter.

Vem som helst med ringaste erfarenhet av arbetslivet kan förutsäga att de tre nya lagförslagen kommer att minska arbetsgivarnas vilja att anställa, kommer att öka arbetslösheten och kommer att öka motsättningarna mellan främst svenskar och invandrare.

Tror någon att något enda riksdagsparti kommer att lyssna på varningarna? Kommer någon att våga föreslå verklighetsanknutna förändringar i lagtexten? Kommer någon att lyssna på arbetslösa och småföretagare? Svaret är med säkerhet: nej!