Ur FRI INFORMATION:

Många hoppades den 9 juli att Sveriges anseende som rättsstat var på väg återställas. Då upphävde Lunds tingsrätt Invandrarverkets uppsägning av byrådirektör Kenneth Sandberg. Rätten skrev: "Det framstår som ganska klart att den massmediala uppmärksamheten kring Kenneth Sandberg i maj 1997 varit den faktor som utlöst det fortsatta händelseförloppet Med den utformning Invandrarverkets talan har, ankommer det emellertid inte på tingsrätten att ta ställning till frågan om uppsägningen varit befogad för att värna om förtroendet för Invandrarverket eller om i stället skyddet för Kenneth Sandbergs förenings- och yttrandefrihet väger tyngre. Sandbergs politiska engagemang och hans offentligt framförda kritik mot invandringspolitiken skall således lämnas utanför bedömningen av anställningstvisten".

Redan den 20 juli överklagade SIV domen till Arbetsdomstolen. Man hävdade hycklande att "SIV har givetvis ingenting att invända mot att Sandberg på sin fritid engagerat sig i invandringspolitiska frågor. Det tvisten gäller är istället att Sandberg inte förmått skilja på arbete och fritid, utan istället låtit hela sin negativa inställning till invandring och invandrare genomsyra arbetet i tjänsten. Härigenom har relationen till övriga anställda inom verket gradvis försämrats."

Invandrarverket påstår att Sandbergs kollegor "framfört oro och rädsla för repressalier för sig själva eller sina familjer". Sedan följer sida på sida om Sandbergs olämplighet utmynnande i att "Sandberg sedan länge haft en ensidig och onyanserat negativ inställning till invandrare och invandringspolitiken", att han "saknar den objektiva och humanistiska grundsyn som är en förutsättning för arbetet med invandrare" och att "hans privata uppfattningar i invandringsfrågor skiljer sig väsentligt från den officiella invandringspolitiken".

Ingenstans i SIVs inlaga nämns den egendomliga slump som fick verket att säga upp Sandberg strax efter det att han framträtt som ordförande i Folkviljan och Massinvandringen. Om Sandberg är så totalt omöjlig som verket påstår, är det märkligt att inte SIV sagt upp honom långt tidigare.

SIVs agerande är ytterligare ett bevis på att även om det i teorin fortfarande är tillåtet att kritisera vår slappa invandringspolitik, våra fega invandringspolitiker och våra inte alltid otadliga tjänstemän, råder i praktiken ett massivt åsiktsförbud. Endast de godtrogna förväntar sig opartiskhet från AD, vars domar ofta står i skarp kontrast till folkopinionen. Ett av de senare exemplen är godkännandet av uppsägningen av PRO-kanslisten i Halland, anklagad för att privat utnyttja Internet på arbetstid till en kostnad om 200 kr/år. Domen påstods vara utan anknytning till PRO-kanslistens medlemskap i Folkviljan och Massinvandringen, precis som SIVs aktioner mot Sandberg. Den klentrogne erinrar sig vissa forskares, journalisters och politikers krav på avsättning av professor Kajsa Ekholm Friedman och uteslutning av moderatpolitikern Sten Andersson, talare vid ett möte med Folkviljan och Massinvandringen.

Sverige är på väg att bli en genuin åsiktsdiktatur, vars demokratiska fernissa gradvis krackelerar.