Ur FRI INFORMATION:

En månad före EU-valet är debatten näst intill obefintlig. Det förefaller som om politikerna struntar i om väljarna röstar eller inte. Även om en majoritet idag kanske föredrar ett utträde ur unionen, kommer vi att förbli medlemmar de närmaste åren. Skall EU fortsätta ta över beslutanderätten från riksdagen? Skall Sverige ingå i en militärallians? Vill vi verkligen slopa gränskontrollerna? Några exempel på frågor som borde diskuteras och där partierna borde avkrävas besked. Läs vad Sverigedemokraterna tycker!

Det förväntas att deltagandet i valet den 13 juni till EU-parlamentet kommer att bli lågt, troligen lägre än förra EU-valets 1995 knappt 42 procent. Bryssel känns avlägset för de flesta. Svenska parlamentariker har sannerligen inte visat framfötterna under den gångna mandatperioden. Parlamentet sysslar i stor utsträckning med struntärenden, medan de viktiga besluten tas av ministerrådet eller tjänstemän. Till detta kommer det ökande svenska EU-motståndet.

Ökande EU-motstånd

Flertalet av de tveksamma ja-röstarna i 1994 års folkomröstning verkar nu ha blivit övertygade EU-motståndare. Resultatet för svenskarna av fyra års EU-medlemskap har kommit närmare vad EU-motståndarna befarade och långt ifrån vad EU-anhängarna utlovade. Det har i efterhand visat sig att den borgerliga regeringens EU-förhandlare kom hem med ett verkligt uselt avtal, där man såg mer till alkoholmonopol och snustillstånd än till kostnaderna för de svenska skattebetalarna.

Det dåliga ursprungsavtalet har följts av upprepade socialdemokratiska förhandlingsmissar, nu senast den 11 mars i år, då Winbergs besynnerliga inställning till jordbruket ledde till att svenska bönder fick åtskilliga miljoner mindre än utländska, t ex en halv miljard kr mindre än de finska bönderna. Fortfarande får Sverige och svenska bönder betala till sydeuropeiska länder vars klimat ger flera skördar per säsong. Under de gångna åren har Sverige varit en av EU:s tre största nettobetalare, d v s avgifterna överstiger med många miljarder de bidrag vi får tillbaka. Så tvingas t ex Sverige årligen med mer än en miljard kr finansiera enbart de brittiska rabatterna. Storbritannien, som har råd med massiva militära insatser på Balkan, betalar per invånare och netto mindre än Sverige till EU. Och värre ser det ut att bli, drygt trettio miljarder netto årligen kommer Sverige att få bidra med inom ett par år.

Fredsprojektet EU visade sig vara just den bidragskarusell motståndarna utmålade. I den allmänna jakten på bidrag, där varje nation ser uteslutande till egna intressen, drar Sverige med sina inkompetenta men självmedvetna EU-representanter alltid en nitlott.

Till besvikelsen över det ekonomiska utfallet för Sveriges del kommer EU:s byråkratiska klåfingrighet, det må gälla bestämmelser om materialet i fiskebåtar och surströmmingslådor, förbudet att bojkotta kött från belgiska monstertjurar eller krav på jordgubbars storlek. Nöjda svenskar finns däremot bland jordbruksbyråkraterna. Jordbruksverket har tvingats till omfattande nyrekryteringar.

Skandalösa missförhållanden har avslöjats om djurhanteringen inom EU-länderna. De långa plågsamma transporterna av levande djur till Sydeuropa och Mellanöstern är ingenting annat än grovt djurplågeri. Trots upprepade löften om förbättringar har EU-kommissionen hittills endast beslutat om marginella reformer. Så länge transportstödet för levande djur är lönsamt för bönder och åkerier, kommer missförhållandena att fortsätta. Så sent som den 23 april i år visade TV Rapport fasansfulla bilder från hästmarknaden i Bryssel och myndigheternas bryska metoder mot GAIA, den europeiska organisation som avslöjat de skandalösa förhållandena.

Än värre för EU:s rykte är avslöjandena om maktmissbruk, nepotism, bedrägerier som kommit tätt de senaste månaderna liksom gemenskapens oförmåga att korrigera ens de värsta falsarierna. Obekymrade om de nationella väljarna fortsätter parlamentariker och tjänstemän att höja sin löner och öka sina förmåner till rent absurda nivåer.

Det finns alltså många skäl varför svenskarna skall vara ointresserade av att utnyttja den uppenbart så betydelselösa rösträtten den 13 juni. Ändå är det viktigt att rösta och att rösta på Sverigedemokraternas kandidater.

Rösta på Sverigedemokraterna!

Sverigedemokraternas valmanifest inför EU-valet finns utlagt på partiets hemsida på Internet. Det kan naturligtvis liksom valsedlar rekvireras per brev, telefon eller telefax från partiet. Valmanifestet är - liksom det nya partiprogrammet från januari 1999 ­ välskrivet och relativt lättläst. Ståndpunkterna är lättillgängliga och väl motiverade i manifestet.

Som flertalet säkert vet är Sverigedemokraterna motståndare till EU och kräver att fördraget om den Europeiska Unionen kompletteras med den utträdesparagraf som saknas idag. Sverigedemokraterna motiverar utförligt och övertygande varför man anser att EU förhindrar i stället för främjar ett mellanstatligt samarbete mellan jämbördiga nationer, partiet säger ja till Europa men nej till EU.

I folkomröstningen om EU 1994 brukade Ja-sidan framhålla att Sverige utanför EU riskerade bli en marginaliserad randstat i norr. Sverigedemokraterna visar i sitt manifest att det är just vad Sverige håller på att bli inom EU. EU flyttar makten från de nationella parlamenten till Bryssel, små länders inflytande minskas, medborgarna kommer allt längre från beslutsfattarna, byråkratin blir alltmer kvävande. Svenskt jordbruk kommer på sikt att avvecklas genom lagar och förordningar som ensidigt gynnar kontinenten. Den grova kriminaliteten ökar genom att EU förbjuder effektiv gränsbevakning mellan medlemsstaterna.

Sverigedemokraterna hävdar att EU:s upplösning av nationalstaterna till förmån för en ny europeisk identitet grundad på medborgarskap i unionen kommer att leda till rotlöshet och historielöshet. En mångkulturell statsbildning med en överstatlig identitet leder till ökande konflikter och risk för inbördeskrig. Sverigedemokraterna säger nej till en samordnad utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) och en europeisk militär försvarsallians (VEU) knuten till NATO. USAs militära inflytande i Europa bör avlägsnas. Sverige bör fortsätta vara alliansfritt och behålla ett försvar med avskräckande potential och kapacitet till uthållig försvarsstrid.

Sverigedemokraterna anser att nya folkomröstningar angående EU-medlemskapen bör utlysas i EU:s nuvarande medlemsländer och tror tydligen att en majoritet skall välja att lämna gemenskapen. Fortsatt europeiskt samarbete skall i stället ske genom mellanstatliga fördrag.

Sverigedemokraterna de enda nationella EU-motståndarna

Som bekant är Sverigedemokraterna inte det enda parti som förespråkar utträde ur EU. Det gör också Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Skillnaden är att de två senare är internationalister och grundar sitt motstånd på att EU påstås utestänga tredje världen. Västerpartiet och Miljöpartiet förespråkar ökad, närmast fri, invandring från andra världsdelar, vilket tycks vara deras huvudmotiv för att lämna EU. Den som vill manifestera sin vilja att lämna EU utan att öka invandringen till Sverige bör därför avgjort rösta på Sverigedemokraterna.

En väsentlig skillnad i EU-motståndet är vidare att vänster- och miljöpartierna visserligen är emot EU men nästan alltid röstar ja till ökad överstatlighet, d v s lagändringar som ger EU ökad makt på de enskilda ländernas bekostnad, medan Sverigedemokraterna kommer att i alla frågor motsätta sig att makt överförs från enskilda stater till unionen.

Alla inser emellertid att oavsett hur Sverigedemokraterna lyckas i valet den 13 juni kommer Sverige att fortsätta vara medlem av EU under lång tid, om nu EU alls överlever Balkankriget. Sverigedemokraternas valmanifest handlar därför också om Sverigedemokraternas program för den tid Sverige behåller sitt EU-medlemskap. Sverigedemokraterna vill bl a verka för att ministerrådets beslut måste vara enhälliga, enskilda länder skall inte kunna bli överkörda. Beslutskraft bör inte flyttas från nationalstaterna till EU-organen och inte från ministerrådet till EU-parlamentet. Problemen med korruption och nepotism inom EU måste åtgärdas. Den utomeuropeiska invandringen skall minskas. Allmän personkontroll bör tillåtas mellan nationalstaterna för att hindra illegal invandring. EU:s djurskydd och hälso- och miljöpolitik bör lyftas till svensk nivå. Sverige skall upphöra vara nettobidragsgivare till unionen.

Skäl för EU-anhängare välja Sd

Även den som fortfarande är övertygad anhängare till fortsatt medlemskap i EU har anledning att rösta på Sverigedemokraterna. Ett skäl är att Sverigedemokraterna är det enda parti som genomgående betonar vad som är bra för Sverige och svenskarna, medan andra partier i olika utsträckning prioriterar globala hänsyn, vad som påstås vara bra för världen i stort och i mer eller mindre hycklande ordalag framhåller solidariteten med flyktingar och tredje världen. De etablerade partierna har i EU-sammanhang liksom inom migrations-, integrations- och biståndspolitiken alltför lätt att glömma att politikerna väljs för att ta till vara svenska folkets intressen, inte andra folks. Ett annat skäl till att välja Sverigedemokraterna är nödvändigheten att markera att svensken även i fortsättningen har rätt att själv välja parti, valet skall inte manipuleras av övriga partier, anarkistiska våldselement och massmedia.

Ökad, men manipulerad uppmärksamhet

I tidigare riksdagsval har media i stort tigit ihjäl Sverigedemokraterna. Övriga partier liksom rättsapparaten har i strid med grundlagen låtit anarkister fritt störa Sverigedemokraternas valmöten och hota och misshandla mötesdeltagare. Inför det kommande EU-valet har media däremot ägnat Sverigedemokraterna stor uppmärksamhet. Tyvärr är denna som väntat utomordentlig partisk och missvisande. De grövsta anklagelser tillåts i den förment sakliga och opartiska Sveriges Radio och Television utan att Sverigedemokraterna ges möjlighet till genmäle, exempelvis i morgonekot i P1 den 3 maj, där journalisten Bim Clinell påstod att de våldsaktioner som riktats mot Sverigedemokraterna var falsarier iscensatta av Sd-anhängare.

Hot från Nätverket mot rasism

Ett nätverk mot rasism har bildats med målsättning att bekämpa Sverigedemokraterna i valet (se vidare Fri Informations brev till Integrationsverket på sid 7). Med tanke på att nätverket innehåller ett flertal organisationer för kända våldsverkare t ex Antifascistisk Aktion och Unga syndikalister kan säkert våldsaktioner förväntas även i denna valrörelse. Frågan är om myndigheterna kommer att ingripa denna gång, och om övriga partier och massmedia väljer att fortsätta att strunta i grundlagens bestämmelser om fri- och rättigheter. Många svenska politiker verkar avsevärt mer intressade av MR (mänskliga rättigheter) i avlägsna länder än i Sverige.

Ynkligt, JK!

JK påstod i sitt beslut om att avstå att utreda Det Nya Partiets anmälan om mötesstörningar att det ingenstans framgick att störningarna var organiserade. Det är naturligtvis lögn. Som Fri Information påpekat flera gånger fanns utförliga och triumfatoriska beskrivningar på Internet på såväl Antifascistisk Aktions som Direkt Aktions hemsidor. Till detta kan läggas Hasans Vänners redogörelse på Internet (Hasans Vänner är samordnare av Nätverket mot rasism):

"Snabbstopp för "Sverigedemokraterna" på Sergels torg! 

Vår blockad av Sergels torg den 5 september blev en total framgång för motståndet mot rasism och ett rejält nederlag för "Sverigedemokraterna". Efter att ha varit där och rekognoscerat insåg  slipsfascisterna att de inte skulle kunna genomföra sitt planerade torgmöte. Vi var c:a två-trehundra motdemonstranter från Nätverket mot  rasism/Stockholm som stod på vakt från kl 11.00, det vill säga en timme före SD:s  planerade möte. Strax efter kl 12.00 fick vi beskedet att SD ställt in sitt torgmöte. För säkerhets skull fortsatte vi vår bevakning av Sergels torg 

9 september kommer SD: arna att försöka på nytt på Sergels torg. Om vi är många, som vi var den 5 september, då kan vi stoppa SD:s valrörelse i Stockholms innerstad innan den ens har börjat. 

Alltså: Kom till Sergels torg kl 11.00 den l2 och 19 september och delta i blockaden".

"Någon mer systematisk kampanj synes det knappast ha varit fråga om", skrev JK!

Dagens Nyheter valde halva sanningen

Många blev positivt överraskade när Dagens Nyheters chefredaktör Hans Bergström i en artikel ett halvår efter riksdagsvalet, den 15 mars i år, skrev om mötesstörningarna mot Ny Demokrati och i hårda ordalag kritiserade JK och polisen för undfallenhet. Emellertid nämnde han inte Sverigedemokraterna. Säkert måste även Hans Bergström vara medveten om att Sverigedemokraterna utsattes för liknande men värre störningar än Det Nya Partiet. När DN dessutom vägrade att ta in ett inlägg från Sverigedemokraterna, blir väl omdömet om Hans Bergström inte odelat positivt. Inte tycks han vara någon oreserverad försvarare av yttrande-, åsikts- och mötesfrihet. Anmärkningsvärt var också inlägget i DN den 17 mars från Claes Cassel, informationsansvarig vid Polisen i Stockholms län. Cassel instämde i DNs kritik mot polisens undfallenhet men gav också massmedia ansvaret:

"Jag har i min nuvarande roll arbetat fem år med medier. Jag har fått klart för mig att störning av möte graderas väldigt olika. Om extrema högerkrafter stör är det alltid en stor nyhet som slås upp kraftigt. Polisen får stå till svars för "handfallenhet" inför högerkrafterna. Frågorna gäller då varför vi inte satt in mer polis, varför de poliser som var där inte agerade med mera kraft, varför vår underrättelsetjänst inte fungerat tillräckligt bra och om vi verkligen identifierat och anmält varenda individ i den störande gruppen.

Rör det sig om vänsterkrafter och anarkistgrupper som stör mer eller mindre extrema högerkrafters möte visar plötsligt medierna väldigt ringa intresse för saken såvitt den inte urartat i veritabla gatustrider. De få frågorna från medierna inriktar sig nu inte alls på varför vi inte agerat kraftfullare. I stället gäller undran varför vi agerade över huvudtaget? Vad hade vi där att göra? Och har inte även motdemonstranterna yttrandefrihet som vi i så fall (i första hand?) skulle ägnat oss åt att försvara mot mötesdeltagarnas trakasserier? Det här är ett mycket tydligt mönster i rapporteringen."

Så sant, så sant. Men varför inledde Cassel: "Privat har jag inte mycket till övers för Ian Wachtmeisters politik"? Vad har det med saken att göra? Skulle Claes Cassel ha börjat ett svar på en anmälan från exempelvis Gudrun Schyman med: Privat har jag inte mycket till övers för Gudrun Schymans politik? Säkert inte.

Värna grundlagen, rösta på Sverigedemokraterna!

Den som vill markera sitt stöd för grundlagens garantier för åsikts-, yttrande- och mötesfrihet och därigenom ta avstånd från svensk- och utlandsfödda slöjders strävan att i symbios med betydande delar av journalistkåren bestämma vilka åsikter som skall vara tillåtna i Sverige, för den är valet självklart den 13 juni och på kort sikt viktigare än EU: rösta på Sverigedemokraterna!