Ur FRI INFORMATION:

Aktuella händelser har tyvärr nödvändiggjort en debatt kring våldtäkter. I likhet med vad som gäller andra brott med relativ överrepresentation av senare års manliga invandrare förvirras snabbt begreppen, sannolikt inte helt oavsiktligt.

Våldtäktsbegreppet och statistiken

Våldtäktsbegreppet har under det sena 1900-talet gradvis utökats. Exempelvis skall domstolen bortse från offrets beteende strax före övergreppet såsom eventuell utmanande klädsel, om offret gav intryck av samförstånd innan hon plötsligt vägrade, etc. Våldtäktsbrott anses numera även kunna ske inom äktenskapet. Följden av våldtäktsbegreppets utvidgning är givetvis att antalet anmälda och redovisade våldtäkter och våldtäktsförsök stigit. I statistiken sammanförs olika våldtäkter till en enda brottstyp. Det är därför inte möjligt att direkt ta fram fakta rörande antalet överfallsvåldtäkter. I stället kan våldtäktsstatistiken användas för vilka syften som helst beroende på vad man önskar påstå angående, offer, gärningsmän, frekvens etc.

Överfallsvåldtäkter

Överfallsvåldtäkter, d v s oväntade och oprovocerade överfall där gärningsman och offer är obekanta för varandra, utgör en mindre del av alla våldtäkter. Förmodligen är de vanligare nu än för några decennier sedan, då gärningsmannen vanligen var svensk och oftast mer eller mindre psykiskt sjuk. Att utlänningar i Sverige är överrepresenterade i våldtäktsstatistiken är oomtvistligt. Säkert är överrepresentationen markant, om enbart överfallsvåldtäkter beaktas. Utlänningar utgörs dels av turister, gästande affärsmän m fl, dels av invandrare med utländskt medborgarskap. Invandrare som erhållit svenskt medborgarskap räknas däremot som svenskar. Därför är det omöjligt att redovisa i vilken utsträckning invandrare är överrepresenterade som våldtäktsmän. Än mindre redovisar statistiken invandrade våldtäktsmäns etniska ursprung. Det går därför inte att bevisa att invandrare från kulturer med nedvärderande kvinnosyn, s k skamkulturer, begår våldtäktsbrott oftare än andra, även om mycket talar för att så är fallet.

Naturligtvis är det inte utan skäl våldtäktsstatistiken - liksom mycket av brottsstatistiken överhuvud- taget - är luddigt konstruerad. Politiskt rättänkande medborgare kan fortsätta hävda att flertalet invandrare inte begår våldtäkt (säkert sant) och att de flesta våldtäkterna utförs av svenskar (avhängigt av hur man definierar såväl våldtäkt som svensk).

Gängvåldtäkter

Grupp- eller gängvåldtäkter genom överfall är ett sexuellt gravt abnormt beteende som hittills förknippats enbart med ockupation under krig (ex den etniska rensningen på Balkan, Röda Arméns övergrepp mot tysk civilbefolkning 1944 - 45) och med fängelser. Nu förekommer det emellertid i civila sammanhang i länder med stor asylmottagning.

Förövarnas etniska härkomst censurerad

Gängvåldtäkterna i Södertälje begicks av syrianer. I de under februari 2000 uppmärksammade gängvåldtäkterna i Rissne, Borås och Århus (nio ynglingar våldtog 14-årig flicka i ett skjul) har förövarna också haft sitt ursprung i Mellersta Östern men varit av arabisk härkomst. Svenska media, till skillnad från danska, har gjort sitt bästa för att dölja förövarnas etniska ursprung. I fallet Rissne blev detta ohållbart sedan Sverigedemokraterna förtjänstfullt publicerat fakta i flygblad och på sina hemsidor på Internet. Sedan dess har den svenska debatten mer handlat om att fördöma Sverigedemokraterna än om varför tonåriga ynglingar, vars föräldrar beviljats uppehållstillstånd p g a föregivet flyktingskap, tackar svenskarna genom avskyvärda brott.

Allehanda ursäkter

Våldtäktsmännen har i politiskt rättänkande kretsar urskuldats med segregation, utanförskap, bristande språkkunskaper m m. Allt utom etniskt ursprung och kulturmönster anses förklara det abnorma beteendet. Som vanligt har Quick Response (hemsida på Internet driven av Röda Korsets Ungdomsförbund, bekostad av Integrationsverket) tillhört de mest hätska fördömarna av vanliga och självklara svenska reaktioner.

Messing och svenskhatet

I en serie artiklar i Dagens Nyheter (t ex 00-02-12, 02-19, 02-21 och 03-03) har invandrare fått komma till tals om synen på svenska kvinnor. Det framgår klart att inom stora invandrargrupper föraktar man svenskar i allmänhet och svenska kvinnor i synnerhet, "horor". T o m  integrationsminister Ulrica Messing ansåg sig slutligen tvungen att ta upp invandrares fördomar mot svenskar, dock naturligtvis genom att angripa Sverigedemokraterna. I Aftonbladet 00-02-25 hade Messings artikel den intressanta rubriken "Svenskhatet måste motverkas". När samma artikel lades ut på regeringens hemsida på Internet hette den i stället "Gängvåldtäkten i Rissne". Den obesvarade frågan är om Aftonbladets rubriksättare var självsvåldig eller om Messing fått kalla fötter.

Skulle Messing vara offer?

Ulrica Messing ser tre offer: den våldtagna 14-åriga flickan, eleverna i Hjulstaskolan (där fyra av förövarna är elever) och slutligen "alla vi som arbetar mot rasism och främlingsfientlighet". Messing ser alltså sig själv som offer, inte i egenskap av kvinna utan därför att hon är integrationsminister. Naturligtvis är de främsta offren - utöver den 14-åriga flickan - alla de unga kvinnor som numera hyser skräck för att vistas utomhus ensamma. Den grundläggande demokratiska rättigheten att tryggt kunna vistas alla dygnets timmar på offentlig plats - självklar i det moderna Sverige fram till slutet av 1980-talet - har offrats på mångkulturens altare.

Feministernas självklara inställning

Feministerna intar den av dem förväntade ståndpunkten. Gängvåldtäkter är liksom andra våldtäkter uttryck för mäns makt över kvinnor och har ingenting att göra med etnicitet, kulturmönster, segregation, klasskamp. Det rör sig om mäns urgamla krav att härska över kvinnor.

Skamkulturen har fått fäste i Sverige

Mot feministernas uppfattning talar utöver allmänt sunt förnuft och beprövad erfarenhet ovan omnämnda intervjuer med en mängd invandrare och invandrarforskare. Flertalet svenskar torde vara ense om att det är bedrövligt att den översexualiserade skamkulturen från Mellersta Östern fått fotfäste i vårt land. En familjs heder är avhängig av att dess kvinnliga medlemmar är sexuellt helt oerfarna fram till giftermålet. Däremot har de manliga familjemedlemmarnas vandel intet att skaffa med hedern. Det är skamligare att en dotter misstänks ha pojkvän än att en son gör sig skyldig till våldtäkt eller rån.

Hur integrera skamkulturen i jämställdheten?

Mycket intressant är naturligtvis frågan till alla integrationister med statsrådet Messing i spetsen: hur skall skamkulturen kunna integreras med den självständiga svenska kvinnan? Lika intressant är frågan hur skamkulturens män skall kunna anpassa sig till kvinnliga chefer, lärare, politiker, läkare o s v. Det finns redan massor av förskräckande men nedtystade exempel på hur kvinnliga lärare bemöts av manliga elever med ursprung i Mellersta Östern, och inte minst dessa elevers föräldrar. Många svenska sjuksköterskor kan också - men får inte - berätta om det kränkande bemötande de får från unga, än så länge oerfarna och okunniga, manliga läkare härstammande från Mellersta Östern. Hur i all världen skall inom rimlig tid skamkulturen kunna integreras i den svenska jämställdheten?

Etnisk identitet skyddas till skillnad från personlig

Samma vecka som massmedia publicerade namn och foton på de tre åtalade - men dittills inte dömda - för syndikalistmordet i Sätra, skrev man om knivdådet på barnavårdscentralen i Märsta. Svenska Dagbladet hade det som utgångspunkt för sin huvudledare den 4 mars. Att kvinnan blev livshotande skadad av sin man berättade man. Däremot inte att det rörde sig om en iransk familj. Visst, nationaliteten och religionen är i detta fall av underordnad betydelse. Däremot är den kulturella tillhörigheten, Mellanösterns skamkultur omfattad av såväl muslimer som kristna, av högsta intresse för den svenska allmänheten.

Ansvaret svenska makthavares

Som så många gånger förr, när de problem som följt på den okontrollerade massinvandringen upprört svenska folket, är egentligen inte ens de sämst anpassade invandrarna huvudproblemet. I stället är det svenska politiker, myndigheter och massmedia som bär ansvaret. Man censurerar verkligheten, därför att man tror att svenska folket består av så gott som idel obegåvade och okunniga rasister som inte bör få sina fördomar bekräftade. Tystnadens främsta syfte är emellertid att man till varje pris vill skjuta upp sanningens ögonblick. En dag, sannolikt inte alltför avlägsen, kommer man bli tvungen erkänna att svensk invandringspolitik från 1975 års invandrarpolitiska lag och framåt varit en demokratisk, mänsklig, ekonomisk och kulturell katastrof för Sverige och svenskarna.