Ur FRI INFORMATION:

Originalets titel
Grundtvig og nutidens kamp for Danmark
Peter Neerup Buhl
87 sidor, ISBN 87-90183-20-7
 
Den Danske Forening
Postboks 411
8199 Århus C
www.dendanskeforening.dk
Pris:  65 danska kronor
 
Nicolai Frederik Severin Grundtvig levde mellan 1783 och 1872. Han utbildade sig till teolog och var under flera perioder verksam som präst. Vid sidan av sitt kyrkliga kall var han under mer än 60 år verksam som författare och samhällsdebattör i dansk offentlighet, där hans enorma produktion, inspirerande personlighet och engagemang, fick honom att inta en särställning. Få  kulturpersonligheter har utövat ett så omfattande inflytande på Danmarks kulturella utveckling som Grundtvig. Hans dominerande position och universalism gör att Grundtvig saknar en direkt motsvarighet i svensk kulturhistoria och politisk historia.

N.F.S. Grundtvig fick av sin mor en undervisning som gjorde bibelns och den danska historiens stora gestalter levande för honom. Efter att ha avslutat sin utbildning tog han anställning som informator men inledde efter någon tid sitt författarskap med att publicera Nordens Mythologie som blev en epokgörande studie av Nordens forntid.

Pietismen hade ett stort inflytande i tros- och samhällsfrågor ännu under 1800-talets första årtionden. Grundtvig kritiserade pietismen som enligt hans uppfattning gjorde jordelivet till ett helvete för att efter döden kunna pressa in människan i paradiset.  Under 1830-talet ledde han en religiös väckelse i Danmark. N.F.S. Grundtvig skrev dikter, psalmer och religiösa sånger. Han  deltog ivrigt i den politiska debatten där han var pådrivande i frågor som ekonomisk liberalisering, yttrandefrihet och en demokratisk grundlagsreform. Grundtvig var liberal i frågor som angick politiska rättigheter och ekonomi, samtidigt som han var uttalat konservativ i frågor som berörde kultur, folk och nation. Detta kan tyckas motsägelsefullt för många i ett samhälle där det ideologiska motsatsparet marxister och nyliberaler brukar hävda uppfattningen att den nationella och folkliga gemenskapen endast är något konstlat, en "social konstruktion". Detta måste ställas mot äldre tiders synsätt, där folkgemenskapen betraktades som ett kitt  nödvändigt för att hålla samman samhället.

Grundtvig verkade för folkbildning och skapandet av folkhögskolor. Han var en av initiativtagarna till skapandet av lantbrukets föreningsrörelse. Detta ledde till framväxten av folkrörelser som kom att bli viktiga även utanför Danmark, inte minst i övriga nordiska länder.
 
Följderna av dansktyska kriget

Slesvig-Holstein var sedan senmedeltiden en del av Danmark. När nya nationsgränser skapades efter napoleonkrigen genom förhandlingarna vid Wienkongressen, kom Danmarks sydgräns fortfarande att gå söder om Hamburg. Den sydligaste delen av dåvarande Danmark utgjordes av Holstein, där en huvudsakligen tysktalande befolkning, gjorde uppror i slutet av 1840-talet och krävde att få förenas med Preussen.

Grundtvig såg tidigt faran från den växande tyska nationella medvetenheten och det genom föreningen av småstater och hertigdömen framväxande Preussen-Tyskland. En stor del av sitt liv verkade Grundtvig för en nationell väckelse till försvar mot det preussiska (tyska) hotet. Tyskland utsträckte efter hand sina territoriella krav till Slesvig-Holstein. Med tiden kom även övriga delar av södra Jylland att omfattas av de tyska anspråken. Befolkningen i Holstein vägrade samarbete politiskt med Danmark vilket 1864 ledde till krig mot Preussen och Österrike. Danmark tvingades kämpa mot en förkrossande övermakt och besegrades. Efter fredsslutet kom gränsen mot Tyskland mellan 1864 och 1920 att flyttas till Kongeå i mellersta Jylland.
 
Grundtvig lika aktuell idag men missbrukas

Samhällsutvecklingen har inte medfört att Grundtvig förlorat i aktualitet, vilket avspeglas av de biografier, avhandlingar och artiklar som med jämna mellanrum skrivs om hans verksamhet - den senaste i raden för övrigt publicerad 1996.

I Grundtvig och vår tids kamp för Danmark går N.F.S. Grundtvigs idoga arbete till försvar för danskheten som en röd tråd. Paralleller dras mellan den tidens hot från Tyskland och vår tids hotande invandring som leder till att Danmark koloniseras och efter hand tas över, inte minst av invandrare från Afrika och Asien.

Peter Neerup Buhl belyser våra dagars kamp mot invandringen och pekar på likheterna med det motstånd N.F.S. Grundtvig mötte i sin kamp för det danska folket och dansk kultur. Buhl börjar med att visa hur grundtvigianismen, som av det stora flertalet ännu tros förvalta Grundtvigs arv, i själva verket har förrått hans ideal på en rad kärnpunkter. Grundtvigianismen har sedan 1800-talets senare del utgjort en nationell vänster i Danmark. Grundtvig och nutidens kamp om Danmark har tillkommit mot bakgrund av att N.F.S. Grundtvig används i syfte att tona ned hotet från invandringen och att skapa legitimitet för den pågående kolonisationen. Hans Hauge som gjort sig känd för sitt förlöjligande av dansk identitet är redaktör för grundtvigianernas gamla och traditionsrika tidskrift Dansk Kirketidende. Avslöjande är också uttalanden som gjorts av Inge Lise Pedersen som är ledare för det grundtvigianska Kirkeligt Samfund Enligt henne utgör  massinvandringen av muslimer inte något hot utan hon hävdar istället: "Det allvarligaste hotet kommer snarare från oss själva".

Dansk Flyktinghjälps informationschef Finn Slumstrup citerat Grundtvigs ord om "gästrätt för allt på jorden" som ett argument för att hundratusentals muslimer permanent bosätter sig i Danmark. Detta trots att N.F.S. Grundtvig omedelbart innan i den ursprungliga text som citatet hämtats ur talade om medborgarrätt för allt det danska. Andra exempel på missbruket av Grundtvig är när en av vår tids främsta företrädare för grundtvigianismen talar om den hotande "livsfarlig nationalism" som han anser Dansk Folkeparti vara en representant för. Buhl visar med eftertryck hur den sortens påståenden från vår tids opinionsbildare står i skarp kontrast till Grundtvigs hållning i nationella frågor.

För Grundtvig var det en självklarhet att de medborgerliga rättigheter som garanterades av den  danska grundlagen aldrig kunde åberopas av personer som inte redan hörde till det danska riket. Således avvisade han på alla sätt den mentalitet som i vår tid, i och med ideologin om de mänskliga rättigheterna svämmat över alla bräddar och som hävdar att hela världens befolkning ska ges samma rättigheter i Danmark som dem danskarna åtnjuter i sitt eget land.

Trots att Grundtvig var uttalad motståndare till tanken på en förening av de europeiska staterna används han för EU-propaganda i artiklar som "Med Grundtvig i EU" för EU-propaganda.

På samma sätt som våra dagars invandringsmotståndare förlöjligas och smutskastas av den makthavande eliten, behandlades N.F.S. Grundtvig av sin tids opinionsbildare. En skillnad finns dock. Grundtvig lät sig inte tystas eller nedslås, utan höll fast vid sin nationella linje tills upproret i Slesvig-Holstein 1848 fick opinionen att svänga. Revolten orsakades av  ett nationellt uppvaknande hos danskarna i Nordslesvig under 1840-talets början och fick stöd hos den dåvarande dominerande liberala rörelsen, som därmed blev nationalliberal.

Nationalliberalerna ville knyta Nordslesvig närmare Danmark. Detta motsatte sig de tyskspråkiga som önskade att Slesvig-Holstein skulle hållas samman, samt närmare anslutas till Preussen. Upproret slogs ned av danskarna genom tre korta fälttåg 1848, 1849 och 1850, men man tvingades lova Preussen och Österrike att Slesvig inte fick ges närmare band till Danmark än Holstein.
NFS Grundtvig   
 
Hyllade etnisk homogenitet och folklig kultur

För Grundtvig var idealet ett samhälle grundat på ett "naturförhållande mellan ett helt folks tidigare och kommande släktled", således ett etniskt homogent samhälle där börd och blod är gemensamma.

Grundtvig betonade den folkliga kulturen, språket och religionen som viktiga faktorer för den nationella sammanhållningen. Han ställde sig inte heller avvisande till att blodsband och fysiska särdrag har betydelse, utan skrev "så länge där finnes icke blott en särskild likhet i ögon, ansikte o.s.v. men också en långt mer påtaglig enighet om att föredra förfädernas boplatser, som vi kallar fäderneslandet, och förfädernas språk som vi kallar modersmålet, framföra alla andra, med mod att försvara och lust att ära dem båda. Det finns något som helt enkelt inte låter sig förklaras av annat än detta dolda sammanhang". Grundtvig ansåg dock inte att blodet eller rasen konstituerade det folkliga, att tro något sådant är helt felaktigt. Likväl är dock någon form av tro på detta nödvändig för ett upprätthållande av en folkgemenskap. Grundtvig framhöll även att "näst våra nordiska grannar är inget folk i Europa mindre uppblandat med det främmande än det danska".

På grund av hans utpräglat nationella hållning, entusiasm och ensidighet kom han under 1930-talet att kritiseras för ideologiska likheter med nazismen. Exempelvis kallades Grundtvig av Kaj Munk för N.F.S. Hitler. Angreppen bemöttes av folkhögskoleläraren Morten Bredsdorff i Höjskolebladet maj 1933: "Det är helt enkelt inte helt utan grund som nationalsocialismens framväxt liknats vid den folkliga och nationella grundtvigianismen i Norden. Likväl är detta en fruktansvärd jämförelse, då alla det sunda blodets krav ju här (hos nazismen red anm.) slår ut i sjukligt förvanskad form av brutal kampdrift, hysterisk nationalism och enfaldig hjältedyrkan".

Den empiriskt verifierade verkligheten med sina tvingande realiteter står inte högt i kurs hos världsförbättrarna. Ideologerna bakom mångkulturalismen betraktar varje form av etnisk identitet eller folklig samhörighetskänsla som ett hot mot deras idealsamhälle. Peter Neerup Buhl kritiserar deras abstrakta idévärld, men inser också att den teoretiskt konstruerade idealmänniskan är en nödvändig förutsättning för planerna på upprättandet av ett mångetniskt samhälle. Buhl avfärdar vår tids intellektuellas strävan att skapa en abstrakt idealmänniska med orden: "Om sådana personer gäller Grundtvigs ord om folklighetens fiender som "med makt och list vill göra ett folk främmande inför sig självt", eftersom de vill omskapa det till ett annat folk som är mer ideologisk medgörligt".
Buhl visar att N.F.S. Grundtvig inte betraktade förståelsen av människans livsvillkor som något som är förbehållet akademiker, utan något som i lika hög grad är tillgängligt för alla människor oavsett utbildning och samhällsställning. Han reagerade mot vetenskapens "kragmått" som han ansåg användes av  professorer, docenter och politiker för att manipulera människor, göra dem ödmjuka och för att andligen slå ihjäl dem. Det språkliga missbruk Grundtvig beskrev i Danskeren 1848 är aktuellt även i vår tids massiva propaganda för invandring och mot motståndarna till nedbrytningen av land och folk.

Grundtvig var under en lång period utsatt för censur vilket gjorde honom till en ihärdig förespråkare för fullständig yttrandefrihet. Detta skall ses i kontrast mot vår tids media som präglas av politisk korrekthet och en kamp mot "främlingsfientlighet och intolerans" som i realiteten berövar människor deras medborgerliga fri och rättigheter, inte minst rätten att protestera mot en oönskad utveckling av samhället. Grundtvig var klart medveten om risken för missbruk av det fria ordet.  Nackdelarna ansåg han kunde fördras då yttrandefrihetens fördelar var så mycket större.
*****
 
Efter att ett inledande motstånd brutits bör den genomsnittlige svensken inte ha några större svårigheter att läsa danska. Härigenom öppnas möjligheten att ta del av det kvalitativt högtstående material som utges av Den Danske Forening. Grundtvig och nutidens kamp för Danmark är således en i raden av skrifter av Peter Neerup Buhl och andra företrädare för Den Danske Forening, vars publikationer är av intresse för en svensk läsekrets. Beställningar kan göras på Internet-adressen www.dendanskeforening.dk, där också ett flertal böcker kan laddas hem gratis.

Per Olof Rizell