Ur FRI INFORMATION:

Vet NATO egentligen vad man gett sig in på?

Den offentliga debatten kring NATOs aktion mot Serbien har huvudsakligen kretsat kring alliansens moraliska och juridiska rätt att i strid med FN-stadgan anfalla en suverän stat utan mandat från säkerhetsrådet - som om uteblivna veton från Kina och Ryssland skulle ha gjort aktionen mer moraliskt acceptabel. Vidare har man kritiserat NATOs bristande planläggning och ovilja att sätta in marktrupper. De mest högljudda anhängarna till NATOs bombningar vill se även svensk trupp i Kosovo under pågående NATO-bombningar. Man måste väl förutsätta att dessa heroiska militarister, t ex Lars Leijonborg, Alf Svensson, ett stort antal ledarskribenter och journalister är beredda att placera sig själva och sina söner i första ledet, när man konfronterar den serbiska armén.

Moderna korsriddare?

Men nog finns det flera aspekter på detta moderna korståg där Bill Clinton och Tony Blair manar sina anhängare att förgöra ondskan, d v s Milosevic, Dagens korsriddare slåss för MR (mänskliga rättigheter), när deras medeltida föregångare stred för Gud. I amerikanska hjältesagor med Vilda Västernprofil är skillnaden knivskarp mellan de goda och de onda, det finns inga gråzoner eller kålsupare. Dessutom segrar alltid det goda. I verkligheten är det mer komplicerat. Alla etniska minoriteter har sin beskärda del av ansvaret för de månghundraåriga konflikterna på Balkan. Även de som lägger huvudansvaret för dagens konflikt på serberna, borde inse att kampen mot ondskan inte har någon given utgång. Serberna är genom sitt historia mer vana vid krig än flertalet andra folk. T o m Hitler som med dåtidens starkaste krigsmakt krossade den jugoslaviska monarkin på elva dagar i april 1941 hade under resten av andra världskriget påtagliga svårigheter att besegra de serbiska partisanerna. Efter åtta veckors NATO-bombardemang av Serbien är det inte självklart att det personellt och materiellt mångdubbelt överlägsna NATO segrar.

Mördade i stället för befriade?

Genom NATO når oss information om vidriga övergrepp i Kosovo. Den 17 maj meddelades att massavrättningar troligen skett av 100 000 kosovoalbaner, flertalet yngre och medelålders män. Sanningshalten i uppgifterna går inte att kontrollera, men om informationen är korrekt, visar den att serberna behandlar civila kosovoalbaner som gisslan eller som krigförande på motståndarsidan. Ett avskyvärt beteende, tvärt emot alla internationella konventioner. Men är inte detta vad NATO borde ha förutsett? Massmördandet startade efter det att NATO påbörjat bombningarna. Är det riktigt att "befria" ett område, om befrielsen tar livet av en stor del av befolkningen?

Minskar bomberna hatet?

Vad innebär en seger för NATO? Vad har NATO tänkt sig skall hända sedan? Tror man att man kan bomba serber och albaner att leva harmoniskt tillsammans eller ens som fredliga grannar? Skulle månghundraårig fiendskap mellan serber och albaner upphöra den dag Milosevic kapitulerar?

NATOs Balkanaktion erinrar inte bara om korstågen. I likhet med inkvisitionen låter NATO uppenbart ändamålen helga medlen. Ändamålet mänskliga rättigheter är så saliggörande att man utan att tveka genom det långvariga, intensiva bombardemanget berövar hundratals eller troligare tusentals människor den mest grundläggande mänskliga rättigheten av alla: rätten att leva och överleva.

Ändamålet mänskliga rättigheter får tydligen också ursäkta att NATO lierat sig med minst sagt tvivelaktiga bundsförvanter.

Fritt fram för serbhat?

Uppenbart har serberna i svensk lag upphört att vara folkgrupp. På annat sätt kan man inte förklara de nedsättande, närmast hatiska, omdömen om serber i allmänhet som dagligen sprids i svenska media. Inget åtal är tydligen aktuellt för de ansvariga utgivare som publicerar vad som tveklöst måste rubriceras som både hets och missaktning. I motsats till detta står den mediala attityden till albaner i allmänhet och kosovoalbaner i synnerhet som genomgående utsetts till oskyldiga offer för den serbiska ondskan. Dock är det möjligt i många reportage från Balkan hitta beskrivningar som får offren att framstå mindre snövita.

Albanien - anarkin som statsskick

Visserligen är Nordisk Familjeboks (2:a upplagan 1904, den s k uggleupplagan) karakteristik skriven långt före den upplysta antirasismens tidevarv, men den förtjänar ändå att citeras i ljuset av vad som senare framkommit om Albanien efter Hoxha: "I familjen är mannen oinskränkt herre. Kvinnans ställning är icke vidare ansedd. Förlofning, bröllop, äktenskap uppenbara många spår af forna barbariska sedvänjor; likaså de ej sällsynta brudrofven och brudköpen. I de religiösa åskådningarna har mycken hedendom hållit sig kvar

Till karaktären äro albaneserna grymma och opålitliga, men tappra och oförfärade, med håg för vapenbragd och afsky för regelbundet arbete. Det är endast få albaneser, som icke i sin ungdom tillhört något af de många röfvarband, som göra bergen icke blott i Albanien, utan äfven i Tessalien och Macedonien osäkra Förbrytelser straffas med böter af penningar eller kreatur, men mord, ärekränkning, kvinnorof, äktenskapsbrott och skändande af kvinnor bestraffas genom blodshämnd, hvilken ännu kräfver en mängd offer."

Så uttrycker vi oss inte idag. Den borgerliga regeringens diverseminister, Birgit Friggebo fick också be om ursäkt för sitt famösa yttrande om kulturellt betingad tjuvaktighet.

Då och då beskrivs emellertid i media förhållanden i Albanien och Kosovo som inte stämmer med den gängse, korrekta uppfattningen.

"Den albanska prostitutionsindustrin har på få år tagit täten i lönsamhet. Skäms inte för sig mellan narkotikahandel, vapenhandel och illegal invandring. Albanerna är över 80 000 i Italien, varav 20 000 enligt myndigheterna är illegala" (Göteborgs Posten 990228).

"Fram till den 1 december 1998 beslagtog den nordiska polisen under året cirka 150 kg heroin, till övervägande delen så kallat brunt rökheroin. Närmare 90 procent av dessa beslag har man konstaterat vara relaterade till etnisk-albanska grupperingarI början av oktober i fjol pågick i Tyskland inte mindre än 140 ärenden mot etniska albaner som är involverade i grov organiserad kriminalitet ­ och framför allt då narkotikabrott. I Tyskland har man för övrigt under den senaste tiden noterat att etniska albaner även är inblandade i kokainhantering" (Svensk Polis nr 3, 1999)

"Medan polis och militär ser på bränns och plundras officiella byggnader, skolor, sjukhus och butiker; vapen- och ammunitionsdepåer länsas; fler områden utropas till självständig klanriken, styrda av brottslingar som flytt ur fängelserna när dessa inte längre bevakas I detta samhälle härskar klanväldet och vendettorna med oinskränkt makt; här låser alla sina hem efter mörkrets inbrott medan bergen kryllar av unga män som blodshämnden gjort till dråpare och som nu väntar på att hämnden skall nå fram också till demett land med Europas lägsta inkomst per capita lyckas med konststycket att ha Europas högsta volym per capita av Mercedesbilar" (Svenska Dagbladet 990324).

"Funktionärer vid gränsen rapporterar hur många flyktingar utsatts för dubbla övergrepp. Först har de fördrivits från sina hem i det krigshärjade Kosovo, därefter har lokala gangstrar överfallit dem och bestulit dem på deras bilar och traktorer, som de sedan fått köpa tillbaka till hutlösa priserUtländska TV-team har tvingats leja beväpnade livvakter för att kunna utföra sitt arbete. De som vågat sig ut utan skydd har fått betala ett högt prisI norra Albanien råder nästintill ett laglöst tillstånd. Här innehar klanerna den oinskränkta makten och de följer urgamla seder om blodshämnd. Deras revirstrider brukar sluta med åtskilliga döda som ligger kvar på slagfältet genomborrade av kulor" (Svenska Dagbladet 990419).

"Hundratals lyxvillor byggs som bäst i norra Albanien, många som resultat av lönsam bränslesmuggling. Liksom i Vlore i södra Albanien, där lyxhus växer upp som svampar ur jorden finansierade av smuggling av illegala immigranter till ItalienDet råder ingenmansvälde i norra Albanien. Kriminella gangstergäng ger sig på flyktingar, journalister och hjälparbetare. De stjäl pengar, utrustning och humanitär hjälp. Utlänningar tvingas skaffa livvakter. Straffriheten i Albanien är total. Människor mördas vare dag och ingen grips. Albanien världens mest korrupta land enligt Världsbanken" (Svenska Dagbladet 990504).

"Men här i Albanien är blodiga vendettor och generationslånga fejder fullt normala företeelser. Blodshämnd ("glakmarrje" på albanska) betraktas av flertalet som en respektabel handling. Hos grannen Kosovo har vendettan varit vardagsmat under hundratals år" (Svenska Dagbladet 990505).

"Italien har sedan tidigare dåliga erfarenheter av albansk invandring. Den har för det mesta varit illegal och många albaner som kommit till Italien har sugits upp av albanska kriminella organisationer med knarkhandel och prostitution som specialiteter" (Epok, nr 2, 1999, tidskrift från Utrikespolitiska Institutet). 

UÇK - befrielserörelse eller terroristorganisation?

Albanien, numera allierad med NATO och USA i kampen mot Serbien, har sedan några år ingen egentlig egen krigsmakt. Utländska trupper, främst italienska, har hjälpt till att upprätthålla nödtorftig ordning i Tirana och skyddat hjälptransporter. Frivilligt eller ej, har Albanien emellertid fått en armé, den kosovoalbanska gerillan UÇK, med nordöstra Albanien som bas och som numera kan sägas utgöra NATOs marktrupper i Kosovo. Om denna väpnade befrielserörelse - terroristorganisation säger en del - är föga bevisat men mycket skrivet. En utförlig analys publicerades i maj-juninumret i år av det amerikanska utrikespolitiska magasinet Foreign Affairs, författad av Balkanexperten Chris Hedges. Hedges informerar om att UÇK, KLA i engelskspråkig version (Kosovo Liberation Army), strider med ett mål i sikte: Storalbanien, där Kosovo, Albanien och delar av Makedonien skall ingå. Kring detta mål samlas de olika fraktionerna av KLA, den mindre, "högerextrema" delen bestående av ättlingar till den albanska Skanderbegdivisionen inom Waffen-SS som stred på tyskarnas sida under andra världskriget och den större, marxistiska delen skolad vid Pristinauniversitetet av lärare och kurslitteratur från Hoxhas kommunistiska albanska diktatur. Mellan dessa i sig oförenliga fraktioner återfinns en större kärna av mer diffusa vänstersocialister. I Foreign Affairs informerade Hedges också om indikationer på att fundamentalistiska muslimer från bl a Iran finns på plats i Albanien liksom tidigare i Bosnien. Det anses att KLA får hjälp från dessa islamister.

I Riksradions Studio Ett den 14 maj intervjuades journalister och hjälparbetare vid gränserna till Kosovo. Flera kunde berätta hur UÇK rekryterar soldater genom hot och utpressning såväl i flyktinglägren som i västeuropeiska länder, bland dem Sverige, vilket ivrigt förnekades av UÇKs talesman i Sverige. Att UÇK finansieras av etniska albaners narkotikahandel i Europa har påpekats åtskilliga gånger.

I Dagens Eko den 17 maj berättades om misstankar att den kosovoalbanska gerillan håller landsmän fångna, inspärrade i minfält, i bergen inne i Kosovo. Syftet skulle vara att Kosovo inte avfolkas helt före "befrielsen". Huruvida de av NATO förmodade 100 000 massavrättade kosovoalbanerna i själva verket är gerillans fångar, förmäler inte de motstridiga och vidriga underrättelserna.

"UCK-gerillan tillförs fortfarande krigsmateriel över gränsen mot Albanien, Pengarna kommer till stor del från illegal narkotikaförsäljning i Europa. Albanien, som är Europas fattigaste land, präglas av politisk och ekonomisk oro. Den nuvarande regeringen har inte kontroll över läget i landet. Kriminaliteten och det politiska våldet är omfattande. En betydande del av den organiserad brottsligheten i Europa har sitt ursprung i Albanien" (Karin Wegeståhl, socialdemokratisk riksdagsledamot, Svenska Dagbladet 990408).

"För ett par år sedan gick Walter Kegö, chef för rikskriminalens narkotikaunderrättelseenhet, ut i Expressen och berättade att ett antal kosovoalbanska familjeklaner, nästan samtliga bosatta i södra och västra Sverige, låg bakom 80 procent av smugglingen av heroin till Sverige. På bara några år har de tagit över, sa Walter Kegö då. Walter Kegö sa nyligen till den brittiska tidningen Times: 'Vi har uppgifter som får oss att tro att det skulle kunna finnas ett samband mellan narkotikapengar och den kosovoalbanska befrielsearmén.' Även Rysslands utrikesminister Igor Ivanov slår nu fast att UCK försörjs av narkotikapengar från Tyskland, Schweiz, USA - och Sverige" (Expressen 990326).

Om gripandet i Tjeckien av "Europas knarkkung", Princ Dobroci från Pec i Kosovo skrev Aftonbladet den 12 mars i år: "Polisen tror att mångmiljonförtjänsterna från Dobrocis heroinförsäljning har gått till UCK-gerillans väpnade kamp i Kosovoprovinsen".

Dagens Nyheter skrev den 19 april om UÇK och hävdade att hjärnorna bakom dess operationer "tros sitta i Schweiz, där det finns en ganska stor och förmögen exilgrupp från Kosovo". DN påpekade vidare: "Finansieringen av befrielsearmén är höljd i dunkel - det sägs vara frivilliga bidrag från albaner världen över. I den europeiska polisorganisationen Europol hävdar man att inkomsterna från den narkotikasmuggling som bevisligen bedrivs av kosovoalbaner över Europa delvis kan ha kommit UCK till godo. Det är ett klassiskt mönster - så går det till i Tadzjikistan och Afghanistan - att knarkpengaranvänds till vapenköp. Enligt Berliner Zeitung skulle hälften av de 900 miljoner D-Mark som nått Kosovo sedan gerillan började verka komma från heroinsmuggling".

Dagens Nyheter erinrade i samma artikel om att "UCK-gerillan kom in på den politiska världsarenan våren 1998, då USA-medlaren Richard Holbrooke sökte upp UCK:s representanter i byn Junik. 'Det gav oss ett internationellt skydd', sade den officer som talade med Holbrooke senare. Också Robert Gelbard, USA-regeringen Kosovohandläggare, träffade UCK. Sålunda godkänt som part av amerikanerna blev UCK medbjudet till fredskonferensen i Rambouillet"

Officiellt hävdar NATO och USA samma linje som i Rambouillet: kosovoalbanerna skall tillbaka till Kosovo och ställas under beskydd av internationell trupp. Hur många soldater fordras för att hindra fortsatta strider mellan serber och UÇK-anhängare? Ja, det berättas förstås inte. Inte heller lämnas någon information om hur USAs, NATOs och EUs dröm om ett fortsatt mångetniskt, mångkulturellt Balkan skall kunna harmonisera med bundsförvanten UÇKs planer på ett etniskt rent Storalbanien.

******

De stora, otrevliga, politiskt inkorrekta frågorna kvarstår att besvara:

***

Vad hade NATO i getingboet på Balkan att göra?

***

Är inte Balkan det bästa beviset på att mångkultur och mångetnicitet fungerar (hjälpligt) endast i diktaturer?

***

Är kosovoalbanernas självständighet värd svenska soldaters liv? (Krasst uttryck: är verkligen svenskarna beredda att i praktiken hävda att alla människor är lika mycket värda, vill svenska föräldrar offra sina söners liv för att i bäst fall rädda kosovoalbanska?)

***

Är svenskarna beredda ta emot och ge permanent uppehållstillstånd/ svenskt medborgarskap till de ytterligare tiotusentals kosovoalbaner som kommer att falla på vår lott, när NATO avslutat sina operationer? (De 30 - 40 000 kosovoalbaner som hittills tagits emot av Sverige under nittiotalet har som bekant inte i alla fall haft lätt att anpassa sig till demokrati, svenska lagar och svensk kultur)