Ur FRI INFORMATION:

I nr 5, 1999 av Fri Information påminde vi om att Laila Freivalds ännu inte tagit avstånd från sitt interpellationssvar i januari 1999 om att brottsligheten i huvudsak inte är "ett problem som har med ungdomar, och ännu mindre med invandrade ungdomar att göra". Vi påpekade också att i höstens motionsflod har ingen riksdagsledamot behandlat frågan om ungdomsrån utförda av invandrarungdomar mot svenskar, i huvudsak svenska ungdomar men i viss utsträckning även äldre svenskar.

Den 8 december kom emellertid en interpellation om ungdomsrån från centerpartisten Gunnel Wallin från Skåne. Interpellation är för riksdagsledamöterna enklare, man frågar vad regeringen tänker göra och behöver inte själv lägga några förslag utan kan uteslutande ägna sig åt att kritisera regeringens underlåtenhet, olämpliga åtgärder eller vad det nu må vara.

Interpellation nr 1999/ 2000:138 lyder:

"De senaste sju månaderna har 105 ungdomar anmält att de har rånats i Stockholm av jämngamla personer. I Uppsala var siffran i början på november 60 fall av ungdomsrån som anmälts till polisen bara i år. Polisen i Malmö har också fått se en ökning av dessa brott och man räknar med att det sker två ungdomsrån om dygnet. Denna typ av brott återfinns nu i alltfler städer och polisen säger att det verkar ha blivit populärt bland ungdomar att råna varandra. Man bedömer dock att mörkertalet är stort. Många av offren är rädda för hämnd om de anmäler brottet. I en enkät i en gymnasieskola i Uppsala uppger 78 av de tillfrågade att de blivit rånade eller bestulna. Detta är en fördubbling jämfört med liknande enkäter gjorda 1995 och 1997. Oftast är både förövare och offer tonåringar och det vanligaste bytet är mobiltelefoner. De unga rör sig i olika grupperingar och de kan vara två - fem deltagare som frågar om de kan få låna telefonen och övergår sedan till att hota offret. För utomstående ser det ut som en grupp ungdomar som samlats och det kan vara svårt att upptäcka att det rör sig om ett rån. Vanligen är rånarna beväpnade med kniv men det har också i vissa fall förekommit skjutvapen och tårgas. Detta är mycket allvarligt då så pass grova brott har spridit sig så långt ned i åldrarna att många av förövarna är inte ens myndiga! En del av ungdomarna är redan tidigare kända hos polisen för mindre brott såsom exempelvis snatterier. Det är av yttersta vikt att samhället snabbt reagerar när brott begås av unga förövare. Ungdomsrån bör därför vara en prioriterad uppgift för hela rättsväsendet att snabbt ta sig an. I dag hinner polisen på vissa håll inte med att utredaalla dessa brott som anmäls utan utredningarna läggs på hög. I Stockholm har polisen tillsatt en särskild grupp som ska försöka få bort ungdomsrånen i vissa särskilt utsatta områden. Försöket ska utvärderas i mars. Gruppen tillsattes i oktober och sedan dess har fem gärningsmän fått sina domar. Utredningsarbetet är ofta komplicerat med svårigheter att identifiera de skyldiga. Även om offren känner till förövarna så är de rädda för hämnd om de identifierar de som överfallit dem. Att offren inte vågar anmäla brott och vittnen inte vågar vittna i rättegångar är mycket allvarligt och ytterst är det ett hot mot rättssäkerheten. Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande frågor till justitieministern: Vad avser justitieministern göra för att komma till rätta med den alltmer utbredda förekomsten av brottslighet som begås av unga gärningsmän? Vilka åtgärder avser justitieministern vidta för att förbättra skyddet för vittnen?"

Den uppmärksamme läsaren noterar genast att ingenting nämns om rånarnas etniska ursprung trots att det nästan alltid rör sig om ungdomar med utländska bakgrund, även om enskilda etniska svenskar, s k whiggers, kan ingå i rånargängen.

Just idag, när drevet går efter påstådda nynazister och andra ungdomar med påstådda högerextrema sympatier är det livsviktigt att politiker och myndigheter vågar tala klarspråk. Så länge de skrämda och förnedrade svenska rånoffren upplever att samhället vänder dem ryggen och tystar ned vad de utsatts för, kommer hatet mot invandrarungdomar att öka och i första hand naturligtvis drabba skötsamma och laglydiga invandrare. Rekryteringen till våldsbenägna svenska gäng kommer att öka i motsvarande utsträckning alla fackeltåg och upprop till trots.

Och var har vi de invandrade debattörerna, Baksi, Pascalidou, Rojas, Amin, Ruwaida och alla de andra som brukar trängas i TV-sofforna för att spy ut sitt förakt för svenskarna? När tog de någonsin avstånd från den gatans pöbel som utgörs av utländska ungdomsgäng?