Ur FRI INFORMATION:

I avvaktan på slutrapporten om Göteborgsbranden i oktober 1998 fortsätter mer eller mindre besynnerlig information att strömma in.

Med få undantag var media i februari 1999 överens om att fördöma åklagarens beslut att delge de fyra festarrangörerna misstanke om brott. Visserligen hade de släppt in två ­ tre gånger för många festdeltagare i lokalen och låtit blockera nödutgången. Ändå borde arrangörerna inte lastas, tyckte landets chefredaktörer. Expressen hänvisade den 7 februari till "de sköra relationerna mellan invandrargrupper och det svenska samhället" och påstod att "brandolyckan delvis var en följd av utanförskapet ­ invandrarungdomarna hade sin fest just där just då, därför att de inte får plats inne i Göteborg". Svenska Dagbladets ledarskribent ifrågasatte åklagarens slutsatser: "Att unga festarrangörer skall hålla reda på ett snårigt brandreglemente, och veta var de skall vända sig för att få reda på vad som gäller? Att unga inte alls skall få vara festarrangörer? Att möjligheten till egna initiativ skall uteslutas?"

Medias uppfattning är klar: när det gäller invandrarungdomar kan man bortse från de lagar och regler som gäller svenskar i allmänhet. Liknande åsikter framfördes av en mängd politiker och andra kändisar, bland dem naturligtvis Juan Fonseca.

Fonseca fick möjlighet profilera sig ytterligare efter det att chefsåklagare Norén intervjuats i Göteborgs Posten den 7 mars och bl a kallat det "beklagligt att vissa ungdomar inte vill prata med polisen" och "vi har konsulterat viss expertis i den här frågan. De har gett oss upplysningen att man, beroende på visst ursprung, ibland gärna talar osanning". Hets mot folkgrupp, fastslog Fonseca och ingav ytterligare en polisanmälan.

Den 17 mars avslöjade Göteborgs Posten att ett omfattande fusk skett med många av de 1 500 taxikort kommunen delat ut för att nära anhöriga skulle kunna ta sig till sjukhus och begravningsplatser. En del av korten kom på drift och har använts för rena nöjesresor. De aktuella kortresorna har kostat en halv miljon kronor.

I en insändare i Göteborgs-Tidningen, GT skrev två sjuksköterskor på Sahlgrenska: "Problemet har varit alla nyfikna ungdomar, som ej känt offren men sprungit på sjukhuset i grupper om 30-40 personer ...Vårdpersonalen har ibland upplevt en hotfull stämning när de försökt att tala med dessa grupper av ungdomar om att visa hänsyn. Vi har blivit kallade 'jävla kärring', 'jävla svenskar' och rasister." Vidare hävdade sjuksköterskorna: "Vi tycker att de ska anpassa sig efter våra regler. Nu anpassar vi oss mer efter dem, för om vi säger något som de uppfattar som stötande då är vi rasister".

En hjälte, en stor hjälte

"Han är en hjälte, en stor hjälte", skrev Nerikes Allehanda den 9 november om den 20-årige Yacine L, algerier utan uppehållstillstånd, bosatt i Örebro. Yacine var i Göteborg kvällen för brandkatastrofen och uppgav sig ha räddat ett stort antal ungdomar ur det övertända huset. ''Gud tog de bästa till sig. Ändå gav han mig kraft att lyfta och bära'', sade Yacine i intervjun med Nerikes Allehanda. Sedan skrevs det massor av om hjälten från Algeriet och Örebro fram till mitten av mars. Han hotades av avvisning, invandrarverket hade inte funnit asylskäl utan ville avvisa Yacine till Pakistan, varifrån han "flytt" till Sverige. Massor av kända svenskar engagerade sig i fallet. Kristdemokraternas Alf Svensson, kyrkoherde Kampe i Angered, debattören Ingrid Segerstedt Wiberg, Svenska Amnestys ordförande Jesus Alcalá, Anita Dorazio från Stockholms Asylkommitté - alla krävde de att hjälten från brandnatten skulle få uppehållstillstånd. Speciellt engagerade sig två invandrade socialarbetare som ordnade olika intyg. Mer än 4 000 namnunderskrifter samlades in och överlämnades till Utlänningsnämnden.

Yacine fick hjälp formulera ansökan om bidrag från Göteborgs-Tidningens brandofferfond. Av FARR, Flyktinggruppernas och Asylkommittéernas Riksråd, fick han stipendium som överlämnades vid en ceremoni i Hammarkullens kyrka den 12 mars av FARR:s ordförande, stiftskonsulenten i Västerås, Michael Williams.

Detroniserad hjälte

Men sedan blev det tyst i media. Visserligen skrev man fortfarande om hjälten, men nu skrev man inte ut namnet. Den 22 mars häktades Yacine av Göteborgs Tingsrätt. En göteborgare hade nämligen i ett TV-reportage om hjältedåden känt igen Yacine som en av de två utlänningar som rånat honom på hans bankomatkort och därefter tillskansat sig drygt 27 000 kr. Åklagaren ansåg sig kunna styrka att Yacine inte räddat några brandoffer. Den 7 maj dömdes han till 3 månaders fängelse för stöld, snatteri, bedrägeri och grovt egenmäktigt förfarande.

Historien om Yacine L är lärorik. När det massmediala drevet bestämt sig för helgon- eller hjälteförklaring, är all källkritik bannlyst. Annorlunda är det när någon skall avrättas, då grävs minsta förseelse i det förflutna upp. Eftersom Yacine fem månader före Göteborgsbranden dömts av tingsrätten i Örebro för stöld, borde åtminstone Nerikes Allehanda haft lätt att kontrollera hans uppgifter.

När sedan de professionellt godhjärtade skall överbjuda varandra i överord, ifrågasätter ingen föremålet för engagemanget. Varje gång Segerstedt Wiberg, Alcalá, Alf Svensson och prästerskapet i fördömande ordalag underkänner invandrarverkets och utlänningsnämndens bedömningar, är det nyttigt erinra sig att myndigheterna hindras av sekretesslagstiftningen från att berätta vad man egentligen vet om de snyfthistorier massmedia och kändispatrasket engagerar sig i.