Ur FRI INFORMATION:

Sedan decennier är musikpratarprogrammet Sommar tradition i radions P1. Genom åren har vi kunnat höra på mer eller mindre intressanta kåserier, oftast med anknytning till den musik som spelats och till sommarminnen och sommarupplevelser. Inte minst har det varit givande att lyssna till invandrade programvärdar som Käbi Laretei och Janos Solyom.

På senare år har programmet i stor utsträckning ändrat karaktär. Berättelser om spännande och lärorika livsöden har blivit mindre vanliga till förmån för allmänt tyckande från diverse journalister och popstjärnor. Med Alexandra Pascalidou som sommarvärd för ett par år sedan övergick programmet till allmänt gnäll över Sverige och svenskarna ­ knappast oväntat. Samma inriktning kan man förmoda från den (ö)kände debattören Mauricio Rojas som är årets värd den 2 augusti.

Att inleda Sommarserien anses vara extra fint. Årets förste sommarvärd var den från Bosnien 1993 invandrade skådespelaren Jasenco Selimovic, en invandrare som lyckats i Sverige. Han lärde sig snabbt god svenska, genomgick Dramatiska Institutet, utnämndes till chefsregissör och konstnärlig ledare för Göteborgs stadsteater, där han haft framgångar med ett flertal uppsättningar. Han har överösts av lovord och utmärkelser, förra året t ex både Thaliapriset och titeln årets göteborgare.

Som sommarvärd den 17 juni var Selimovic dock en besvikelse. Den 80 minuter långa programtiden upptogs förutom av musik av idel klagomål på Sverige och svenskarna. Vi borde känna skuld till honom och andra bosnier som drabbats av krigets fasor på Balkan. Visserligen utsattes han själv inte för några krigshandlingar utan enbart för kränkningar som matbrist. Visserligen kom han hit på turistvisum ­ mamman var kulturattaché på jugoslaviska ambassaden. Ändå var det oerhört att myndigheterna inte beviljade honom, hans mor och syskon uppehållstillstånd, när mamman avskedats från ambassaden och insjuknat i cancer. Så småningom fick familjen hjälp av en svensk polis att söka asyl, den ende svensk Selimovic hade något positivt att säga om.

I övrigt idel anklagelser mot svenskarna och idel snyfthistorier om arbetslösa och marginaliserade invandrare. Vi försöker integrera invandrarna genom försvenskning, vi skryter till leda över 200 år av fred, vi anser Sverige vara paradiset på jorden. Vi uppskattar inte invandrarnas annorlundaskap accepterar inte att vi är dömda att för all framtid vara en mångetnisk nation.

Man kunde ha trott att Selimovic mindre än de flesta andra asylsökande utan asylskäl skulle ha anledning klaga på det svenska samhället. Man kunde kanske inte förvänta sig tacksamhet ­ sådant ligger inte för nittiotalets invandrare. Däremot tycker man att han med sin erfarenhet från Balkan inte skulle ironisera över Sveriges 200-åriga tradition av fred. Han liksom andra asylsökare från Bosnien bör väl ha sett konsekvenserna av och bräckligheten i ett mångetniskt samhälle.

Även Sommar tycks följaktligen vara på väg att tas över av mångkulturella kverulanter förutom alla politiskt korrekta journalister.