Ur FRI INFORMATION:

För tredje året i följd har Säkerhetspolisen nu publicerat sin rapport Brottslighet kopplad till rikets inre säkerhet. I inledningen definieras brotten som verksamhet syftande till att med våld, hot eller tvång ändra vårt statsskick, förmå beslutande politiska organ eller myndigheter att fatta beslut i en viss riktning eller hindra medborgarna från att utöva sina medborgerliga fri- och rättigheter. Några försök till statskupp redovisas inte. I stället ägnas rapporten åt brott mot de medborgerliga fri- och rättigheterna och domineras av rasistiska/främlingsfientliga brott samt brott med anknytning till vit makt-sfären.

Anmälda främlingsfientliga/rasistiska brott uppgick 1999 till 2 703 varav 2 363 var brott av person(er) från majoriteten mot minoriteter och endast 340 brott mellan minoriteter eller från mino-ritetsperson(er) mot majoritetsbefolk-ningen. Från 1998 ökade brott förövade av majoritetsbefolkningen (från 2 210 till 2 363) medan minoritetsbrotten minskade (från 412 till 340).

Massmedias rapportering kring SÄPO-rapporten ägnades nästan uteslutande åt brott begångna av etniska svenskar. Ett undantag var Dagens Nyheter som faktiskt berättade att rapporten även omfattade brottslingar av annat etniskt ursprung.

Rapporten kan laddas ned från Rikspolisstyrelsens hemsida på Internet men även rekvireras gratis från RPS i tryckt utgåva. Den är värd ett fördjupat studium. Det är nämligen sällan man finner ett så lysande exempel på hur man ljuger med statistik. Säkert är den för sammanställningen ansvariga, kriminologen Katja Karttunen, en samvetsgrann och hederlig tjänsteman. Den stora lögnen är i stället de uppgifter som begärts in från polisdistrikten, inte minst brottsrubriceringen.

Ett exempel är att bland de 340 rasistiska minoritetsbrotten ingår 2 säkra och 20 misstänkta rån, definierade som ungdomsgäng av utländsk härkomst som uteslutande angripit svenska män. Som alla vet begås tusentals sådana rån per år (se bl a Fri Information nr 1/2000). Endast 22 har alltså hamnat i SÄPOs statistik.

Under 1999 anmäldes 210 fall av olaga diskriminering. Av dessa gällde hälften restaurangbesök. Alla de 210 brotten hade begåtts av personer ur majoritetsbefolkningen. I inget enda fall hade en minoritet diskriminerat annan minoritet. Statistiken stämmer knappast med det faktum att en stor del av de anmälda restaurangerna är invandrarägda.

Intressanta är även de 1 331 anmälda brotten med kopplingar till Vit Makt-sfären. Av dessa var enligt statistiken 966 betingade av "ideologisk bakgrund" och var varken rasistiska, antisemitiska eller homofobiska. Man hamnar i statistiken för sina åsikter, inte för sina brott, med andra ord.

Och brottsligheten har säkert ökat i nästa års rapport. Givetvis ingår t ex den 21-årige man från Enköping som i juni 2000 åtalats för hets mot folkgrupp efter att ha gripits av piketstyrka för att ha burit bälte med kelterkors under en konsert. Det känns tryggt att veta att rättsväsendet stävjar den grövsta brottsligheten, den som hotar rikets inre säkerhet.